Skapas sanningen dynamiskt i relationen?

april 10, 2011 § Lämna en kommentar

I mina funderingar kring världens och civilisationernas och människornas bisarra situation och okända framtid, har jag sett både fullkomlig meningslöshet och fabulös mening, och jag anar på något vis att det finns en mening i spänningen mellan dessa ytterligheter, och att meningen med tillvaron är att, ur denna spänning, skapa något nytt.

"Where To Now?" (cc by-nc-sa) by Russell Heistuman @ flickr

"Where To Now?" (cc by-nc-sa) by Russell Heistuman @ flickr

Man brukar säga att mannen är en sanningssökare. Jag är inget undantag. Ovanstående jakt på meningen är på samma gång en jakt på sanningen. Att fastslå att sanningen är statiskt tillhör det dogmatiska och konservativa. Det måste det vara om man skall hävda en dogm eller en tradition man skall hålla sig till. För de som vill slå sig lös från tradition, är det nära till hands att påstå att sanningen är relativ, eller åtminstone att det finns många vägar till sanningen.

Men det finns en tredje möjlighet: kan sanningen vara dynamiskt? Det är ju det som antyds i det inledande stycket om mina funderingar. Uttryckt på ett annat sätt: Vi har å ena sidan det synliga världen, vi människor, och å andra sidan det osynliga världen, den gudomliga världen. Vi kan se dessa som motpoler, där religionen gärna lägger sanningen i den osynliga världen. Men i sådana fall, varför skapades denna värld? Det måste finnas en mening med det. Meningen torde finnas i denna spänning mellan dessa två världar. Och därmed torde även sanningen finnas i spänningen, i samspelet mellan dessa två världar.

Om vi ser sanningen belägen i andevärlden, så resulterar det i konservativa samhällen och kulturer som lätt blir hierarkiska. Ser vi sanningen belägen i det synliga världen, där varje människa är sin egen lyckas smed, faller samhällen samman i egoism. Men om vi ser sanningen skapas i spänningen mellan det synliga och det osynliga, så skapas sanningen i en relation, i en dialog, där nya värden skapas. Mänsklig kultur, i form av berättelser, konst, litteratur, bildning, är en produkt av denna strävan mot en sanning som motverkar det annars bisarra tillvaron vi lever i, mot en mer andlig tillvaro.

"Red Umbrella" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

"Red Umbrella" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

Kan det vara så att verklig sanning skapas i dialog och relation mellan människa (från den synliga världen) och Gud (från det osynliga världen)? I så fall, skapas sanning i en relation.

Så är sanningen bunden till en relation? Att den är inte helt objektiv. Inte heller helt egoistiskt subjektiv; utan beroende av en du och jag, i en relation, som skapas fram i en kärlek som trotsar alla gränser?

 

"More Snow" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

"More Snow" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

_ _ _

Varför jag skriver ner detta är att jag äntligen hittade ord för mina funderingar när jag läste Jean-Yves LeLoups kommentarbok om Maria Magdalas evangelium. Han menar att Maria rörde sig i en verklighet som överbryggar det synliga med det osynliga. Leloup hade t.o.m. ett namn på detta: Creative Imagination, och då menas det verkligen en ”imagination” som verkligen skapar. Även andra som sysslar med dessa tankar nämner han i boken: Henry Corbin, Christian Jambet. Jag citerar lite från ovanstående bok:

Intermediate realm … between the visible and the invisible [p. 15]

Reality is neither objective nor subjective; it is an inclusive third state where the two [subject and object] imaginally become one. [p. 16]

… philosphy of openness …

”The imagination creates, and is universal creation itself” [p. 16, citerar Christian Jambet]

"Vagabond" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

"Vagabond" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

_ _ _

Men det finns en likhet som slog mig, eftersom jag har tänkt en del på en beskrivning på kvantvakuumet som en föreläsare på Apologias konferens i Göteborg gjorde: Kvantvakuumet är inte verkliga partiklar utan endast virtuella sådana. Detta stämmer. Fysiker har kommit fram till att det innersta i den fysiska världen består i grund och botten av ett ”vakuum” som egentligen består av en stor bassäng av potential där skapande och annihilerande av materia pågår oavlåtligen. Dessutom har fysiker konstaterat att den riktning en potentiellt läge ändå tar är kopplat till den mänskliga medvetandet. (Detta är bakgrunden till tankeexperimentet bakom Schrödingers Katt). Detta har föranlett vissa att spekulera att hela tillvaron måste vara tänkt fram, t.ex. av en högre väsen.

Det har också spekulerats att människans fria vilja (endast beroende av sin egen vilja) kan i själva verket vara en sorts kvantpotential (annars endast beroende av sin egen slump), eftersom de, utifrån betraktat åtminstone, fungerar egentligen identiska. (Den intresserade kan läsa wikipediaartikeln om Quantum Mind-hypotesen. Sök på nätet annars på ”consciousness quantum”).

 

"Guess I've Got That Old Traveling Bone" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

"Guess I've Got That Old Traveling Bone" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

_ _ _

Är det så att denna Creative Imagination är en arena i kvantvakuumvärlden där vi människor och Gud, i relation till varandra, skapar sanningen om världen.

Sanningen blir därmed att sanningen skapas i en relation mellan oss och Gud, och i evangeliets ljus är det naturligtvis frågan om en relation med basis på kärlek. Att känna sanningen blir då inte att känna en mystiskt insikt, a la gnosticism. Det blir inte heller att bara tro på en sanning, som lätt blir fallet för bokstavstroende. Det handlar då i stället att känna Någon i en relation, och att leva ut nya realiteter i denna relation, som varken är känslolös gnosticism eller intuitionslös fundamentalism.

Denna sanningsbegrepp är minsann utmanande och ansvarsgivande. Det är i sådana fall en otrolig förtroende som vi fått av Gud, ett förtroende bortom all förstånd. Och det belyser, i sådana fall, hela denna bisarra värld i ett helt annat ljus.

 

"Stones" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr
”Stones” (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

(Bilden är från minnesmärket över Förintelsen, i Berlin)

_ _ _

I’m especially grateful for another.point.in.time@flickr for making so nice photos (all except the first picture) that fit my article so well!

 

Annonser

Taggad: , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Skapas sanningen dynamiskt i relationen?Pataphysics of Simulacra.

Meta