Att bli hel i Haga, del två

mars 12, 2009 § 3 kommentarer

Denna stund i kaféet betydde verkligen mycket för mig. Jag såg en klyfta i mitt sätt att förhålla mig till min omvärld och mina medmänniskor. Jag har nog länge varit idealist, och detta förstärktes av min uppväxt i frikyrkomiljö. En distinktion mellan andligt och världsligt växt fram i min begreppsvärld, och i relation till mig själv och andra människor blir detta en distinktion mellan andligt och kroppsligt, eller andligt och ”köttsligt” som man gärna säger i kristna krestsar.

När jag såg framför mig hur människan håller på förinta sin värld, förstod jag på något sätt att detta beror på att vi i västerlandet, speciellt vi protestanter, styckar upp vår omvärld, och skiljer dem åt med vattentäta skott. Vi har då råd att förstöra vår omvärld om det gagnar människan, eftersom människan är ändå skapelsens krona. Vi har då dragit en distinktion mellan människan och resten av skapelsen. I förlängningen innebär detta att vi inte lyckas förvalta skapelsen.

Men där i kaféet skönjade tyckte jag även något av lösningen. I min skilldring i del 1 skrev jag ”vackra människor”: jag menade egentligen ovanligt vackra kvinnor, och då kom denna distinktion mellan ”andligt” och ”köttsligt” upp till ytan i mitt sinne. Jag så då i blixtbetlysning att jag hade utvecklat två sätt att förhålla mig till kvinnor. En ”andligt” platonisk förhållningssätt, där jag är bara kompis. En annan mer indirekt förhållningssätt, där jag försäkrar mig om feedback genom att vara genomgående snäll, egentligen ett manipulativ tillvägagångssätt. Detta kan inte stämma överens med sanningen.

Men där i kaféet såg jag ett alternativt sätt att se på förhållandet mellan mig och min omvärld: Livet. Livet som verkar mellan människor. Livet som inte känner till skillnaden mellan ”platonisk” och ”egoistisk” kärlek. Livet är som vinden. ”Vinden blåser vart den vill …” Jag kan inte bestämma hur Livet vill gestalta sig i mina relationer, jag kan inte förhålla mig till Livet på en ”andligt” och ”köttsligt” nivå. Då har jag våldfört mig på Livet …
… Det var då jag fick följande bild framför mig:

Visheten ropar högt på gatan, på torget ljuder hennes röst. Mitt i larmet ropar hon, i stadens portar tar hon till orda …
Visheten skall fylla ditt hjärta och kunskapen ge dig glädje …
Hon är dyrbarare än pärlor, inga skatter går upp mot henne. … Hennes vägar är ljuvliga att gå, alla hennes stigar är trygga. För dem som håller sig till henne är hon ett livets träd – lycklig den som håller fast vid henne. …
Jag älskar dem som älskar mig, och de som söker mig skall finna mig. …
Lyckliga de som följer min väg. …
Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sina sju pelare. Hon har ställt till med slakt [= överdådigt måltid], blandat vinet och dukat bordet. Hon har sänt ut sina tjänsteflickor att ropa från höjderna i staden: ”Du som är okunnig – kom!” Till de oförståndiga säger hon: ”Kom! Ät mitt bröd och drick vinet jag har har blandat. Överge enfalden så får ni leva, följ förståndets väg.” …
från Ordspråksboken 1-9

Vissa ser Visheten som den kvinnliga sidan hos Gud. Kanske är det Visheten som är det ljuset som lyser i allt som finns, som jag skrev i kafé Kringlan, (se del 1). Många kristna skulle kalla detta för panteism. Det är mer en religiöspolitisk rädsla än en rädsla mot avgudadyrkan. Det tryggare att veta vem Gud är än att inte vet vem eller var Gud är. Men vi måste släppa våra bilder och föreställningar om Gud om vi skall bli mer sanna, och komma närmare Gud, och Livet.

Visheten vill visa att jag är inte överordnad livet utan en del av den. Hon visar mig att jag inte längre ska itudela relationer i en ”platonsk” och en ”egoistisk” del, eftersom det är inte så relationer fungerar. Eller mer introspektivt: Jag skall inte längre korsfästa mig själv i en osjälviskt kärlek, och sedan kompensera mitt behov av beröm och kärlek genom diverse manipulativa åthävor. Hon vill visa hur Livet vill i stållet flöda genom mig gentemot andra medmänniskor i ett flöde av ”ge och ta”, där jag och den andre blir Livets gåvor till varandra. Det är en nåd att ge och en nåd att få. ”Du har fått för intet, ge ock för intet”. Jag kan va trygg, livet förser mig med allt jag behöver.

Eller som mandéerna säger:

Och Livet är segerrik

Annonser

Att bli hel i Haga

mars 10, 2009 § 2 kommentarer

I lördags spatserade jag genom Linné och Haga och gjorde inget speciellt. Jo, jag var egentligen på jakt efter lite annorlunda kläder i butiken Indigo som jag visste var i dessa kvarterer. Hamnade i en tecknade serie-butik emellan. Konstaterade sedan att Indigo inte hade några mans kläder som jag var intresserade av, kanske p.g.a. att de reade bort gammalt. Köpte en Gustav Klimt-vykort på en Art Noveau-butik. Hittade Kafé Kringlan på Haga Nygata, gick in, satte mig ner och tog en god tomatsoppa. Med den dämpade belysningen och de vackra människorna där, kände jag att jag kunde slappna av från stressen. Jag kunde reflektera över vad som deprimerat min själ de senaste veckorna: hur den denna gigantiska burleska penningstinna industriella ”revolution” har nått ett sådant momentum att den inte bara uppslukar vår världs genetiska och kulturella mångfald, utan även håller på dra ner hela världen till en osäker undergång, medan vi enfaldigt hypnotiseras av tv-skärmens alla färgglada pixlar. Vilken neslig slut på den art som skapades till ”Guds avbild” … Så i denna avstressade kafémiljö kunde jag formulera några tankar om vår värld, och om mitt liv, om våra liv, … något som skulle inge nytt hopp, ny värdighet … Jag skrev ner följande i ett oanvänt blad i min kallender:

Is this present globalized industrial civilisation the ultimate crystalization and pinnacle of the human story? Half of all human beings that have ever lived are living now. This last(?) chapter of human endevour is gross and cheap. Never before have compasion and atonement spread such a welcoming and healing scent. Will the humane survive the humans? Contradiction of terms. Where does the power of good lie? It could lie in belief in the good, belief in the intentions inplanted into all there is. Live and let live. Love and be loved. Be compasionate and recieve compasion . There is a light shing in all there is, a compasion that can envelope everything if we let it: ourselves and the other. It is the only way to give your life. To receive life. Is to share it.

[2009-03-11: rättade stavning, utvecklade bakgrunden till min betrakelse]

”Den … som har funnit ett lik”

januari 26, 2009 § Lämna en kommentar

För min del blev det lite svårstartat i årets Filmfestival här i Göteborg. Alla filmer som jag var speciellt intresserade av var fullbokade. En arbetskompis kommenterade att det var nog ett tecken på att jag blivit ”mainstream”! Kors i taket! :-O

Såg i alla fall ”Devil Come to Hell and Stay Where You Belong”, ett intressant dokumentär där en ung italiensk par bilar genom västra USA. Långt bort från civilisationen får man bli återigen påminnd om hur vacker naturen är, både utomhus och inomhus. Men något skaver intill smärtgränsen …

Vy från filmen

”Den, som har förstått världen, har funnit ett lik, och den, som har funnit ett lik, för honom är världen inte något värd.”

– Thomasevangeliet 56

… trots att civilisationen är så fjäran, gör den sig påmind mer än någonsin. Paret ”rituellt” filmar och fotar påkörda djur som de stöter på under färden … Och jag, som en del av denna civilisation, börjar ana hur långt bort jag egentligen befinner mig från mitt ursprung … och det gör ont!

* * *

Filmens hemsida: www.nocrew.net

Bilden från ovanstående länk

citatet från boken ”Thomasevangeliet med Søren Giversen” [2006], översatt från danska av Åsa Oja.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande bland inlägg taggade CivilisationPataphysics of Simulacra.