Judar och kristna i Etiopien

Hittade intressant info om hur judar och kristna i Etiopien har interagerat gentemot varandra i boken ”The hyena people: Ethiopian Jews in Christian Ethiopia”; av Hagar Salamon; Berkeley: University of California Press, 1999.

Länken i klartext: http://books.google.com/books?id=bQs3aed0XpAC

Speciellt intressant, från sidan 59 och framåt, är beskrivningen om hur de kristna  bad judar att be till Gud å deras vägnar i speciellt svåra fall, helt enkelt pga att judar fick svar på bön lättare. Speciellt under nuvarande månad då behov av regn är viktig. Påminner mig om idéen att det judiska folket är såsom ett prästerlig släkte åt andra folkslag. (Kristna kunde även vända sig till vissa muslimska regn-”experter”).

Kristna besökte även judarnas Sigd-högtid, under vilket man bar fram bön om regn.

Boken ger naturligtvis en mer komplex bild än så här.

Men är det så att Etiopien, som länge var avskuren från de religiösa processer som pågick i Europa, har bevarat en bild på det religiösa kartan som en gång fanns i den tidiga kristna tiden, typ de första 200-300-400 åren runt Medelhavet och bortåt södra Asien?

Quo Vadis, what book is that?

The film Quo Vadis 1951

… that’s the question my friend asked, and I began to wonder if I had misunderstood the importance and/or the popularity of the book Quo Vadis.

How could I, at least with some objectivity, see how popular a novel is in our cultural sphere?

One way is just seeing how many hits it gets en a Google search.

But that’s a pretty rough method. I think there’s a better way: Go to ”Advanced Search” in Amazon and search for the book (title + author) and after a certain publication date, and see how many new editions of the book have been published recently.

Number of items published after Jan 2007

Alice in Wonderland
278 hits

The Divine Comedy
213 hits

Moby Dick
210 hits

War and Peace
136 hits

Quo Vadis
40 hits

The Prophet (Kahlil Gibran)
27 hits

Lord of the Rings
22 hits

Beelzebub’s Tales to His Grandson (Gurdjieff)
[among the 100 most influential books ever written according to Seymour-Smith]
0 hits
[last published 2006 acc. to Amazon]

Vem är det?

Frågan ”vem är det?” har dykt några gånger i min närhet den sista veckan.

I dag snubblade jag över denna lista på de 100 mest inflyttelserika böcker i världen, enligt
Seymour-Smith, Martin (1998). The 100 Most Influential Books Ever Written: The History of Thought from Ancient Times to Today,

och uppräknade på följande sida:
en.wikipedia.org/wiki/100_Most_Influential_Books_Ever_Written

De flesta av de 21 böcker uppräknade under 1900-talet kände jag någorlunda igen, men det fanns 6 författare som jag undrade …
vem är William James?
vem är Vilfredo Pareto?
vem är Friedrich von Hayek?
vem är George Ivanovitch Gurdjieff?
vem är Betty Friedan?
vem är B. F. Skinner?

… men det är kul med nya upptäckter! …

Jag tog en i högen: Gurdijeff … vem är G. I. Gurdijeff? … jaha! en grekisk-armenisk mystiker!

en.wikipedia.org/wiki/Beelzebub%27s_Tales_to_His_Grandson

Jag ser att en av personerna i hans bok är Mullah Nassreddin! Det är kul. Jag citerade flera Nasrudin-historier när jag höll tal på Christers 50-årskalas!

/pataphysicsofsimulacra

So which conspiracy do you believe in?

I found the following at http://iran.twazzup.com/

cafechi
it seems gov. tries to hack the reformist websites to insert fake statement. Mousavi’s website is the only remained connection #iranelection

It’s impossible to decide the truth value of this statement.

It’s like saying: there’s a conspiracy. But you don’t know about it because of the conspiracy. So because you don’t know about the conspiracy, there is a conspiracy.

There are two things to consider here:
A conspiracy that influences our sphere of knowledge cannot be proven.
… But neither can it be rejected as illogical.

This last point is usually not taken into consideration. Probably because the burden of proof is laid upon the person who suspects a conspiracy. … which rationally is unfair, but, to be honest, is the only practical way to handle this world (… which of course the conspirators take advantage of). But actually, this default way of handling conspiracies is dishonest, because the person presuming there is no conspiracy usually does not take into consideration that his/her judgement might be contaminated by the conspiracy itself. In other words, how does the one who takes the ”objective” view of things really know that his or her view is actually ”objective” and not actually biased?

So the person believing in a conspiracy could point out to the person who, without further discussion, disbelieves the conspiracy to be a bit dishonest. But the unbeliever’s behaviour wouldn’t be unfair though, because it would be too time consuming for any human being to consider every conspiracy theory out there, wouldn’t it?

When it comes to this type of information-distorting conspiracies, it all comes down to belief, really, since neither party can either prove itself or disprove the other. The tragic part is when one or both parties aren’t satisfied with belief, but begin organizing to the point that they begin to infringe on the rights of others. (This has been typical of certain ideologies or religions which find fuel in suspicion of conspiracy).

But there is another way of seeing the whole situation: Since it all boils down to belief anyway, people across boundaries can seize the opportunity of taking on a new ”conspiracy belief” together: the sacred belief that we are siblings, that despite everything happening around us, we are brothers and sisters, that we are of a common ancestry, and there are bounds between us that cannot be broken!

This does challenge the objective world view though, since what this says actually is that we can make up our own minds on what will be true for us or not. But I also see this as a genuine ”act of faith”: ”… if two of you agree on earth about anything that they may ask, it shall be done for them by My Father who is in heaven.” (NASB Matthew 18:19).

Pontius Pilate on the steps of the Sydney Opera House. By Christopher Chan @ flickr. cc-by-nc-nd-license.

So we can revisit the question why Jesus didn’t answer Pilate’s question: What is truth?
Could it be because a verbal answer wasn’t the optimal way af revealing to Pilate the conspiracy of love going on there at that moment? The best way of making Pilate think was not answering the question at all, but instead to demonstrate it, demonstrate the Truth. (… his question was hypothetical, for he would had brushed off any verbal answer, because he was probably of the philosophical view that no man could know the Truth …)

Jesus’ silence was like saying: ”Oh yeah, Pilate, your are cooool! I mean, who gets the chance of asking the Messiah the grandeur question of What is Truth? … and not even getting an answer back! Ha! I mean, man! That is coooool! … I’m not gonna take that away from you Pilate! But do you know what is cooler than coool? It’s having the real choice of being friend with whomever you like without really having any substantial reason for it. … And so that’s what I’m doing for you right now King Pilate. You might not see it today, but you’ll see it tomorrow: You’ll be given the opportunity of becoming cool just like Me: Cooler than coool! That’s the brutal Truth (… and we’re talking _brutal_ here!…), the brutal Truth that will be given as a true Gift to every human living on this earth. But it’s hard to explain the Truth of that conspiracy, because Truth is an Action, it’s Me. But one thing is not too hard to do (… the hard thing is believing that it’s really cool!…): It’s believing in the Truth of this conspiracy, in the conspiracy of Friendship and Siblinghood, and then you, Pilate, will experience Real Coooolness! Like Morpheus said: ”… sooner or later you’re going to realize … that there’s a difference between knowing the path and walking the path.” Walk the path, Pilate, don’t necessarily understand it; just follow Me, and you’ll get the hang of it!”

So which conspiracy are you going to believe in?

Förbundets bröllopsdag

Har märkt en grej: Pingsttraditionen är inte särskilt starkare bland kristna än ”hedningar”. Man skulle kunna sammanfatta pingst som ”sommarstuga och bröllop”.

Jag tror jag vet förklaringen till varför pingst inte har starkare traditioner bland kristna: de vet inte vad högtiden skall betyda. Och en kvalificerad gissning är att så har det varit sedan kristendom gjorde slut med judendomen.

Om man till äventyrs vet att det var på pingstdagen som den Helige Ande kom över lärjungarna, så vet man däremot inte vad det skall betyda för något. Hela det rika arv i judendomen som fick sitt fullbordan den dagen i Jerusalem, verkar ha gått förlorad när man skar av banden till judendomen.

Kanske kan vi kristna få lite nya idéer på pingsttraditioner från denna barnsida om den judiska pingsten (=shavuot).

Klickar man runt lite där hittar man följande berättelse om den första shavuot/pingsten berättad från två barns perspektiv.

Denna kristna ”pingstminnesförlust” tror jag beror på de kristnas dubbla förhållande till Guds bud: Vi ska följa Guds bud, men vi skall inte bli lagiska. Man kan inte vara rättfärdig och laglös samtidigt, men rättfärdighet kan däremot inte uppnås via lagen. Det verkar inte riktigt som vi har kommit underfund med hur Guds lag skall vara inskrivna i våra hjärtan: Den delen av det nya förbundet har blivit en vit fläck på kartan …

Om det finns några paralleller med den judiska pingsten (shavuot), så torde pingsten vara det nya förbundets ”bröllopsdag”. Hur sjutton kom det bort från de kristnas traditioner??? :-O

Hundars tv-vanor

Jag råkade läsa en artikel som går in på hur hundar förmodligen ser på tv, utifrån vad man vet anatomiskt om hundars ögon. Sedan följer mängder av kommentarer som, dels motsäger artikeln, dels avslöjer att även hundar har tycke och smak för vad som intresserar dem eller inte. Läs själva här: Does Your Dog Watch TV?

Serien Dog Whisperer, många hundars favorit.

Det verkar som att många av (de amerikanska) hundarna har serien The Dog Whisperer som favorit. Näst populärast verkar va kanalen Animal Planet. Även tecknat fungerar som t.ex. Scooby Doo! Vissa hundar kan se på en hel film med full uppmärksamhet, medan andra lägger sig ner ointresserade eller t.o.m. går in i ett annat rum när tv:n sätts på. Många hundar känner igen jingeln när ett visst program eller reklalmsnutt börjar och kommer rusande till tv:n!

Genom att betrakta hundarnas interaktion med tv:n, tycks jag skönja hur även hundar har olika personlighet och smak, lika distinkt som oss människor!

Vad är så speciellt med Berlin?

Ami i Berlin

” – Jag är på många sätt en typisk inflyttad Berlinare. Blev förälskad i staden från första gången jag var här. Den brokiga historian, den kosmopolitiska och kreativa stämningen, det stora kulturutbudet och det mer avslappnade levnadssättet. Man behöver inte jobba ihjäl sig för att bara betala hyran, gå på de bästa klubbarna och dricka uteserveringskaffe varje dag i veckan. Man kan leva ett rikt liv även som student, frilansare och konstnär. Här finns det utrymme för många olika sätt att leva.

Läser detta i Svenska ELLEs annonsering om deras nya bloggare i Berlin. Det är bloggaren Annamaria Olsson som talar. … Ha! Är det så bra som Ami beskriver det?! Någon sorts bohemelit kanske??!!

Bloggen heter Ami’s Berlin. Står där iaf:

”Om bloggen

Berlinliv, uteliv och bohemliv.

Dekadenta klubbnätter och korallröda läppar. Vintage-shopping och ölhäng i parker. Bayerska slott och turkiska matmarknader. Hemmakontor på luftiga hörncaféer och spontana galleri-rundor. Housemusik och frilansande livsnjutare.

Vardag och fest i Europas mest dynamiska huvudstad, men mest av allt olagom Berlin-romantik.”

Ami’s Berlin själv länkar till en blogg om coola caféer i Berlin:

Ringo Cafe/Bar

Cafe Kultur Berlin. Introducerar sig med: ”CafeKulturBerlin is a cafe guide for the coolest city in the world. We have decided that we would only review the good, the quirky and damn right unusual cafes that Berlin has to offer and not to review any bad cafes we discover. …”

Skyddad: Kinesiska tecken för vänskap

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Claes Hylingers ”Orakel”

Har nu kommit till den tredje boken i Claes Hylingers trilogi ”Boken om det hemliga sällskapet” och i tionde kapitlet möter vi en figur, ”den vise”, som påminner om Oraklet i Matrixberättelsen.

Och liksom kring Oraklet, omges ”den vise” med nästan en sorts absurditet man erfar när vardaglighet och ”parapsykologiskt” blandas sömmlöst.

Tills nu i tredje boken fortsätter Knuts liv på mest rutin. Han brukar sitta med sin polare Kaj i Kometen eller Rubinen och dricker lite öl, äter, dricker mer öl och snackar med andra kompisar som kommer förbi. Han varvar denna sysselsättning med extraknäck som litteraturföreläsare i GU eller att skriva nån kulturartikel i GP. Annars händer just ingenting i Knuts liv egentligen … år efter år går och det sker just … ingenting …

Så hans polare Kaj börjar engagera sig i Knuts apatiska liv efter det att Knut en gång supit sig full och gjort bort sig inför kultur- och konstnärsfolk på en efterfest. Som en del av Kajs behandling skickar han Knut till ”den vise”. Jag varvar med utdrag från boken:

Nå, sa Kaj, när vi hade beställt dagens första öl på Rubinens veranda och en skål med jordnötter därtill, känner du dig bättre […]?
[…]
– Du borde träffa den vise också.
Vad var det för en? Var det ytterligare en kusin? Nej, nu fick det räcka.
– Jag är nöjd om jag får sitta här och dricka öl, sa jag.
– Du känner inte till den vise?
– Nej.
– Han bor i Majorna.
– Jaha.
Vi drack igen och sedan satt vi tysta. Knaprade på jordnötter. Klunkade då och då. För att bryta tystnaden sa jag:
– Varför kallas han för den vise?
Kaj lyste upp och utbrast, full av entusiasm:
– Det är just det som du måste fråga honom själv!
– Varför det?
– Det är just det som du måste komma underfund med själv!
– Kaj, lägg av!
Jag satte mig att stirra neråt Avenyn, men där fanns ingenting at se. Jag tittade upp mot himlen: växlande mölnnighet fortfarande. För att inte visa mig ovänlig frågade jag ändå:
– Är han filosof?
– Han jobbade på en stor bank, […]
[…]
– Var bor han då?
– Du får fråga dig fram.
– Lägg av!
Han gav mig ett gatunamn och beskrev huset.
– Men sista biten är det svårt att hitta, så du får fråga dig fram.
– Vad heter han då?
– Svensson.
[…]

Knut hittar äntligen ”den vises” lägenhet i Majorna …

[…]
En mager man med håliga kinder och grå skäggstubb öppnade. En grå hårslinga hängde ner i pannan.
– Knut? Kaj nämnde att du skulle dyka upp. Kom in.
Jag steg in. Ett skall hördes och en airedaleterrier kom skuttande ut i tamburen.
– Det är bra Fido, sa Svensson. Hälsa nu snällt.
Hunden nosade på mig, fnyste och sprang tillbaka in.
– Han heter Fido. Jag tycker hundar ska heta Fido. Vad tycker du? Jag har haft tre hundar. alla har hetat Fido.
Han talade med ett vresigt tonfall men hade ett litet leende i mungipan. Hur gammal kunde han vara? Snarare sjuttio än sextio.
Vi satte oss i hans vardagsrum i var sin grön fåtölj. Det luktade damm. Han var klädd i grå skjorta, gråa byxor och gråa tofflor. I soffan låg högar med gamla dagstidningar, som han bad om ursäkt för; han var änkling sedan många år förklarade han. Därefter höll han fram en skål med polkagrisar och sa:
– Jaså, du är moloken, Knut? Det ska du inte vara. Vänta tills du har hört min historia.
Jag tog en polkagris.
[…]

”Den vise” började berätta hur han blev ”den vise” …
Efter nån minut:

[…]
En snarkning hördes, Jag ryckte till. Det var väl inte jag som hade snarkat? Nej, där kom en snarkning till. Under soffbordet stack ett par bruna tassar fram. Den vise tittade på klockan.
– Fido sover. Fido tar sig alltid en lur såhär dags.
– Jo, jag hör det.
– Hundar är klockare än människor. Man borde alltid ta sig en lur på eftermiddagen.
[…]

”Den vise” fortsatte berätta hur han som ordförande för bankkedjans Kulturförening närvarde vid deras prisutdelning i Park Hotel, ett årligt kulturpris till årets kulturpersonlighet. Han satt själv på podiet när ”vår vise ordförande” utropades till årets prisvinnare! ”Den vise” gick fram till mikrofonen och började tacktalet med orden ”Även om ryktet om min visdom nog är betydligt överdrivet, vill jag tacka juryn för…”, men han såg i ögonvrån att blommorna och prisstatyn styrdes ner från podiet, ner mot vice ordförande i stället!!!

”Den vise” berättade att han började kallas för ”den vise” på banken där han jobbade, och det kläcktes skämt om honom. Han orkade bara jobba tre år till, och han flyttade från sin villa i Hovås till lägenhet i Majorna. Men rykterna hann före honom, och redan första dan i snabbköpet i Majorna tilltalades han som ”den vise”, och …

[…] Efter några veckor dök den första klienten upp. Hon var expedit i snabbköpet, hon befann sig i kris och ville ha några visa råd.
– Och det gav du henne?
– Ja.
Fido vaknade till liv: Han sträckte på sig och tittade fram under bordet.
– Jag bor kvar här, som du ser. Människor kallar mig fortfarande för ”den vise” och kommer hit och ber om råd och vägledning. Där har du hela min historia.
– Får jag fråga, sa jag, hur allt detta påverkade dig. Förändrade det dig?
– Ja, det gjorde det, sa han.
– På vad sätt då?
– Jag blev vis.
Hunden reste sig och ruskade på sig och den vise reste sig också. Han följde mig ut i tamburen.
[…]

Knut och ”den vise” sa adjö, och Knut berättar slutligen:

[…]
När jag började gå nerför trappan mötte jag en knubbig kvinna på väg upp. Hon såg varifrån jag kom.
– Jaså, du har varit hos honom, sa hon. Den vise. Jag ska just dit. Det är första gången för mig.
– Det var det för mig också.
– Det känns lite pirrigt!
– Ja. Lycka till då.
Hon ropade efter mig, när jag fortsatte nerför trappan:
– Lycka till själv!
Sedan hörde jag hur hon ringde på dörren till Svensson och hunden skällde.
[slutcitat]

Av någon okänd anledning ändrades Knut sätt att se sig själv och sitt liv i efterföljande kapitlen. Svårt att säga vad det egentligen berodde på. Kan det verkligen ha berott på någon ”visdom” från ”den vise”? Svårt att tro det, men …

p.s.
känns på nåt sätt att det har med patafysik att göra! …
d.s.

… ännu obegripligare är patafysiken?

Känns i mediavinden att patafysiken får nu viss uppmärksamhet. Kanske beror på att Rönnels Antikvariat har nyligen utgivet Mathias Nystrands magisteruppsats Antikvariatshandlaren i Visby och andra berättelser, som är, enligt föregående länk, det första riktiga försöket att tränga sig in i Göteborgsförfattaren Claes Hylingers författarskap. … se även Claes Hylingers presentation av (hans översättningar av) Nasruddin, som Nystrand spårar som en av patafysikens föregångare! :-O enligt Fredrik Sjöbergs recension på Nystrands bok.

Gidouille, symbol för patafyiken

Ytterligare en patafysisk bok som nyligen kommit på svensk marknad är Patafysik av Jean Baudrillard, en minsann egendomlig bok. En symbol som förenar denna och föregående omnämnda bok är symbolen till vänster! Jag tror spiralen var Alfred Jarrys symbol för hans nyfunna idé. Idén kallade han patafysik.

Vad är patafysik? Kanske följande citat, från artikeln Towards a ‘patakabbal som jämför patafysik med kabbala, kan klargör lite grann av dess ståndpunkt:

A ‘pataphysician has an altitude in if but no attitude in life. The person, that which mosbunall confuse with the self, is considered as an imaginary solution. There are as many roles on the stage of life as there are possible answers to a poll answered by Jarry. The character of a ‘pataphysician is like a glove, like a puppet in a theater.

A kaballist also sees life as a theatre play. The role played is considered a mere shadow resulting from the rules of the divine light. The role on te stage of existence is played seriously but without equating the self with the person. Any emotion, thought, feeling are just necessary props for playing the role.

Both the awakened kaballist and the conscious pataphysician (hence the apostroph) try not to desire, but to elevate the value of the world they adapt themselves to by the way they consider it. In this sense both can be seen as an art of existence.

Fler länkar om Claes Hylinger

• Han hyllar det absurda
• Claes Hylinger – gäst på Bokens dag
• Det dagliga livet inspirerar

Recensionen på Jean Baudrillards bok Patafysik hos Norrköpings Tidningar, där man även försöker se vilken roll patafysiken spelat i Jean Baudrillards liv:

• http://www.nt.se/kultur/artikel.aspx?articleid=319538

Fotnoter:

1. Verkar som att ”person” i citatet används i betydelsen ”mask” = grekiskans ”persona”. (Jmfr ”persona” i treenighetsläran).
2. ”Mosbunall” är myntad av Robert Anton Wilson och verkar betyda ”most but not all”, enligt wikipedia (2009-04-04).
3. Länken till ”theater” är död. En liknande länk hos Spencer Museum of Art kan hittas här.