”Can language describe reality” revisited … and a bit repentive[1]

After sample listening to the modern prophet Leonard Cohen’s new album ”Old Ideas” at The Guardian’s Cohen interview page (by invitation from Leonard Cohen’s home page) I stopped eating my breakfast when I heard his second song ”Amen”, in which he sang ”amen” first sort of ironically, but slowly turned dead serious. Don’t know if you get the association with the recent discussion between me and Emanuel-Hai about language and truth, but hearing the modern prophet Leonard say ”amen”[2] made me stop munching on my peanut-butter spread crisp bread (uh-oh, revealed my lazy breakfast habit :-S).

Why? Well, I did touch briefly on the fact (in the aforementioned discussion) that, if my hypothesis was true that one cannot be sure that language is capable of describing the ultimate (ontological) truth, then holding to the tenants of faith is really actually a leap in faith. Well, after hearing my idol Leonard sing ”amen”, first ironically (which catched my attention) and then seriously (which stopped my munching), made me seriously consider the possibility of the ultimate truth being something other than the ”ontological” truth, which until now I have naturally taken as the ultimate truth. What if the ultimate truth is a sphere naturally described by language?

So I figured: What is language really good at? Answer: story-telling. Also lyrics, like I’m listening to now, or can read in Nobel Prize winner Tomas Tranströmer’s collection of poems. From my courses in anthropology, I recall how history (the grand story), in tribes, is told and retold, by mouth, from generation to generation. So language is perfect in telling about our course in life (stories) and place in life (lyrics and poems). On the other hand, language is probably not very good in logics or physics.

So what if the ultimate reality is (or includes at least) our course through history, and our experience of our existence in this world. Of course, that’s pretty anthropocentric; but what if that was the ultimate reality? That would mean that language would and could naturally express truths that also would be of utmost important to us.

This would, of course, imply that the physical world would exist for realizing this history and existence of ours. That sounds baffling. But it does rhyme with the sort of experience I have at times when I’m wrapped up in ecstasy over anything astonishing beautiful (a film, or a woman, whatever): I get the feeling that the whole cosmos has been and is configured for the reason of leading me (us?) to this very moment and this particular revelation! Have you ever experienced that? What if that is really the case?

[1] ”repentive”: huh, doesn’t seem to be in the ”dictionary”; but that doesn’t bother language, I guess …
[2] ”amen” אמן is related to ”emet” אצת truth

Related articles

• Old Ideas – Leonard Cohen (johnm55.wordpress.com)

mystik är skönhet

Följande jag har att berätta känns lite otroligt:

Jag spånade vilka fler ”skrifter” jag skulle lägga till min lista på min hemsida. Jag tänkte på Tomasevangeliet, och sen tänkte jag på Filokalia. Sen tänkte jag på den kristna mystiken inom ortodoxin som den ändå representerade. Sen tänkte jag att jag hade alltså tidigare felaktligen anklagat kristendomen för att ha brist på mystik. Även om det skulle saknas inom protestantismen, finns det ändå väldigt närvarande inom de ortodoxa kyrkorna, vilket Filokalia är ett bevis på. Bilden här symboliserar i ett kargt omgivning där mystiken förnekas:

"Russian Orthodox Church" (cc by-nc-nd) by guidokritz @flickr

…  berättelsen försätter:

Men jag hade varken tid eller ork att skriva nån sida om detta, utan jag la mig i stället. Nästa morgon började en kompis chatta med mig på Facebook, och bland det första han skriver är detta:

Läste igår om Ryska teologer och mystiken…att inte ha svaren på allt. Roliga var att det skrev en i Dagen om också idag. http://www.dagen.se/blogg/jaktlund#9109 ”…jag är i alla fall säker på att en gud utan frågor och mysterier på sin höjd kan vara en avgud. Det är inte meningen att vi ska förstå allting. Framförallt inte honom.” [1]

(… här dyker ”avgud” upp igen :-p )

Låt mig dra en liknelse mellan ett värdesystem och fotografiska porträtt.

Mystiken vill jag likna vid närvaron av skiftande skuggor i en bild, där gråskalor drar mellan vit och svart. Motivet defineras inte utifrån det vita (rätta) och det svarta (felaktiga) utan defineras av en kontinuerlig gråskala mellan det vita och svarta. Mystiken går mycket i gråskalan där allt är inte helt uppenbart och väldefinerat, där vi måste lita på känslan, lita på det Gud gett oss, lita på att Han leder oss rätt.

Avsaknaden på mystik däremot liknar jag vid bara svart eller vitt, blixtbelyst, det mest effektiva exponeringen. Motivet defineras nu av vita och mörka fält. Vi vet vad som är rätt (vitt) och vad som fel (svart), och inga gråzoner; vi har svaret på allt, vi behöver inte längre lita på Gud …

Vad jag har i själva verket gjort ovan är att likna närvaron kontra frånvaron av mystik vid en konstnärlig bild kontra en pornografisk bild.

Den pornografiska bilden är oftast en blixtbelyst bild där allt som är viktigt att veta skall synas utan minsta skugga:

"Killin 'Em - Chawanda Love x RCVW" (cc by-nc-nd) by Ryan Christopher VanWilliams - NYC @flickr

Den konstnärliga bilden är däremot ofta i gråskala – där skönheten träder fram:

"Sally" (cc by-nc-nd) by skalpo21 @flickr

Sally

Sally brucia ancora
nell’attimo in cui un Dio se esiste
ha teso alla sua vita
lo smacco che ora brucia ancora
nel ventre e tra le dita…

”Sally” (cc by-nc-nd) by skalpo21 @flickr

(… av en händelse så har fotografen kompletterat sitt foto med en mystisk dikt som handlar om Gud!).

_ _ _

Skulle va intressant att läsa ur Filokalia, som betyder ”kärleken till det goda/vackra”[2], den skrift som har ”… exercised an influence far greater than that of any book other than the Bible in the recent history of the Orthodox Church”(3)

_ _ _

[1] Dagen-artikeln min vän refererade till är från Jaktlunds marginalanteckningar: En Gud utan frågor och mysterium.

http://www.dagen.se/blogg/jaktlund/2012/01/en-gud-utan-fragor-och-mysterium

[2] http://sv.wikipedia.org/wiki/Filokalia

[3] http://en.wikipedia.org/wiki/Philokalia den 26 jan, 2012. Wikipedia själv citerar detta från en bokförlags kommentar på bakpärmen på deras utgivning av Filokalia.

Kolla in menyn till vänster

Kolla in menyn till vänster med det nya fliken ”Scriptures / Skrifter” som nu innhåller, förutom Henoks bok, även Hymnen om Pärlan och Mathnawi. Det kommer mer så småningom, bl.a. Tomasevangeliet.

"Scrolling 03" (cc by-nc) by byronv2 @flickr

Fotografen berättar att ”During the Festival these religious scrolls were decorating the side of Saint Johns church on Princes Stree”, någonstans i Skottland?

新年快樂 !!! – Happy New Year !!!

water dragon ©, a photo by ferrous on Flickr.

… Year of the Water Dragon !!!

❀

恭喜發財 !!! – Cung hỉ phát tài !!!

"Chinese New Year 50" (cc by-nd) by twinxamot @flickr

"Chinese New Year" (cc by-nd) by twinxamot @flickr

Nytt tema / New theme

I’ve changed the theme: I needed a change, and the blog needed to be more readable and more aesthetic.

So I picked Oulipo by Andrea Mignolo, called after the group Oulipo.

I need to fix things up, among other things the menu to the left. If you have any suggestions, please tell.

A link to comments, and the number of comments (if there are any) is now placed under the blog post’s title, and when viewing a single blog post a comments link is also placed in the column to the right.

Examples of blogs with this theme:

• http://jennbesonia.wordpress.com/
• http://kunstportfolio.wordpress.com/
• http://mater1al.com/
• Demo: http://oulipodemo.wordpress.com/

John 12:1-8 Jesus anointed at Bethany

Vid ett tidigare inlägg Smörjelsen av Jesus lika viktiga som brödet och vinet på mitt gamla bloggsida tittar jag smörjelsen av Jesus utifrån bibeltexten. I slutet av bloggen beklagar jag mig: ”Nästa fråga är varför har inte (protestantisk) teologin behandlat denna viktiga händelse?” … Överhuvudtaget hör man sällan om denna smörjelse relativ Jesus ämbete som Messias, den Smorde.

Jesu efterföljare såg Jesus bli smord av Gud, förmodligen vid Jordan (Apg 10:37-38). Men, om Jesus var ”en människa, en av oss” så skulle han förmodligen förväntas bli smord som människor blir smorda till ämbeten till kungar, präster, eller profeter, dvs med olja av någon som är utsedd av Gud att smörja denna person. Detta saknas vid Jordanfloden. Däremot förekommer smörjelsen när Maria smörjer Jesus, och Jesus upphöjer detta i dignitet med brödet och vinet. Det andliga följs åt av det mänskliga, annars skulle Jesus vara övermänsklig vilket skulle strida med Paulus teologi. Det är mycket möjligt att Jesus faktiskt blev smord (på det mänskliga planet) till Messias av Maria från Betania i Simons hus under vad vi kallar påskveckan då han dog och uppstod.

John 12:1-8 Jesus anointed at Bethany, a photo by Martin Young 42 on Flickr.

Varför jag kommer tillbaka till detta är för att jag snubblade över artikeln Anointing of King Yeshua här om dan, skriven av evangelisten Christine Darg. Hon pekar på att Richard Bauckham i sin bok ”Jesus and the Eyewitnesses” ser detta som själva smörjelsen av Jesus till Messias, och att Jesus godtog smörjelsen som sådan även om han ser sin kallelse som Messias i ljuset av den lidande och död som han kallades till. Hennes bidrag i artikeln är  ett intressant scenario i tidig kristendom som hon iscensätter som skulle förklara skillnaden hos de olika evangeliernas versioner på vad som hände, och därmed varför vi i dag inte så lätt identifierar Maria från Betania som Maria Magdalena.

… kom att tänka på det bara av en händelse. Bloggen är i omedveten lydnad av vad Jesus befallde, att överallt där evangelium förkunnas, tala om vad Maria från Betania gjorde för honom.

_ _ _

Försöker hitta en äldre bild (för att undkomma copyright) då Maria smörjer Jesus huvud, men det är stört omöjligt. Har kristenheten så totalt förträngt detta? Varför?
OK, hittade ovanstående bild på bloggen The Christianity. Bilden är ett foto från insidan hos en kyrka. Men själva bilden är nog copyright.

http://thechristianity.wordpress.com/2010/03/27/mary-of-bethany-gospel-of-mark/

_ _ _

Här är faktiskt en gammal bild:

http://photos-h.ak.fbcdn.net/photos-ak-snc1/v2675/227/12/1140574497/n1140574497_382583_5055150.jpg

_ _ _

Här är två klänningar designat för Maria från Betania:

http://thebarefootbaklesa.blogspot.com/2009/03/niki-de-los-reyes-torres-carroza.html

_ _ _

Maria från Betania smörjer Jesu huvud i denna moderna rollspel av evangeliernas händelser:

http://www.turramurrapassion.org.au/2007%20Photos.htm

_ _ _

Jättefin målning på Maria från Betania, fast med vattenstämpel:

http://www.artvalue.com/auctionresult–joy-george-williams-1844-1925-mary-of-bethany-she-hath-done-1257809.htm

_ _ _

Oj, så mycket kan man få från denna händelse: Week 1 – Giving as Prophetic Life

http://as-one-lakeland.blogspot.com/2011_01_23_archive.html

_ _ _

Annorlunda målning här … ser ut att Maria från Betania har sover i utmattning?

http://kareyscontemplations.blogspot.com/2008/03/loosing-myself.html

_ _ _

Maria Magdala av He Qi
”http://www.flickr.com/photos/61224054@N04/5718883654/”
Helt otroliga bibliska motiv av He Qi!

_ _ _

Jean Bearauds målning ”Simon the Pharisee” var kontroversiell på sin tid:
”http://www.bible-topten.com/images/Jean_Beraud_Simon_the_Pharisee.jpg”

_ _ _

En asiatisk touch på Maria vid Jesus fötter:

http://episcopop.blogspot.com/2011/04/youre-simple-tune-i-only-write.html

_ _ _

Till slut hittade jag en tecknad bild ovan av Maria på flickr, där tecknaren hade en knapp för att dela med sig av bilden på en WordPress-blogg. Det blir en rolig bild alltså. Bra!

Has Mission Impossible finally accomplished the impossible?

Has Mission Impossible finally accomplished the impossible???!!!

The following pic is taken today (January 20, 2012) from rottentomatoes.com’s search result of the Mission Impossible films. As you can see, the latest Mission Impossible film Ghost Protocol has received 93% thumbs up from film critics, much higher than the former films.

Skärmavbild 2012-01-20 kl. 23.29.23 från rottentomatoes.com

I can also disclose the percentage of thumbs up from the cinema audiences (also from rottentomatoes.com):

1st film (1996): 70%
2nd film (2000): 55%
3rd film (2006): 69%

4th film (2011): 86%

The funny thing is, I haven’t felt as much hype with this latest films as I did with the former Mission Impossible films. Maybe I haven’t been that attuned to the pop-corn film world lately :-S …

Neutriner och Don Quixote

Jag skriver här I respons till Emanuel-Hais kommentar på hans bloggsida Språkets förmåga att kunna beskriva verkligheten! Från en av hans kommentarer, citat:

Angående Kvantfysiken: Tydligen så verkar det som att Relativitetsteorin har blivit motbevisad! (http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/partikel-rorde-sig-snabbare-an-ljus)

Ifall jag förstod mina klasskamrater som är Naturvetenskapsnördar rätt så kan det även omkullkasta Kvanteorin. Själv har jag dock för lite kött på bena om ämnet för att säkert kunna utala mig men tänkte att det kanske kunde intressera dig!

Angående relativitetsteorin och kvantfysiken: Det är lite för tidigt att säga att relativitetsteorin och rådande teori(er) bakom kvantfysiken blivit omkullkastade. Visserligen har man mätt och kontrolmätt neutrinernas hastighet mellan CERN och OPERA till över ljusets hastighet, men för att på allvar omkullkasta en teori (som är betydligt mer än en hypotes) behöver man rimligen återupprepa experimentet flera gånger med samma resultat. Svårigheten är att det inte finns många anläggningar i världen som skulle kunna iscensätta ett sådant experiment. Ett annat alternativ skulle va om man använde ett annat mätteknik mellan CERN och OPERA.

Det som blir motbevisat är den matematiska modell som man formulerat för att förklara de fenomen som man ser framför sig. Även om experimentet verka stämma, så har man naturligtvis inte bortförklarat alla relativistiska och kvantfysiska fenomen (under de senaste hundra åren) som man måste ändå på något sätt förklara. Att komma på en ny formulering utan relativistiska eller kvantfysiska inslag tror jag blir ganska svårt.

Jag har faktiskt lite svårt att förstå varför det finns ett sådant motstånd mot relativitetsteorin och kanske även kvantfysiken bland kyrkans folk. Det har gått åt huvudet på dem. Det säger mig att de inte förstått teorierna särskilt väl. Man misstänkliggör relativitetsteorin pga att den är relativ, och ”allt som är relativ är fel”. Relativitetsteorin hade lika gärna kunnat kallas absolutitetsteorin eftersom den formulerar dess fysik som att det finns en enda absolut konstant: ljusets hastighet c. Kyrkans folk fäktas alltså med ordspöken lik Don Quixote, inte med verkligeheten. Och kvantfysiken borde kyrkans folk i stället omhulda om de förstod den. Förmodligen tycker de att den blivit besudlad av New Age. Som jag ser det, är kvantfysiken det enda vetenskapliga sättet vi skulle kunna ”icke-mekaniskt” inrymma fri vilja i den verklighet vi lever i.

Min resonemang kanske låter reaktionärt, men jag kan intyga att jag inte heller tål den religion av vetenskap som många båda inom och utanför akademin avgudar. Men en religion av ovetenskap tycker jag också är lika dåraktigt. En viss dos av vetenskapsteori borde finnas på skolschemat så folk äntligen kan ta vetenskapen för vad den är och inte är.

_ _ _

Bloggartikeln E = mc2 ????????? Fail redogör hur fysiker nu dubbelcheckar neutrinoresultaten.

_ _ _

Det har redan föreslagits modeller att förklara det som hände. Redan tidigare har neutriner kopplats till mörk energi. Ett exempel är artikeln A New Dark Energy Force Theoretically Calculates Faster-than-light-neutrinos (av Dan Visser i Nederländerna) visar hur en kosmologisk modell som heter Double Torus geometry-hypothesis förutsäger till någorlunda bra precision den tidsskillnaden som mättes i CERN – OPERA experimentet. Den förändring i verklighetsbeskrivning som detta innebär beskrivs i artikeln sålunda:

… This means that no longer an accelerating Big Bang is supposed to be the ‘reality’. Instead a recalculated connected quantum-space, caused by a higher order three dimensional time [1.15] is the ‘reality’.

och

This confirms in an alternative way that Einstein’s Relativity emerges from a higher order cosmology into the lower dimensional cosmology of the Big Bang

Min formalisering om påståenden på ren svenska

I en föregående blogg som använde jag mig av formalisering för att klarare uttrycka hur jag resonerade. Det är mycket möjligt att det var endast klarare för mig själv, och alla andra bara tappade hakan i oförståelse. Det skulle i sådana fall ganska orättvist, och jag tänkte att jag borde försöka uttrycka det hela i ren svenska.

Först kom jag med uttalandet att det inte går att uttrycka sanning i en språklig sats. Sedan anmärkte Emanuel-Hai att det är ju en självmotsägelse eftersom mitt påstående, som är ju en språklig sats, påstår uttrycka en sanning; dvs självaste mitt påstående negeras i det som sägs i påståendet.

Så jag tänkte om det fanns ett sätt att komma runt detta. Jag började fundera på funktionen på är-satser och påståenden i språket i allmänhet. Vår första reflektion är att de har ett sanningsvärde, dvs ett påstående är antingen sant eller falskt. Om det är osäkert så samtalar man och analyserar man det hela, och antingen måste man modifiera påståendet, eller måste man begränsa den kontexten där påståendet skall gälla. I värsta fall kommer det finnas de som har olika uppfattningar om sanningsvärdet hos en språklig sats. Jag drog följande till minnes:

Uppe i fjällen för typ 20 år sedan var jag och min mor och bror uppe i Norrland vid ett vandrarhem där man kunde se lapporten tror jag. Vi tog en promenad och gick förbi en hundgård där den sortens hundar som drar hundsläde hade sin hemvist. De skällde och skällde och de såg arga ut. Men de betedde sig att de faktiskt ville ha sällskap. Trots att vi själva var hundägare var vi något förbryllade och vi vågade gå hur närma som helst. Vi resonerade efteråt mellan oss själva och även andra tror jag, och vi kom fram till att deras ögonbryn, som alltid ser detsamma ut, gör att de har en argsint uppsyn för oss människor. Så när de kanske skällde i glädje, så uppfattade vi det som att de var arga.

Ponera nu om vi hade haft fler människor där vid hundgården vid det tillfället. Nägon som inte har erfarenhet med hundar utropar: ”Nej, de är arga! Titta vad arga de är!!!” Det är ett påstående att de är arga. Sant eller falskt? Vi i början håller med, men säger att det kanske inte är säkert så eftersom deras ögonbryn bara ser arga ut. Det går inte avgöra: 50-50%. Men vi tar det säkra för det osäkra. Nu är påståendet halvsant-halvfalskt. Plötsligen dyker hundägaren upp nu och får sig ett gott skratt: ”Haha!… nej, alltså det är så otroligt glada att se er. Det är ju knappast någon som kommer förbi här. Undrar inte på att de är glada! De bara ser arga ut, men jag, som uppfött dessa, kan intyga att de är endast glada.” Så nu är det ursprungliga påståendet falskt.

Så jag vill se språkliga påståenden som en sorts hypotes som man som talare lägger fram, oftast som ganska övertygad att det är så som man faktiskt säger. Men helt 100 kan man ju aldrig vara. Det kan finnas andra som menar annorlunda hur säker man än kan vara, som i exemplet ovan.

Ett exempel till: Vi är ett rum och vi ser ett skrivbord med ett bord parkerad bakom. Någon påstår att stolen står bakom bordet. Mmmm… självklart är det så, dvs den språkliga satsen är ”sann”. Men sen går vi närmare och vi vill kolla vad som finns i skrivbordslådan och upptäcker till vår häpnad att det är ingen vanlig skrivbord med ett handtag för att dra ut skrivbordslådan. Vi tar bort en skynke och ser att bordet har en glasskiva ovanför så att vi kan dra ut lådan åt bägge hållen. Någon sorts bord som har använts i någon display av någon slag. Vi inser nu att det finns ingen bak- och framsida på bordet. Den andra personen spydigt ger kommentaren: ”Nej, stolen står inte bakom bordet, eftersom man kunde lika gärna säga att stolen står framför bordet”.

Sedan kan man leka med ett annan betydelse på ”bakom” där ”bakom” kan betyda ”bakom” relativ var vi står rumsligt i relation till bordet och stolen. Stolen står bakom bordet pga att stolen står på andra sidan bordet relativt oss. Men skulle vi gå runt till andra sidan, så står plötsligen stolen framför bordet. Det argumentet skulle den som först påstod att ”stolen står bakom bordet” kunna använda som invändning till den som påpekade att bordet inte har någon fram- eller baksida.

Så jag tänkte att språket är egentligen en dialog där påståenden i språket inte har a priori en sanningsvärde, utan är i stället en inlägg i en diskussion om hur saker och ting är. Detta märker jag dagligdags på dråpliga sätt eftersom min mångkulturella bakgrund leker med skillnader i betydelser i språk, situation, kroppsspråk, konventioner, osv, osv. ”Sanningen” som sådan är bortkopplad från den språkliga dialogen egentligen. Vad vi påstår om sanningen blir i sig en hypotes. Det var på detta sätt som jag ville omforma mitt påstående att ”sanning kan inte uttryckas i en språklig sats”.

Jag gjorde i formalisering en lite omständelig omskrivning och skrev (på vanlig svenska) att Påståendet att ett påstående kan vara 100% säkert är inte 100% säkert, eller, Påståendet att ett påstående kan vara 100% säkert är en hypotes, eller, Påståendet att ett påstående är en sanning är en hypotes, eller, Påståendet att en språklig sats kan uttrycka sanning är (egentligen) en hypotes.

Så i stället att ge en språklig sats a priori en sanningsvärde och i stället ge den en funktionell värde av en hypotes, så undgår jag en självmotsägelse. Priset är att självaste min eget påstående är också bara en hypotes får jag leva med. Det är priset för att jag förlägger Sanningen utanför språkets domäner … vilket iofs inte är säkert eftersom ovanstående påstående att Sanningen finns utanför språkets domäner är ju en hypotes. (Detta ser man redan i formaliseringen).

Så inget är 100% säkert i min sanningsmodell. Det blir priset för att undgå min lilla motsägelse. ”Säkert” är ett nyckelord, eftersom min modell erkänner 100% konsensus. Men man kan aldrig vara säker på att någon någon gång kommer att säga emot. Lik ormen i lustgården: ”Skulle Gud verkligen ha sagt …” !!! Å andra sidan är språk är en av våra kommunikationskanaler. Det skrivna språket har råkat bli väldigt central i den moderna civilisationen. Guds språk är säkert inte begränsad till bara språklig kommunikation. Att tro det tror jag är en sorts ”arbetsskada” hos oss kristna och andra religionsutövare.

Men finns det inte en poäng när Emanuel-Hai säger typ: Varför har i sådana fall Gud skapat oss med språket och gett oss Biblen som består av skrivet språk? Jo, och det är något jag behöver fundera över. Är det Gud säger bara hypoteser? Från Guds sida är det nog inte en hypotes, men i den värld vi lever i så måste det med mänsklig nödvändighet tas som hypotes. Att anta att hypotesen är 100% sann kallar vi då för ”tro”.

Men också just faktum att Gud kommunicerar med oss på mänsklig språk gör att Gud måste lita på oss att vi fattar rätt. Mitt exempel från Joh 5 visar att att läsa Ordet rakt upp och ner är ingen garant att förstå rätt, eller ens förstå det viktigaste. Kommunikation kan aldrig bli en envägskommunikation. Vi måste också sträcka oss ut till Gud liksom Gud sträcker ut sig till oss.

OK, det här är den svenska versionen på min lilla formalisering Om nån vill diskutera runt sånt här så är det kul. Jag gillar att bolla idéer fram och tillbaka!

Vilken sorts ”sanning” beskriver språket?

Här är ett svar på Emanuel-Hais ”första frågeställningen” i hans blogginlägg Språkets förmåga att kunna beskriva verkligheten!

I diskussionen med Emanuel-Hai så påpekade han att min åsikt att språket inte kan uttrycka sanning innehar en självmotsägelse.

Efter att ha övertygat mig själv om självmotsägelsen, har jag funderat merparten av dan på detta, och funderat om man inte kan uttrycka det icke-motsägelsefullt. Jag kom fram till ett intressant resultat.

Formalisering 1

Om vi formaliserar först våra två olika åsikter: ”Språket kan uttrycka sanning” och ”Språket kan inte uttrycka sanning.”

Om hela språket betecknas L (som i Language), och en sats i språket L betecknas med ℓ, och om Sanningen betecknas som T (som i Truth) och en enskild sanning betecknas t, kan vi uttrycka Emanuel-Hais åsikt sålunda:

Inom L finns en sats ℓ som uttrycker ett t som tillhör T.

och min åsikt (om Emanuel-Hais åsikt):

Inom L finns satsen [ ( Inom L finns en sats ℓ som uttrycker ett t som tillhör T) är falskt ] som uttrycker ett t som tillhör T.

dvs jag använder mig av samma språkliga mekanism som jag förnekar: självmotsägelse.

_ _ _

OK, … men jag kände nånstans att detta användning av språket inte rimmar med den bild jag har av språket i det stora hela. Jag förstår språk som en mer social kommnikationsverktyg mer eller mindre i samarbete med andra. Varje språklig påstående har inte definitionsmässigt en sanningsvärde, utan ett språklig sats är i stället ett förslag om hur verkligheten är. Sedan kommer de som (tyst) håller med, eller som modifierar eller säger emot. Satsens ”sanning” blir då en social sanning beroende på konsensus. Beroende på hur många som håller med, är påståendet mer eller mindre ”socialt” sant. Jag lämnar utrymme för den ”ontologiska” sanningen T utanför språksammanhanget, inte i direkt samband med språket L. Det betyder att ”mer eller mindre” kan aldrig bli garanterat 100%.[1] Så jag kom fram till en annorlunda formulering:

Formalisering 2

Först Emanuel-Hais åsikt:

Inom L finns en sats ℓ som fullständigt garanterat uttrycker ett t som tillhör T.

Och sedan min åsikt:

Inom L är en sats ℓ , ett påstående, som stämmer mer eller mindre överens med ett t som tillhör T.

Och nu min åskit om Emanuel-Hais åsikt:

Inom L är satsen [ ( Inom L finns en sats ℓ som fullständigt garanterat uttrycker ett t som tillhör T ) är falskt ], ett påstående, som stämmer mer eller mindre överens med ett t som tillhör T.

Och nu upphör självmotsägelsen!! … MEN det kommer med ett PRIS: och det är att jag kan inte vara garanterat 100% säker på att språk inte kan uttrycka sanningar fullständigt. … M.a.o. jag måste vara beredd på att det som Emanuel-Hai säger kan ändå stämma! … det är ok för mig … jag som är skeptiker är även skeptisk mot mig själv …

… [jag ser lite sent här att jag inte tänkt igenom vad "falskt" skall stå för, men jag tror inte det är ett problem.]

_ _ _

Fil 2:

10 för att i Jesu namn alla knän skall böja sig,
i himlen och på jorden
och under jorden,
11 och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära,
att Jesus Kristus är Herren.

… fullständig konsensus här att ”Jesus är Herre”!

En sanning enligt både Emanuel-Hais syn och min syn?[2]

_ _ _

Jag hittade en ganska bra sida ( http://www.iep.utm.edu/truth/ ) som går igenom de olika sanningsteorierna, och det verkar som att min ståndpunkt stämmer ganska bra överens med 7b. Performative Theory. Kopplad till detta är begreppet ”speech act”[3]

_ _ _

[1] vad jag menar med garanterat 100% är att det blir alltid 100%, oavsett. ”Mer eller mindre” tillåter 100%, men inte en fortsatt garanterat 100% där fler åsikter blir inblandade. Det kan ju alltid komma någon som envist menar annorlunda.

[2] Hela resonemanget blir intressant om man ser kyrkans trosbekännelse i detta ljus: Kyrkan har bestämt om vissa sanningar, och där blir det _per definition_ total konsensus på vissa trossatser, så där uppnås faktiskt garanterat 100% konsensus. Denna syn  på sanning haltar däremot när trosbekännelser uttalas inom en sekt t.ex. Man måste då återigen skilja på social och ontologisk sanning. Inom kyrkan så vill man uppnå en överensstämmelse mellan social och ontologisk sanning.

[3] Här hittade jag begreppet speech act som överensstämmer hur jag ser språk och vad det är att säga att uttala ett påstående: ”Attributed to P. F. Strawson is the performative theory of truth which holds that to say ”‘Snow is white’ is true” is to perform the speech act of signaling one’s agreement with the claim that snow is white (much like nodding one’s head in agreement).” http://en.wikipedia.org/wiki/Truth#Performative_theory_of_truth