Mörkrädd i den moderna nutiden

november 25, 2011 § 1 kommentar

Jag följde i morse debatten om de två utvisningshotade autistiska barnen som skall utvisas till Italien. … OK, säger du, den vanliga debatten för eller emot fler invandrare. På sätt och vis ”ja”, men på sätt och ”nej”, pga att jag såg nu debatten i ett litet annorlunda ljus. Det var en debatt som rasade i inringningsprogrammet Ring P1 där det blir mer kött och blod bakom replikerna.

Jag ramlade in i programmet då en kvinna med lång erfarenhet med autistiska barn. Hon visste att själva flyttningen av dessa barn skulle bli skadliga för deras framtid, och att de som fattar beslut om flyttningen saknar den medicinska kunskapen för att kunna ta sådana beslut om människoöden.

Senare ringde en tjänsteman från en av dessa beslutande organen, verkade det som. Det var en sympatisk och urskuldande röst, som verkade välmenande men ändå menade ungefär att vi i Sverige kan ju inte hjälpa alla världens barn, hur mycket vi än vill. Det verkar som att han rättfärdigade sitt beslut med den etiska logiken.

Sedan ringde in en annan dam med svagt bruten svenska som sa att hon exploderade. Hon sa att det är just sådan här urskuldande som drar ner världen i helvetet. Tankeassociationerna gled mot förintelsen, och sedan citerade Dietrich Bonhoeffer med ungefär: Den som alltid ser sig tvungna att göra sin plikt, kommer till slut att göra sitt plikt inför djävulen! … Vilket Dietrich fick själv uppleva under andra världskriget när han blev avrättad.

Jag kollade upp denna citat. Så här lyder den enligt Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer den 3 juni

”När människor enbart håller sig innanför pliktens gränser vågar de aldrig handla på eget ansvar, vilket är förutsättningen för att man skall kunna sikta in sig på det onda och besegra det. En pliktmänniska tvingas till sist väja för djävulen.” (Motstånd och underkastelse)

Picture of Milgram's Experiment from NY Times slidshow

Picture of Milgram's Experiment from NY Times slidshow

Nu kan jag inte bedömma rätt och fel i detta utvisningsfall, men det finns mekanismer i detta dialog som skrämmer mig. För det första att en tjänsteman kan försvara sina beslut på tillsynes fakta, men som endast är myter: dvs att Sverige kommer att ta hand om alla världens barn. Detta kommer aldrig ske. Redan i dag har grannländerna till Irak tagit hand om det stora merparten på irakiska flyktingar, Sverige bara en bråkdel (tvärtemot vad alla invandrarfientliga faktiskt påstår). Det som gör mig mörkrädd är att samma mekanism finns säkert hos mig. Det är mycket möjligt att jag, i god tro, tror på vissa saker som jag tar som fakta, men som kanske är bara myter.

Det som också gör mig mörkrädd är att detta urskuldandet (vilket är säkert ett  psykologisk försvarsmekanism hos en människa) finns fortfarande i dag, 60 efter förintelsen och romanen 1984. och 50 år efter Milgrams första lydnadsexperiment som bekräftar den allmänmänskliga svagheten för pliktrogenhet gentemot auktoriteter, även på bekostnad på mänsklig liv.

_ _ _

Detta handlar inte om höger eller vänster – det handlar om kampen mot ondskan, mot extremismen, både höger- och vänsterextremism. Kampen mot ondskan … inom mig själv … den sympatiska och urskuldande ondskan … som är så lätt att tycka synn om! :-S …

Vi vet denna svaghet om människan, du och jag har ingen ursäkt längre, du och jag måste göra det som är rätt, oavsett vad någon annan människa påstår.

_ _ _

NY Times bildspel på Milgrams experiment: A Famous Experiment

Annonser

Taggad: , , , , , , , , , , , ,

§ Ett svar till Mörkrädd i den moderna nutiden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Mörkrädd i den moderna nutidenPataphysics of Simulacra.

Meta