Mellanting mellan deism och teism

december 22, 2010 § 6 kommentarer

Ibland lär man sig ett ord på ett begrepp eller fenomen som man funderat över men, tills dess, inte haft något ord för.

Dagens exempel: ”deism”.

Jag stötte på ordet på Parting the Red Sea « Why Evolution Is True där en kommentar berättar om ”a Ben Franklin effect”, som bl.a. beskriver hur Ben Franklin blir en inbiten deist.

Det verkar finnas en ”del ett” och en ”del två” i deismens betydelse.

Del ett: att utifrån förnuft och observation, (utan ”uppenbarelse”) kan man komma fram till att det finns en Gud har skapat universum.

Det två: att denna Gud inte längre ingriper i världen, och därmed inte upphäver några naturlagar i form av mirakler, osv.

källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Deism, daturm: den 22 december, 2010.

_ _ _

Det är del ett jag tänker på. Kristendom i dess lära om uppenbarelse erkänner på sätt och vis del ett (fast kallar det för ”uppenbarelse”) och man kallar det då ”den allmänna uppenbarelsen” (revelatio generalis) till alla människor, i kontrast till ”den särskilda uppenbarelsen” (revelatio specialis) som är den direkta uppenbarelsen till och genom Guds folk.

källa: http://www.evl2.fi/ordlista/index.php/Uppenbarelse_/_revelation

Jag tror denna idé om den dubbla uppenbarelsen kommer från Apg 17:22-31 där de står sida vid sida.

En redogörelse för den allmänna uppenbarelsen hittar vi i Rom 1:18-32, (se även Job 12:7 och Ps 19:2, källa: bibeln.se). En redogörelse för den särskilda uppenbarelsen hittar vi i Hebr 1:1-3.

_ _ _

Baby monkey in basket

Baby monkey in basket (cc) by Mohd Khomaini Bin Mohd Sidik @ flickr

Trots att det allmänna uppenbarelsen bekräftas i Bibeln, så underkänns den i praktiken av den evangelikanska kristenheten, som jag upplever det; även om, som sagt, den allmänna uppenbarelsen är en del av ”katekesen”.

Alltså, ”i praktiken”, dvs den allmänna uppenbarelsen upptar (typ) 0,1% av det kristna budskapet, medan hela 99,9% (typ) av det kristna budskapet upptas av den särskilda uppenbarelsen.

Någon säger: Vad då? Vad är fel på de 99,9% ?  Svar: Inget är fel på de 99,9%, det är proportionen som är snedvriden, eftersom, genom att aldrig nämna om den allmänna uppenbarelsen, så gör vi folk blinda för den allmänna uppenbarelsen, och därmed gör vi folk blinda för Guds uppenbarelse genom sin skapelse.

Detta beror på några feltänk:

(1) Första feltänket: Romarbrevet beskriver hur folk har missat Gud fatalt trots den ”allmänna uppenbarelsen”. Av detta drar man slutsatsen att den ”allmänna uppenbarelsen” har spelat ut sin roll. Men var står det i Bibeln att den har spelat ut sin roll? Kanske vill de evangelikala kristna att det skall vara så, vilket leder oss till andra feltänket:

(2) Andra feltänket: Eftersom 99% av all kristen tro kan återfinns i ”den särskilda uppenbarelsen”, så är varje kvardröjande vid ”den allmänna uppenbarelsen” bara en slöseri med tid, och till och med ett hot mot den kristna tron (eftersom den ”allmänna uppenbarelsen”, när allt kommer omkring, inte riktigt känns ”kristet”)

_ _ _

Det finns alltså en grov obalans i den evangelikala synen på hur Gud uppenbarar sig till världen.

Om den ”allmänna uppenbarelsen” hade fått mer fokus, så skulle förmodligen de kristna haft en mer balanserad syn på följande områden:

(A) Inte lika negativ syn på andra religioner. (Se Paulus exempel i Apg 17:23), eller t.o.m. en större uppskattning av de positiva aspekter hos andra religioner.

(B) En större uppskattning av djurvärlden (se Job 12:7 ovan) och därmed en mer ansvarsfull behandling av djur. I dag framställs djur som själlösa varelser, och detta beror på den överfokuseringen på den särskilda uppenbarelsen.

(C) En mer progressiv engagemang för samhällsutvecklingen och rättvisa. I dag ses samhället som mer eller mindre som en verk av djävulen, och inte en del av Guds skapelse.

(D) De två föregående tillsammans skulle ge en enormt större engagemang i vården av ekosystem och hållbarhet.

_ _ _

Det handlar helt enkelt om en balans mellan Guds skapelse och Guds ”dogmer”. Bibeln säger att Gud uppenbarar sig genom båda, och förmodligen utan att dra någon gräns mellan dem; medan evangelikal kristenhet drar en skarp gräns mellan dem, och skippar helt sonika uppenbarelsen genom skapelsen (=naturen, samhällen, moral, religion, vetenskap, konst) och nöjer sig med endast med uppenbarelsen genom bibeln (=bibeln), … men därmed håller man inte helt till bibeln i det här fallet eftersom bibeln själv håller på uppenbarelsen genom skapelsen.

Vad som finns kvar inom kristenheten är självaste uppenbarelsen om Messias Jesus, och av nåd räcker detta för att få del av Livet.

_ _ _

Om ”deismen” förespråkar en rationell värld och en rationell Gud, och om ”teismn” förespråkar en icke-rationell religiös Gud, så förespråkar jag en tredje sätt att närma mig Guds uppenbarelse, där uppenbarelsen om Gud sker på alla kanaler samtidigt, ett synsätt som kanske inte har fått någon term i ordboken än? Några förslag på vad en sådan synsätt skulle heta?

 

Annonser

Taggad: , , , ,

§ 6 svar till Mellanting mellan deism och teism

  • Emanuel skriver:

    A) På vilket sätt skall man tala mer om den allmäna uppenbarelsen? Ska vi ha mer föreläsningar om Naturvetenskap istället t.ex? Du säger att man idag har 1% fokus på allmäna uppenbarelsen, hur många procent är lagom enligt ditt tycke?

    B) På vilket sätt ses samhället som djävulens verk? På vilket sätt är samhället en del av den allmänna uppenbarelsen?
    På vilket sätt leder mer fokus på den allmänna uppenbarelsen till ett mer progressivt engagemang för samhällsutvecklingen?

  • pataphysicsofsimulacra skriver:

    Verkligen kul att någon reagerar på ens blogginlägg!! 😀

    Det lustiga är att när jag höll på skriva detta mitt i natten så tänkte jag typ: hur sjutton ska jag exemplifiera detta ifall någon frågar?!

    Ja, nu får jag göra det!! Upp till bevis, Thomas!!

    Jag kommer inte kunna hinna svara på alla frågor samtidigt

    _ _ _

    EXEMPEL ETT: HUMOR I BIBELTOLKNINGEN

    Jag ser den ”allmänna uppenbarelse” mycket bredare än vad man annars föreställer sig. Eller, uttryckt på ett annat sätt: problemet ligger i att vi kristna har en alltför snäv definition på ”den allmänna uppenbarelsen”.

    Vanligtvis ser man vackra solnedgångar som den allmänna uppenbarelsen; eller naturvetenskap som du säger. Men jag ser t ex mänskliga samhällen också som en del av den allmänna uppenbarelsen. Människan är en väldig stark social varelse. Och det är hon eftersom Gud har skapat henne så. Alltså är samhällen en del av Guds skapelse. Därför är det inte så långsökt egentligen att skönja Guds skaparhand i det mänskliga samhället.

    Just nu har jag en chat-session med Jimmy: om humor. Humor är helt klart en samhällelig fenomen. Förekommer hela tiden mellan oss människor. Börjar det blir lite tråkigt mellan två människor, börjar vi gäspa, eller hur? En allmän uppenbarelse om detta är att: Gud har humor. Och rimligtvis borde det framgå i den bok Han har skrivit. Men hur ofta ser vi Guds humor.
    … ”Nej, bibeln är en SERIÖS bok, Gud skämtar aldrig!!!” … hmmmm, men varför har den varelse som Han skapat till sin avbild har humorn som grundfärg i sina vardagliga konversationeer? … och inte Gud?

    Exempel: Jag är nästan övertygat att vi totalt misstolkar Matt 19:12 eftersom vi kan omöjligen höra någon ironi i Jesu röst. Lägger man ironi i den versen, så blir betydelsen förbluffande annorlunda, OCH hela sammanhanget blir logiskt på ett helt annat sätt.

    Vi kristna har i princip strypt alla ”utomkyrkliga” inspirationskällor till bibeltolkningen. Vi är upplärda att bibeln skall påverka samhället och inte samhället bibeln. Vi sätter en väg mellan det hedniska samhället där synden råder och församlingen där rättfärdigheten råder. TROTS att vi bekänner oss till den allmänna uppenbarelsen (genom sin skapelse (där jag inkluderar samhället)) och inte bara till den särskilda uppenbarelsen (i sitt Ord). Det uppstår en dualism i vår världsuppfattning när vi upprättar denna mur mellan det världsliga (som är = materiella om vi är lata) och det andliga (som är = allt som är ”kristet” om vi är lata).

    Att aktualisera den allmänna uppenbarelsen är då inte så mycket om föreläsningar som ett sätt att förhålla sig till världen.

    _ _ _

    REDEEMING THE WORLD

    Att överhuvudtaget för mig att tänka på sånt här har nog endast varit möjligt genom att bekanta sig med den judiska tron, och på så sätt betrakta kristendomen från en annan vinkel, och ha nåt att jämföra med.

    Judendomen uppehåller sig väldigt mycket med att ”återlösa” (=redeem) olika delar av världen tillbaka till Guds Rike. Det är deras sätt att förstå Guds Rike, att det skall bli verklighet i samhället på olika områden. (Deras synsätt är så gott som identiskt med Fader Vår-bönens: ”såsom i himlen, så ock på jorden”).

    Men detta kan inte åstadkommas genom att vända världen ryggen. Men medan man ser världen nedsmutsad på olika sätt, ser man samtidigt en glimt av hur Gud hade tänkt sig (=den allmänna uppenbarelsen) och sedan kan man arbeta på att vinna tillbaka den delen av världen till Gud (genom den särskilda uppenbarelsen).

    Därför tycker jag att 50% ägnas den allmänna uppenbarelsen och 50% ska ägnas till särskilda uppenbarelsen eftersom tillämpningen av den särskilda uppenbarelsen blir endast effektivt om vi förstår den allmänna uppenbarelsen.

    (Jag gjorde en chansgoogling på ”redeeming the world” och första träffen var till Temple Emanuel !!! http://www.templeemanuel.com/gate-redeeming-world )

    _ _ _

    Ett annat exempel: EVANGELISATION BLAND MUSLIMER

    Det verkar som att de som lyckas bäst att förmedla evangeliet bland muslimer är de som erkänner den allmänna gudsuppenbarelsen bland dem i form av den muslimska tron; dvs. de slösar inte sin energi att motbevisa den muslimska tron, utan dra fördel av att de redan erkänner Jesus som Messias och profet.

    Muslimer har en Gudsuppfattning (även om de kallar honom för Allah) och förmodligen har flera av dem äkta Gudsupplevelser. Det tillhör den allmänna uppenbarelsen. Men om vi skulle försöka ogiltigförklara deras tro, så skulle vi även samtidigt underkänna det som verkligen har uppenbarats till dem om Gud (genom den allmänna uppenbarelsen). Men precis detta gör flera kristna pga att vi inte är vana vid att upptäcka och erkänna Guds uppenbarelse genom den skapade världen (=allt utanför kyrkan).

    _ _ _

    Hmmm, undrar om jag svarat på några frågor???

    _ _ _

    ”NEJ, INTE KAN VÄL GUD UPPENBARA SIG GENOM VÄRLDEN…”

    Samhället som djävulens verk: Jag kanske borde ha skrivit ”samhället” med citationstecken, eftersom det handlar mer om hur vi ser på världen.

    Kanske hade vart mer precist att säga att vi kristna nöjer oss med att låta samhället vara djävulens domän.

    Du kanske hörde talas om Lewi Petrus som startade Dagen, Sveriges enda kristna dagstidning, och KD, Sveriges enda kristna parti. OK, många kristna tyckte då att det kändes väldigt ovant, näst inpå vågat. På den tiden var det inte rumsrent att tala politik bland kristna.

    Nej, ”därute” sker så många hemska saker, ju. Det enda Gud gör i samhället är att tillsätta överhet som Paulus nämner någonstans. … Nej, lättast att säga att den onde har hela världen i sitt våld. … Bättre att sikta på ”ovan där” … allt här nere kommer ändå att gå under genom vedermödor, katastrofer, och antikrist.

    Titta på TV eller lyssna på en predikan? Lyssna på en predikan. Ta en öl på puben eller dricka kaffe hemma med grannen? Dricka kaffe hemma med grannen. Läsa Sagan om Ringen eller läsa bibeln? Läsa bibeln. Dansa på dansgolvet eller dansa i kyrkan? Dansa i kyrkan.

    Ser du var jag vill komma? Vi lever inte av världen. Men vi lever heller inte i världen. Genom vår totala övergivandet av världen ”där ute”, ser vi i praktiken samhället som djävulens domän, ja, hans verk rätt och slätt. Därav mitt påstående att ”I dag ses samhället som mer eller mindre som en verk av djävulen, och inte en del av Guds skapelse.” Vi tar oss inte tid att ens leta efter Gud i världen (=allmänna uppenbarelsen), inte på TV, inte på puben, inte i Sagan om Ringen, och inte heller på dansgolvet.
    … men Han finns där, på alla de ställena … även om det kan va svårt att se, … speciellt i det sistnämnda stället 😉

    _ _ _

    Jag tror jag svarat på alla dina frågor!!!

    ”På vilket sätt skall man tala mer om den allmänna uppenbarelsen?”
    Även om man inte skall leva av världen, se till att åtminstone leva i världen.

    ”Ska vi ha mer föreläsningar om Naturvetenskap istället t.ex?”
    Nej, det handlar om ett helt annat förhållningssätt gentemot skapelsen/samhället.

    ”hur många procent är lagom enligt ditt tycke?”
    50% – 50%

    ”På vilket sätt ses samhället som djävulens verk?”
    Att vi ser samhället som en potentiellt farlig plats där vi inte skall utgå från att finna Gud. Snarare tvärtom.

    ”På vilket sätt är samhället en del av den allmänna uppenbarelsen?”
    Genom att vi människor är djupt sociala varelser. och bildar därmed samhällen. Därmed har även Gud skapat samhällena, och därmed uppenbarar sig Gud genom samhällen eftersom bibeln säger att Gud uppenbarar sig genom sin skapelse. Därmed sker den allmänna uppenbarelsen även genom samhället.

    ”På vilket sätt leder mer fokus på den allmänna uppenbarelsen till ett mer progressivt engagemang för samhällsutvecklingen?”
    Eftersom en större bekräftelse av den allmänna uppenbarelsen gör att man ser mer av Gud i skapelsen/samhället. Skönjer man Gud i samhället samtidigt som man ser hur nedsunken den är så växer tron på att Gud vill annat, att Han vill i slutändan rädda sin skapelse (inkl. det mänskliga samhället). Därmed följer ett mer progressivt samhällsengagemang.

    _ _ _

    God och en Välsignad Jul ! … och tack för presenten!! 🙂 … få se om det finns nån uppenbarelse hos den!!! ;-D

  • pataphysicsofsimulacra skriver:

    Rättelse. Ska va: Men hur ofta ser vi Guds humor i Guds ord?

  • Emanuel skriver:

    Jag tänkte på exemplet med Paulus i Areopagen. Paulus verkar ha en relativt positiv bild av athenarnas religion skriver du i ditt inlägg. Men samtidigt står det att Paulus blev upprörd i sin ande när han såg alla avgudabilder i Athen (Apo 17:16) så jag vet inte om han var så positiv till andra religioner trotts allt.

    Jag vet att många muslimer har fått se Jesus i drömmar, visioner osv. Sedan om muslimer har haft ”Gudsupplevelser” som är äkta kanske jag är lite skeptisk till. Dels därför att Djävulen kan visa sig som en ”Ljusets ängel”. Sedan även om de har haft en äkta Gudsupplevelse så betyder detta inte att de är frälsta. Vi blir inte frälsta genom Gudsupplevelser utan genom att tro på Jesus Kristus! Sedan håller jag med dig att det är bra att hitta kontaktpunkter mellan t.ex Kristendom och Islam som man sedan kan bygga vidare. Man kan använda citat från koranen som verkar stötta kristendomen på olika sätt osv. Du skriver sedan att:

    ”Men om vi skulle försöka ogiltigförklara deras tro, så skulle vi även samtidigt underkänna det som verkligen har uppenbarats till dem om Gud (genom den allmänna uppenbarelsen).”

    Jag hänger inte riktigt med här. Du förespråkar inte någon form av ”alla-religioner-leder-till-Gud-lära” här va? Du menar väl att andra religioner kan innehålla delar av sanningen (men inte hela sanningen). T.ex har muslimer delar av sanningen när de bekänner att Det finns en evig, immatriell, personlig Skapargud. Men de har inte hela sanningen eftersom de inte har förstått Jesus sanna identitet och vägen till frälsningen.

    Men om muslimer påstår sig verkligen ha ”mött Gud” är ganska motsägelsefullt utifrån Islam. Allah är så upphöjd och långt borta att han inte

  • Emanuel skriver:

    Jag tänkte på exemplet med Paulus i Areopagen. Paulus verkar ha en relativt positiv bild av athenarnas religion skriver du i ditt inlägg. Men samtidigt står det att Paulus blev upprörd i sin ande när han såg alla avgudabilder i Athen (Apo 17:16) så jag vet inte om han var så positiv till andra religioner trotts allt.

    Jag vet att många muslimer har fått se Jesus i drömmar, visioner osv. Sedan om muslimer har haft ”Gudsupplevelser” som är äkta kanske jag är lite skeptisk till. Dels därför att Djävulen kan visa sig som en ”Ljusets ängel”. Sedan även om de har haft en äkta Gudsupplevelse så betyder detta inte att de är frälsta. Vi blir inte frälsta genom Gudsupplevelser utan genom att tro på Jesus Kristus! Sedan håller jag med dig att det är bra att hitta kontaktpunkter mellan t.ex Kristendom och Islam som man sedan kan bygga vidare. Man kan använda citat från koranen som verkar stötta kristendomen på olika sätt osv. Du skriver sedan att:

    ”Men om vi skulle försöka ogiltigförklara deras tro, så skulle vi även samtidigt underkänna det som verkligen har uppenbarats till dem om Gud (genom den allmänna uppenbarelsen).”

    Jag hänger inte riktigt med här. Du förespråkar inte någon form av ”alla-religioner-leder-till-Gud-lära” här va? Du menar väl att andra religioner kan innehålla delar av sanningen (men inte hela sanningen). T.ex har muslimer delar av sanningen när de bekänner att Det finns en evig, immatriell, personlig Skapargud. Men de har inte hela sanningen eftersom de inte har förstått Jesus sanna identitet och vägen till frälsningen.

    Men om muslimer påstår sig verkligen ha ”mött Gud” är ganska motsägelsefullt utifrån Islam. Allah är så upphöjd och långt borta att han inte

    🙂

  • pataphysicsofsimulacra skriver:

    Nej, du behöver inte vara orolig för att jag förespråkar en ”alla-religioner-leder-till-Gud-lära”, men jag förespråkar inte heller en ”allt-i-andra-religioner-kommer-från-djävulen-lära”.

    Det verkar som att det fanns de athenare som tillbad avgudar, men tydligen fanns det ett medvetande om en upphöjd Gud, vars altare Paulus hänvisade till. Kom ihåg, denna altare till denna okända Gud (som var även Paulus’ Gud) var en del av athenernas religion. Om Paulus hade totalt förkastat deras religion (som många kristna skulle göra i dag), så skulle han aldrig ha uppmärksammat denna altare.

    Det är egentligen ganska logiskt att tänka sig att om Gud nu har uppenbarat sig för människor genom tiderna …

    ”Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga.” (Rom 1:19-20)

    … så borde denna uppenbarelse även avspegla sig till viss del i deras religiösa föreställningsvärld.

    Romarbrevet fortsätter:
    … de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. De ville gälla för visa men blev till dårar. De bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot bilder av förgängliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.

    Så folk har haft kunskap om den oförgänglige Guden, men idéer om avgudar och religiösa tankesystem (”tankemöda”) blandar sig med verklig uppenbarelse (dvs. med den ”allmänna uppenbarelsen”).

    Så: ja, som du säger, alla religioner (inkl kristenheten) har delar av sanningen, medan Jesus har kommit med den väsentliga sanningen. (Så inte heller vi har hela sanningen, även om vi har det väsentliga. Visst skall den Helige Ande leda in oss i hela sanningen, men hur många vill gå den vägen?).

    Det gäller, som Paulus gör, att lyckas plocka fram verklig uppenbarelse i andra religioners tro. Det är inte lätt. Detta ingår numera i strategin för nutidens missionärer.
    _ _ _

    Det finns en allmän rädsla för andra religioner. Men mötet med människor med annan trosbakgrund behöver avdramatiseras, både inom församlingar och inom samhället i stort. Så länge man vet på Vem man tror på, så borde man kunna tala med andra om Gud osv.

    Uttrycket ”ljusets ängel” slängs fram i tid och otid som en sorts korstecken mot vampyrer. Uttrycket är legitimt: Man måste ju se bortom fasaden och lusgranska naturen hos dem som lyser med en fin fasad (… inklusive mig!). Men det har gått inflation i uttrycket ”ljusets ängel” och verkar betyda numera: ”wierd!! inte något jag är van vid!” … men ”wierd” betyder inte nödvändigtvis fel. Lotusblomman är en fullt legitim och naturlig symbol för Indiens kristna, t ex.

    Frågan är hur vi själva hade tagit emot de visa männen som kom för att uppvakta det nyfödda Messias. Skulle vi ha sagt: ”Ursäkta, men ni är zoroastrier (eller zardtoshter), antar att ni dyrkar avgudar? Nej, tyvärr, det passar inte med några presenter här …”.

    Men enligt skriften, så hade de faktiskt (”särskild”) uppenbarelse om Messias, och Guds ängel talade med dem. Det fantastiska är att de ”såg Hans stjärna”. De var ju astrologer. Gud verkade ha uppenbarat detta genom deras astrologi!!! :-O Detta sätter mycket på ända!!

    Problemet med religion är ju detta: religion bestämmer hur och till vem Gud skall uppenbara sig, i stället för tvärtom. (Tänker just nu på boken ”Ödehuset”). Denna monopoliseringen av Gud har tyvärr även blivit epidemiskt inom kristenheten.

    (fotnot: ”ljuset ängel” används egentligen om skojare inom de egna kristna leden, inte andra religioner), inte om sånt som ser ”wierd” ut, utan om sånt som ser hemvant och ”rättfärdigt” ut.)
    _ _ _

    När det gäller att värdera ”Gudsuppenbarelser” så gäller på sätt & vis låta Gud försvara sin egen heder. Det enda vi behöver göra är att lyssna och dela med oss av ”de glada nyheterna”!

    Jag tror visst att Gud kan uppenbara sig till en muslim, en buddhist, en pygmé i djupaste djungeln, en indian, en hindu, osv. Detta förstår man när man talar med människor från andra delar av världen. Nej, det är inga frälsningsomvandlingar, men tror du verkligen att den allsmäktiga och nådefulla Guden kan hålla sina fringrar från de underbara människor han har skapat för att umgås med?

    Och om det verkligen är Gud som talar med dem, så står det naturligtvis inte i konflikt med evangeliet som kommer från samma Gud! Allt ligger på en högst personlig plan mellan Gud och människor runt hela världen. Vi behöver inte disektera och bedömma denna kommunikation.
    _ _ _

    Hoppas jag gjort mig tydligare! :-p

    Det finns en grej däremot som du kanske tycker är lite konstigt. I snacket om den allmänna och särskilda uppenbarelser, så finns det möjligheten, rent teoretiskt, att någon annan religion har uppenbarelse om något som vi kristna inte har! … (rent teoretiskt)

    Detta tror jag förekommer faktiskt i islam. Även om dem inte erkänner Jesus som en frälsande Messias, så har de en otrolig hög etisk tolkning av Jesu lära som vi inom många delar av kristenheten har nästan totalt tappat. Är min iaktagelse riktig?

    Så vitt jag förstår var även många araber kristna innan islam drog fram.

    (Jag undrar om detta även var betecknande för de israeliska kristna som Jakob var ledare för? Du märker ju även en hög etik i Jakobs brev. Dessa israeliska kristna blev sedermera stämplade som kättare av de utom-israeliska kristna och försvann sedan totalt (även om det finns de som påstår annat ;). Och Luther ville helst ta bort Jakobs brev ur bibeln :-S )

    Tyvärr har många kristna ersatt Jesu etik med en konservativ syn på sin tro, på sätt och vis inte olik vissa av fariséernas konservativa syn …
    _ _ _

    Undrar om sufipoeten Rumi fick någon sorts uppenbarelse när han skrev:

    In the fire of the Divine love, behold
    I saw a whole universe
    Each particle there possessed Jesus’ Breath.

    http://www.interreligiousinsight.org/April2008/April08Sorkhabi.pdf

    🙂
    Thomas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Mellanting mellan deism och teismPataphysics of Simulacra.

Meta