”illusion av förståelse och kontroll”

mars 14, 2011 § 10 kommentarer

I nästsenaste(?) numret av NyTeknik (23 februari 2011, nr 8) så finns ett heluppslag med två intressanta artiklar om det tveksamma användandet av PowerPoint-presentationsprogram. (Länkar från deras internetsajt finns nedan).

Amerikansk militär ser nu att det utbredda användadet av programmet på fält, som framgår av artikeln Presentationerna en hetfråga för USAs krigsmakt, börjar bli ett hot i sig. I artikeln konstaterar en general att ”Powerpoint gör oss korkade”, medan hans kollega har förbjudit dess användning. Följande situation målas upp:

Underofficerare i fält kan tillbringa större delen av sin tid med att tillverka presentationer om allt från stabsmöten till insatser i strid. Därför har de fått det skämtsamma epitetet ”Powerpoint rangers”.

I det andra artikeln Experthjälp lyfter usel Powerpoint, påstår informatikforskaren Edward Tufte att ”[n]är rymdskytteln Columbia år 2003 förstördes under återinträdet i atmosfären, … en Powerpoint-presentation av Boeing fått Nasas beslutsfattare att underskatta riskerna.”

Den general som förbjöd Powerpoint sa rent ut, enligt första artikeln:

”– Det är farligt för att det skapar en illusion av förståelse och kontroll.”

powerpoint as a comic (cc by-nc-sa) by Austin Kleon @ flickr

powerpoint as a comic (cc by-nc-sa) by Austin Kleon @ flickr

Nu kan man väl påstå att vilken media som helst kan användas för att göra oss korkade. Men om det skulle verkligen stämma att PowerPoint tillämpar sig särskilt bra för sådana ändamål, vad skulle anledningen kunna vara? Powerpoint har fått stora tillämpning i corporationsvärlden. Ibland får man uppfattningen: att vara chef är nästan lika med att kunna sätta ihop en powerpointpresentation! Företag som är drivna av Mammon tjänar Mammon, med lydiga undersåtar, en entusiastik börsmarknad, och villiga betalare. En ”illusion av förståelse och kontroll” passar då alldeles utmärkt, och ett program tycks ha visat sig vara hand i handsken för den uppgiften: PowerPoint!

_ _ _

Nu vill jag dra en jämförelse till den kristna tron. Jämförelsen är kanske magstark för vissa, men jag gör den iaf eftersom jag tror den är viktig, rentav livsnödvändig. I den senaste länken hittar du bilden där en Powerpointpresentation (som finns i övre vänstra hörnet) blir omgjord i ett nytt presentationsform (som använder sig av en vägskylt). Jämför de två. Vad är skillnaden?

För mig ligger skillnaden i att den traditionella Powerpointpresentationen (uppe i hörnet) liksom dödar känslor och vidare tänkande. Den omgjorda versionen i stället håller sinnet öppet. Den förra är slutet, den senare är öppet. Den förra stänger fantasin, den senare presentationen lånar till att ”läsa mellan raderna”.

Det tycker jag är skillnaden mellan de trosbekännelser man godkänt i diverse kyrkomöten och de trosbekännelser vi finner i NT (nya testamentet). Kyrkomöteternas trosbekännelser är otroligt väldefinerade, men det är ett slutet tro som dödar vidare tankar och känslor i vad man egentligen tror på. Trosbekännelserna i NT är däremot öppna och dynamiska, som erbjuder att vi läser mellan raderna.

Om vi vill leva en kristen tro som är förvandlande så måste vi våga släppa rädslan för konkurrerande idéer eller pluralistiska utryck för den kristna tron, (vilka föranledde kyrkomöternas trosbekännelserna), och endast hålla oss till den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga (Judas 3), och bygga [vårt] liv på [vår] allra heligaste tro (Judas 20), vilket, jag tror, inte är slutet utan öppet eftersom den uppmanar oss att följa i Jesus efterföljd. Och hur kan någon bekännelse, något språk överhuvudtaget, korrekt uttrycka en vandring med universums Messias? – Jag följer en levande Mästare … inte ord författad i en, av människor, godkänd bekännelse. Den tro som en gång för alla har anförtrotts mig är Jesus själv! 🙂

_ _ _

ändringshistorik: ändrade ”senaste” till ”nästsenaste(?)”; la in bild; förlängde bloggen med en jämförelse med kristenhetens trosbekännelser.

Annonser

Taggad: , , , , , , , , , , ,

§ 10 svar till ”illusion av förståelse och kontroll”

  • Emanuel Hai skriver:

    Har du följt Fyrke-debatten? Du skulle nog tycka att den var intressant…

    Tycker du att den kristna kyrkan är för dogmatisk? Ska man inte vara dogmatisk? Blir inte det en dogm i sig ifall man inte ska vara dogmatisk?

    Gäller denna tolerans för oliktänkande även mot dem som är emot oliktänkande?

    På vilket sätt är trosbekännelserna i NT öpnna och dynamiska medan kyrkomöternas trosbekännelser är slutna? Hur kom du fram till denna slutsats? Finns det någon specifik del i kyrkomöternas trosbekännelse som du inte håller med om?

  • pataphysicsofsimulacra skriver:

    😉 Denna Frykedebatten var mitt i prick! Ojojoj!! … den är bra att den kommit upp i dagen, för det visar mer om vad det handlar om …

    Historiska oförätter:
    Evangelikalerna har kämpat SÅ HÅRT sedan medeltiden för att kunna existera & tänka. Men det kommit med ett pris: fritänkare från början har blivit de mest konservativa. Amerikanerna likadant: Inget … jag upprepar INGET kommer de tillåta ta ifrån deras frihet … även om det innebär att gå över lik. Ett livsfilosofiskt dilemma.

    Angående påskens historia i det tidiga kyrkan, så hade den sin egen Frykedebatt. Jag tror det var en romersk biskop Victor. När han fick reda på att de kristna i Mindre Asien firade påsk på det judiska datumet ville han utfärda ett beslut så att hela Mindre Asien kristenhet skulle bli exkommunicerade!! Någon trädde in, lugnade ner honom och talade honom till rätta. … Helt otroligt. Hela den hära påsken-och-sabbaten-debatten har varit så överhettad, från antiken till nutid … det är därför jag inte ha kunnat skriva tillbaka så fort. … säger inte Paulus att man inte skall förlora sig i dagar, månader och år?

    Assymetrisk relation:
    Ett begrepp när man talar om olika sorters relationer. Utgångsläget är assymetrisk, dvs. ena parten har a priori mer att säga till om. Ett exempel är större minoriteter inom en demokrati, som gång efter annan blir överkörda av majoriteten. Blir risk att de försöker bryta sig ur till slut.
    Har blivit samma sak genom kyrkans historia. De som tänker eller tror eller lever lite annorlunda blir lätt brännmärkta som kättare. Finns nog en hel del ”liberala” kristna som liksom hamnat i ”fel” samfund, som egentligen borde höra hemma i Missionsförbundet typ. De ligger lågt och därför är de nog ganska osynliga.

    Taggarna utåt:
    Skulle dessa ”liberala” säga ”pip” så är det med taggarna utåt ögonblickligen från brodern som sitter bredvid i kyrkbänken. Så många taggar, så många känslor, så många historiska oförätter som man inte kunnat svälja utan måste ge igen på någon annan. Evangelikalerna var från början fritänkare som brändes tillsammans med häxorna. Nu ”bränner” man själv häxor.

    Min svenska släkt som är väldigt gudfruktiga men har fått våra duster från intolleranta kristna flera generationer tillbaka. Det har gjort att vissa av oss har, i våran tur, taggarna utåt. Och det gäller nog mig också. Vi har sett rena maktspel på allra högsta kristen nivå i Sverige, och vissa av oss har förlorat ALL förtroende för institutionell kristendom.

    Handlar inte om isolerade oförrätter. Det fortsätter generation efter generation, som en sorts arv som nästa generation ärver. Allt medan detta är helt osynligt för den förtryckande majoriteten som gjort ALLT att bevara status quo, även om det innebär att stämpla en medsyskon som heretiker.

    Att man blandar inom andemakter och målar upp apokalyptiska scenarier gör inte saken bättre: Det är som att hälla bensin på eld!

    Jag frågar mig: ÄR DET HÄR EVANGELIET??!! Jag tror att evangeliet handlar om något annat … men kan jag verkligen höja mig över denna soppa och endast har Jesus Kristus för ögonen?

    _ _ _

    Som du märker så handlar det kanske inte så mycket om ”fakta” som om känslor. Finns så många taggar utåt, överlevnadsinstinkt.

    Du frågar om dogmer och tolerans. Egentligen, handlar det nog inte om det. Det handlar om de (historiska) oförätter som vi har fått ta emot och de som vi har utdelat mot andra, och göra upp och släppa det. Vi behöver förstå varifrån ”den andre” har kommit ifrån, och kan då filtrera genom frustrationer, och SE den andre. Ingen part ”har rätt”. Vi har alla gått vilsna …

    _ _ _

    Din sista fråga skulle också behöva ses utifrån det ovanstående.

    Hur jag kommit fram till denna slutsats? Ojojoj … nej, alltså, helt enkelt, jag har lagt märke till att bekännelserna inte har tjänat den TRO som NT talar om, eller mer specifikt den tro som Jakob talar. Kolla upp vad TRO på grekiska (och hebreiska) egentligen betyder, och jämför det med hur tro uppfattas annars och den roll trosbekännelsen fungerar i den rollen.

    Trosbekännelser används som slagträ i de situationer jag beskrev i början. Bestämmer vem som är innanför och vem som är utanför. Tills nyligen har hela östkristenheten stämplats som heretiker! Kolla upp vilken biblisk atlas som helst över kristendomens utbredning. Märker du något öster om Syrien?? Utbredningen till Persien, Indien, mellersta Asien, Tibet, Mongoliet, Kina?? Nada! … OK, **det** är trosbekännelsernas makt. Har jag förtroende för det?

    Egentligen är det inte så mycket om vad de innehåller som hur de används.

    ”Finns det någon specifik del i kyrkomöternas trosbekännelse som du inte håller med om?”
    Måste till jobbet nu. Svaret är mer komplicerat än så …

  • pataphysicsofsimulacra skriver:

    rättelse: ”blandar in andemakter”

  • pataphysicsofsimulacra skriver:

    Du frågade om det finns någon specifik del i kyrkomötenas trosbekännelse som jag inte håller med om. (Om vi nu har den nicaeanska trosbekännelsen som referensram).

    Eftersom jag inte känner att jag grundar min tro utifrån bekännelsen så upplever jag det som en icke-fråga. Men ok, låt gå. Som du kommer att märka, tror jag i sak … men inte alltid i ”anden”:

    a) Jag känner mig obekväm med orden ”jungfrun Maria”. Historiskt sätt skall det förstås som ”Maria som ÄR jungfru”, men det är klart, det är ingen i någon reformerad kyrka som tolkar det så. Men jag tycker det känns ändå kymigt att uttala med munnen exakt samma ord som en katolsk troende.

    b) Känner mig obekväm med ”tillbedes och äras”, dvs att vi skall tillbe den Helige Ande. Jag är uppväxt med kristna kompisar som t.o.m. kände det lite konstigt att be till Jesus. (Det finns en gammalmodig klan kristna som ber endast till Fadern). Jag är uppväxt att be till Jesus och Fadern, men inte till den Helige Ande. Jag skruvar fortfarande på mig när någon tar upp en bön till den Helige Ande. (Jag kan nog gå med på bekännelsens ordalydelse om jag själv får definiera ”tillbe”).

    c) Jag har en känslomässig motstånd mot ”allmännelig kyrka” eftersom jag vet att allmännelig = katolsk. Reformationen tolkar det annorlunda förstås, men jag ser kristna syskon framför mig som brinner på bål, torterad, osv.

    OK, så egentligen är det väl inget jag inte håller med om, … men det är lite mer komplicerat än så:

    A) Strukturen i bekännelsen handlar om stödet för treenigheten.

    ”Med vem vill ni jämföra mig,
    vem är min like? säger den Helige.” (Jes 40:25)

    Treenigheten är som en matematisk abstraktion. Bekännelsen därmed liknar Gud vid en matematisk abstraktion. Personligen känner jag att det gränsar till avgudadyrkan. Om jag skulle relatera till Gud på detta opersonliga sättet, känner jag att jag kränker min personliga relation till Gud.

    Tror jag inte att Fadern är Gud? Jo. Tror jag inte att Jesus är Gud? Jo. Tror jag inte att den Helige Ande är Gud? Jo. Tror jag inte att det bara finns en Gud? Jo. … Men jag känner att idén med treenigheten är en mänsklig konstruktion som styr våra tankar fel, i relation till den Gud som försöker nå oss och verka genom oss.

    Gud är outgrundlig och utan gränser. Varje försök att teoretisera Gud kommer att misslyckas grundligt. Det är en gåva till oss att utforska Gud genom Jesus på samma sätt som apostlarna fick göra det.

    B) Den otroliga betoningen av Jesu gudom skymmer hans mänsklighet.”Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat” Bekännelsen målar upp Jesus som mer Gud än människa, vilket jag inte håller med om.

    C) Jungfrufödelsen tror jag på, men den ”jungfrufödelse” som vi förstår det i dag känns egentligen lite för asketiskt, ganska hedniskt eftersom det inte var ovanligt i andra religioner, och lite irrationellt (vems gener förenades med Marias?) Jag tror Gud gjorde bättre än så. Jag har en egen hypotes om vad som hände med jungfru Maria. Den är ganska haltande. Längre än så har jag inte kommit med min begränsade förstånd … :-S

    Hoppas jag har svarat på din fråga. 🙂

  • Emanuel Hai skriver:

    Apologeten Ravi Zacharias förklarar vad treenigheten handlar om på ett mycket bra sätt tycker jag. Jag tror att du kommer gilla det han säger. Titta på videoklippet!

  • pataphysicsofsimulacra skriver:

    Hej Emanuel!! Tack för youtube-länken, det var intressant & tänkvärt det han säger att filosofiska/teologiska försök att spåra uppkomsten till kärleksrelationer i skapelsen verka kräva att kärleksrelationen redan finns i tillvarons Ursprung! … Jag uppskattar storligen när man tänker från en helt annan synvinkel! Tack för att delar med dig!! 🙂

    _ _ _

    Jag är faktiskt imponerad av både ditt mod och din tålamod! Men jag vill göra mitt bästa att inte ”fresta” min omgivning i onödan. Så jag började fundera var jag egentligen står i treenigheten för att kunna förklara mig. Svårt ibland att titta in i sitt eget huvuds logik :-S Men ok, jag tror jag besväras av att dogmen med tre-enigheten ”skymmer min sikt” på Gud, och att den därför i förlängningen stör min relation till Gud.

    Jag säger inte att tre-enigheten är nödvändigtvis falskt. Men personligen har den ingen direkt praktisk funktion för mig. (Kanske är det däremot praktiskt och t.o.m. nödvändigt i det sociala verklighet som kyrkan utgör?? En sammanhållen grupp kräver en viss ideologi?)

    Det är ungefär när jag spelar fotboll med glasögon. Jag blir orolig för att de gör sönder. Omedvetet satsar jag inte i kampen med bollen pga att jag blir nervös att de kanske går sönder. Till slut inser jag att fördelarna med brillerna inte överväger nackdelarna att inte ha de på. Jag tar av mig dem.

    Nej jag tvivlar inte på Jesu gudomlighet eller den Helige Andes gudomlighet, men, för mig personligen, känns tre-enigheten som ett försök att stoppa Gud i en hanterbar låda. Gud blir inte längre gränslös: Han blir slav under vår logik.

    _ _ _

    Sen finns det saker som jag hade önskat i en så viktig dogm.

    Om man ser tre-enighetsläran speglad i trosbekännelsen: relationen mellan den Helige Ande gentemot Fadern och gentemot Sonen förklaras inte riktigt. ”Ande” är ganska ”svävande” i detta sammanhang (…ordleken är medvetet ;).

    _ _ _

    Min intuition att tre-enighetsläran och min personliga relation till Gud konkurrerar med varandra kanske är riktig, när man ser hur Jesus faktiskt lyckas kombinera trosbekännelse och relation här:

    Markus 12:29

    Vi kristna verkar ha glömt att Jesus infogar den judiska trosbekännelsen i det som Han anser vara det viktigaste budet. Trosbekännelsen att Gud är En (eller Enad som hebreiskan egentligen säger), som är en citat om vad Gud säger om sig själv i en av Moseböckerna, får Jesus att helt smälta samman med vår kärlek till Gud. (… det som jag inte upplever tre-enighetsläran gör med min gudsrelation).

    (… judarna i sin tur glömmer bort att Gud är Enad. De tolkar det bibelordet numera alltid som att Gud är En (dvs en odelbar hel). Men det beror på att de har velat distansera sig från den kristna förståelsen om Gud, som EGENTLIGEN var ett möjligt judiskt sätt att tänka om Gud PÅ DEN TIDEN. Men den nuvarande cementerade judiska tolkningen att Gud är En och odelbar tillsammans med med deras egen utveckling av en trosbekännelse under medeltiden var väl ett svar på den mycket kraftiga distansering från judendomen som de (icke-judiska) kristna visade och visar fortfarande till viss del utan att vi alltid tänker på det.)

    _ _ _

    Ha det gött!!

    Sedan andades [Jesus] på dem och sade: ”Ta emot Helig Ande. …” Joh 20:22.

  • Emanuel Hai skriver:

    Ravi Zacharias är faktiskt riktigt bra! Du verkar ju inte vara emot läran om treenigheten som sådan. Du menar egentligen att en för ”teoretisk treenighetssyn” rent pragmatiskt är problematisk när man ska förstå hurdan Gud är. Men det betyder ju inte att läran om treenigheten inte korresponderar mot Bibelns undervisning om Gud! Psaltaren med sitt färgstarka bildspråk är verkligen till en hjälp för att förstå sig på Gud bättre. Men jag tycker att Ravi Zacharias förklarar poängen med treenighetsläran på ett galant sätt (har nog inte hört någon som förklarar den bättre än honom!)

    Jag kan konstatera att jag är omgiven av många olika typer av människor med många olika åsikter 😛
    Jag har en katolsk vän som försöker övertyga mig om att katolicismen är bra och han tycker att det är fruktansvärt att inte alla i samma kyrka tror exakt samma i varje liten teologisk fråga. Sedan känner jag dig som tycker att kyrkan är för ”exklusiv” i teologiska frågor. Jadu vi lever i ett pluralistiskt samhälle!

  • pataphysicsofsimulacra skriver:

    Nja, inte bara pragmatiskt, egentligen djupare än så.

    Återigen det är inte sanningshalten hos treenighetsläran i sig jag vill ifrågasätta (och kred till Rav Zacharias som lyckas förklara det så bra). Det är förväxlingen mellan just rollerna hos treenighetsläran och Bibelns gudsbild som jag tror sätter krokben på oss kristna.

    Känner du till nödvändiga och tillräckliga villkor?

    Om A är sant så är B sant, kan skrivas A –> B. A är då tillräcklig villkor för B.
    Om B är sant så är A sant, kan skrivas A <– B. A är då nödvändig villkor för B.

    Om både A –> B och A <– B gäller, så visar det sig att A är sant om och endast om B är sant. A och B sägs vara ”ekvivalenta” och man skriver A <–> B.

    _ _ _

    Om nu ”3” är treenighetsläran och ”G” är den gudsbild som förmedlas genom skrifterna, då tror jag deras samband är:

    3 <– G

    Detta är väldigt bra för att avslöja läror som inte är bibeltrogna, dvs inte bekänner sig till det ”nödvändiga villkoret” ”3”.

    Problemet är att många kristna blandar ihop korten och tolkar ovanstående samband felaktigt som:

    3 –> G

    dvs ”om jag har en gudsbild som motsvara treenigheten så har jag bibelns gudsbild”. Det var därför jag citerade Joh 20:22 tidigare (i slutet av mitt förra kommentar) eftersom det visar något från skrifterna som ”3” INTE kan förklara. Dvs ”3” kan inte förklara Joh 20:22, men vi kristna låtsas att ”3” kan det. Dvs, vi mödar oss inte att ta reda på vem Gud egentligen är, eftersom vi tänker: jag tror på ”3”, så jag har mitt på det torra …

    _ _ _

    Alltså: ”3” är en bra snabb-måttstock för att avslöja bibelavvikande läror, men ”3” är inte lämplig för att verkligen upptäcka vem Gud är.

    Även om vi håller på att ”3” är sant, betyder det inte att

    3 <–> G

    dvs, sanningen hos ”3” betyder inte att ”3” är ekvivalent med ”G”

    ”G” är så att säga större än ”3”. Och jag tror det kan spela stor roll för vår gudsvandring, iaf för mig personligen. Det är väl det jag försöker säga.

    _ _ _

    Har Rav Zacharias judisk bakgrund? ”rav” betyder rabbin på hebreiska.

    Vem vet, Rav kanske kan förklara Joh 20:22 utifrån ”3” !!! ;-D

    _ _ _

    Gud har omgett dig med bl.a. två kristna med helt motsatta trosriktningar!! … för din tränings skull!! Haha!!……

  • Emanuel Hai skriver:

    Ravi är från Indien från början. Hans familj konverterade från hinduism till kristendomen och då tog de det bibliska efternamnet ”Zacharias”.

  • pataphysicsofsimulacra skriver:

    Ja, jag ser på wikipedia att hans hinduiska prästsläkt var av det brahministiska Nambudiri kastet, så namnskiftet från Nambudiri till Z. var väl en omvändelse från det hinduistiska prästerskapet.

    Sen står det senare i wikipedia-artikeln när han fick tala hos mormonerna:

    Some evangelicals criticized Zacharias’ decision not to use this opportunity to directly address the ”deep and foundational” differences between the historic Christian faith and that of the LDS church. He responded by asserting that Christians should not immediately condemn Mormonism’s theological differences but ”graciously build one step at a time in communicating our faith with clarity and conviction”.

    Jag sympatiserar djupt med denna sorts sätt att bemöta varann. (Vad hade din katolska vän tyckt? 😉 )

    Detta bekräftas också av att jag träffar på många bra kristna sidor på webben skrivna av mormoner!

    [personligen tycker jag att förkortningen LDS är olyckligt. Får mig alltid omedvetet tänkta på LSD :-S ]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande ”illusion av förståelse och kontroll”Pataphysics of Simulacra.

Meta