Kärleken saknas i den allmänna uppenbarelsen

februari 8, 2012 § Lämna en kommentar

Det är sällan jag stött på en beskrivning av kärlekens natur som i dessa rader av Rumi från hans Mathnawi/Masnavi:

Being a lover means your heart must ache,
  No sickness hurts as much as when hearts break,
The lover’s ailment’s totally unique,
  Love is the astrolabe of all we seek,
Whether you feel divine or earthly love,
  Ultimately we’re destined for above.
To capture love whatever words I say
  Make me ashamed when love arrives my way,
While explanation sometimes makes things clear
  True love through silence only one can hear:
The pen would smoothly write the things it knew
  But when it came to love it split in two,
A donkey stuck in mud is logic’s fate—
  Love’s nature only love can demonstrate:
Sunshine reveals its nature in each ray,
  So if it’s proof you want just look this way!
Shadows can indicate what’s shining bright
  But it’s the sun which fills your soul with light,

[Masnavi, couplets 109-117; Jawid Mojaddedis översättning; Oxford World’s Classics]

Denna dikt och människor i övrigt kan vittna om kärlekens enorma andliga kraft den kan ha på många olika sätt. Den är så stark att människor kan uppleva Guds närvaro i dess rus. [tillägg 2012-02-08-2124]

Det är lustigt att ingen har tagit upp denna teologiska miss (eller har jag missat nåt?): I den s.k. allmänna uppenbarelsen, har man missat att ta med kärleken. Ifrån musik, litteratur, scenkonst, och film, är det helt uppenbart att kärlek är en central tema i människors liv. Varför är inte kärlek med i den allmänna uppenbarelsen? Eller är det uppenbart att kärleken skall räknas som en del av skapelsen eller Guds försyn? Rumis verspar ovan visar att kärleken är värd sin egen punkt på listan. De punkter jag lyckats hitta,  som skall sammanfatta den allmänna uppenbarelsen  om Gud och andliga ting är följande: genom den fysiska naturen; människans samvete, förstånd, och längtan; och genom Guds försyn. Jag antar att det är meningen att man skall läsa in kärleken mellan raderna, men t.o.m. jag som är mästare på sånt har aldrig lyckats göra det de senaste 30 åren. Skulle det alltså vara alltför opassande att ha kärlek som en egen punkt bland ovanstående? Jag skulle säga att det är pinsamt att det inte står där. Min respekt för den teologin sjönk till botten när jag förstod att det stod till på det viset. 😦

Oavsett så har jag aldrig uppfattat att kärleken ingår i skapelsen såsom det uppfattas i den allmänna uppenbarelsen. Varför? Jo, för att när man förklarar vad denna allmänna uppenbarelse består av så får man som t ex djur, natur, och vackra solnedgångar. Jag kan inte dra mig till minnes en enda gång att man nämnt kärleken? Varför? Är det för att det var medeltida eller antika celibata munkar till teologer som uttryckte den allmänna uppenbarelsen? Antingen kom de aldrig på tanken, eller så motsa det deras tro. Skulle va ganska pinsamt om man trodde på den särskilda uppenbarelsen men inte ens den allmänna.

Jag är ganska säker på att, om kärleken var med som en huvudpunkt i den allmänna uppenbarelsen, så skulle dagens teologi och kristen världs- och livssyn se ganska annorlunda ut.

/

Short summary in English: These verses of Rumi, and the experience of people, clearly show that love (earthly or heavenly) can be an enormous spiritual power in a class of its own, even bringing people into the presence of God. As such it is missing among the examples of General Revelation. My explanation of this bothering blunder is that its theology was written down by celibate monks, and it either never crossed their mind, or was contradictory to their faith.

Annonser

det mångfaceterade kärleken: det viktigaste

februari 1, 2012 § 1 kommentar

Försöker blogga på fem minuter!

Kom på en hypotetisk samband mellan två Jesus-ord medan jag mediterade på vad som är den allra viktigaste drivkraften i våra liv!

Dels där Jesus säger (i vissa textvarianter) till Marta, ung.: ”bara vissa saker är nödvändiga, egentligen bara en sak; Maria har valt det och det skall inte tas ifrån henne.”

Jämför det med (ung.): ”Det viktigaste budet är: Älska Herren med all din själ, all din kraft, all ditt förstånd. Det nästviktigaste är lik det viktigaste: Älska din nästa som dig själv.”

Kan man säga så här: Kärleken i dess olika former är det viktigaste i livet, men egentligen är dess olika former bara beroende på vårt begränsade förmåga att se att denna kärlek är ett och detsamma oavsett om det är till Herren eller till människor, eller något annat?

(lyckades blogga ovanstående på sju minuter)
_ _ _

Jag tror utmaningen ligger i att förena alla kärlekar till en mångfaceterad kärlek till J-H-W-H och på så vis leva i en djupare ”3D” dimension, där vi börjar skönja J-H-W-H:s ansikte i allt och alla.

… jag tror det är där helande ligger, jag tror det är därför Messias är kommen, han själv är budskapet som förkroppsligar det, förkroppsligar Torah …

övertygelse / conviction

december 18, 2011 § Lämna en kommentar

Jag tror att det som görs i kärlek är evig … trots att jag inte har någon bevis för det … ”samla skatter … där varken rost eller mal förstör…”
/
I believe that what is done with love is eternal … despite I don’t have any proof for it … ”store … treasures, where neither moth nor rust destroys” …

En Frederick Buechner citat

maj 1, 2011 § Lämna en kommentar

En Frederick Buechner-citat om varandras liv och vad kärlek är, illustrerad med vågor på havet, en citat jag behövde, som upplyser mig:

Klick på länken:

Illuminating what love really is

Skapas sanningen dynamiskt i relationen?

april 10, 2011 § Lämna en kommentar

I mina funderingar kring världens och civilisationernas och människornas bisarra situation och okända framtid, har jag sett både fullkomlig meningslöshet och fabulös mening, och jag anar på något vis att det finns en mening i spänningen mellan dessa ytterligheter, och att meningen med tillvaron är att, ur denna spänning, skapa något nytt.

"Where To Now?" (cc by-nc-sa) by Russell Heistuman @ flickr

"Where To Now?" (cc by-nc-sa) by Russell Heistuman @ flickr

Man brukar säga att mannen är en sanningssökare. Jag är inget undantag. Ovanstående jakt på meningen är på samma gång en jakt på sanningen. Att fastslå att sanningen är statiskt tillhör det dogmatiska och konservativa. Det måste det vara om man skall hävda en dogm eller en tradition man skall hålla sig till. För de som vill slå sig lös från tradition, är det nära till hands att påstå att sanningen är relativ, eller åtminstone att det finns många vägar till sanningen.

Men det finns en tredje möjlighet: kan sanningen vara dynamiskt? Det är ju det som antyds i det inledande stycket om mina funderingar. Uttryckt på ett annat sätt: Vi har å ena sidan det synliga världen, vi människor, och å andra sidan det osynliga världen, den gudomliga världen. Vi kan se dessa som motpoler, där religionen gärna lägger sanningen i den osynliga världen. Men i sådana fall, varför skapades denna värld? Det måste finnas en mening med det. Meningen torde finnas i denna spänning mellan dessa två världar. Och därmed torde även sanningen finnas i spänningen, i samspelet mellan dessa två världar.

Om vi ser sanningen belägen i andevärlden, så resulterar det i konservativa samhällen och kulturer som lätt blir hierarkiska. Ser vi sanningen belägen i det synliga världen, där varje människa är sin egen lyckas smed, faller samhällen samman i egoism. Men om vi ser sanningen skapas i spänningen mellan det synliga och det osynliga, så skapas sanningen i en relation, i en dialog, där nya värden skapas. Mänsklig kultur, i form av berättelser, konst, litteratur, bildning, är en produkt av denna strävan mot en sanning som motverkar det annars bisarra tillvaron vi lever i, mot en mer andlig tillvaro.

"Red Umbrella" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

"Red Umbrella" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

Kan det vara så att verklig sanning skapas i dialog och relation mellan människa (från den synliga världen) och Gud (från det osynliga världen)? I så fall, skapas sanning i en relation.

Så är sanningen bunden till en relation? Att den är inte helt objektiv. Inte heller helt egoistiskt subjektiv; utan beroende av en du och jag, i en relation, som skapas fram i en kärlek som trotsar alla gränser?

 

"More Snow" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

"More Snow" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

_ _ _

Varför jag skriver ner detta är att jag äntligen hittade ord för mina funderingar när jag läste Jean-Yves LeLoups kommentarbok om Maria Magdalas evangelium. Han menar att Maria rörde sig i en verklighet som överbryggar det synliga med det osynliga. Leloup hade t.o.m. ett namn på detta: Creative Imagination, och då menas det verkligen en ”imagination” som verkligen skapar. Även andra som sysslar med dessa tankar nämner han i boken: Henry Corbin, Christian Jambet. Jag citerar lite från ovanstående bok:

Intermediate realm … between the visible and the invisible [p. 15]

Reality is neither objective nor subjective; it is an inclusive third state where the two [subject and object] imaginally become one. [p. 16]

… philosphy of openness …

”The imagination creates, and is universal creation itself” [p. 16, citerar Christian Jambet]

"Vagabond" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

"Vagabond" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

_ _ _

Men det finns en likhet som slog mig, eftersom jag har tänkt en del på en beskrivning på kvantvakuumet som en föreläsare på Apologias konferens i Göteborg gjorde: Kvantvakuumet är inte verkliga partiklar utan endast virtuella sådana. Detta stämmer. Fysiker har kommit fram till att det innersta i den fysiska världen består i grund och botten av ett ”vakuum” som egentligen består av en stor bassäng av potential där skapande och annihilerande av materia pågår oavlåtligen. Dessutom har fysiker konstaterat att den riktning en potentiellt läge ändå tar är kopplat till den mänskliga medvetandet. (Detta är bakgrunden till tankeexperimentet bakom Schrödingers Katt). Detta har föranlett vissa att spekulera att hela tillvaron måste vara tänkt fram, t.ex. av en högre väsen.

Det har också spekulerats att människans fria vilja (endast beroende av sin egen vilja) kan i själva verket vara en sorts kvantpotential (annars endast beroende av sin egen slump), eftersom de, utifrån betraktat åtminstone, fungerar egentligen identiska. (Den intresserade kan läsa wikipediaartikeln om Quantum Mind-hypotesen. Sök på nätet annars på ”consciousness quantum”).

 

"Guess I've Got That Old Traveling Bone" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

"Guess I've Got That Old Traveling Bone" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

_ _ _

Är det så att denna Creative Imagination är en arena i kvantvakuumvärlden där vi människor och Gud, i relation till varandra, skapar sanningen om världen.

Sanningen blir därmed att sanningen skapas i en relation mellan oss och Gud, och i evangeliets ljus är det naturligtvis frågan om en relation med basis på kärlek. Att känna sanningen blir då inte att känna en mystiskt insikt, a la gnosticism. Det blir inte heller att bara tro på en sanning, som lätt blir fallet för bokstavstroende. Det handlar då i stället att känna Någon i en relation, och att leva ut nya realiteter i denna relation, som varken är känslolös gnosticism eller intuitionslös fundamentalism.

Denna sanningsbegrepp är minsann utmanande och ansvarsgivande. Det är i sådana fall en otrolig förtroende som vi fått av Gud, ett förtroende bortom all förstånd. Och det belyser, i sådana fall, hela denna bisarra värld i ett helt annat ljus.

 

"Stones" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr
”Stones” (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

(Bilden är från minnesmärket över Förintelsen, i Berlin)

_ _ _

I’m especially grateful for another.point.in.time@flickr for making so nice photos (all except the first picture) that fit my article so well!

 

Kinesiska tecken för vänskap

maj 16, 2009 § Lämna en kommentar

Detta var ursprungligen ett inlägg till några som är mina vänner, men nu öppnar jag denna artikel till alla.

Här försöker jag ge svaret på ”vad är det kinesiska tecknet för vänskap?”
Observera: jag behärskar inte kinesiska. Så för att vara 100% säker måste man konsultera någon som verkligen kan tala och läsa kinesiska. Se detta bara som en plattform att börja från. (Jag skall själv försöka hitta en kines och fråga! …)

Lite orientering först om det kinesiska skriften:

1) Det finns en utbredd föreställning att varje kinesiskt tecken är ett ord. Så är det inte riktigt. Varje tecken står för en stavelse. Så varje kinesiskt ord består av 1, 2, eller fler tecken.

2) Men likväl kan man slå upp ett tecken i ett ordbok, och läsa vad ett enskillt tecken betyder.

Så jag ger båda. Först ger jag de kinesiska översättningar som translate.google.com ger när jag översätter det engelska ”friendship” till kinesiska, dvs _riktiga_ kinesiska ord för vänskap.

Sedan visar jag enskilda kinesiska tecken som, enligt ordböcker, betyder ”vänskap”

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

OK, här har vi först de _ord_ för vänskap som finns på kinesiska (och lite japanska)

Dessa 5 första är Googles översättning av ”friendship” till kinesiska:

1. 交 — vän, relation, vänskap, bekantskap, make/maka, avtal (mandarin: jiao1)
2. 交情 — vänskap, känslomässiga relationer mellan människor (mandarin: jiao1 qing2)
3. 交誼 — gemenskap, vänskap, kamratskap (mandarin: jiao1 yi4)
4. 誼 — vänskap (mandarin: yi4)
5. 友誼 — mer ingående kamratskap, gemenskap, vänskap (mandarin: you3 yi4)

Dessa ovan är förmodligen de sätt en kines skulle översätta ”vänskap” till kinesiska.

Jag kollade även vänskap på japanska. Även de använder 2, 3, 4, 5 ovan för ”vänskap”. Men deras vanligaste ord för ”vänskap” är tydligen:

6. 友情 — på kinesiska: vänliga tankar; vänskap (mdbg) (mandarin: you3 qing2)

Ytterligare ett japanskt ord för vänskap som nästan ser ut som nr. 5 ovan är:

7. 友宜
Japanska har även följande ord för vänskap:

8. 友愛 — på kinesiska: vänskaplig tillgivenhet; ”syskonlig” kärlek (mdbg) (mandarin: you3 ai4). Det andra tecknet här är tecknet för kärlek. Verkar som att det ordagrant står vän-kärlek, dvs vänskap.
9. 友交

mdbg.net hittar jag ytterligare 7 kinesiska ord för vänskap:

10. 交契 — vänskap (mandarin: jiao1qi4)
betyder ”kontrakt”, ”inrista”. Så tillsammans betyder 交契 vän-kontrakt? (Blir lite ordlek med idéen med ”tutuering”, tycker jag. Det ser även ut som tecknen är som två som står bredvid varandra!)

11. 情誼 — vänskap; att vara kompisar (mandarin: qing2 yi4)
12. 金蘭 — djupgående vänskap (mandarin: jin1 lan2). (ordagrant: Gyllene orchidé)
13. 情分 — ömsesidig tillgivenhet; vänskap (mandarin: qing2 fen4)

14. 厚誼 — osjälvisk vänskap (mandarin: hou4 yi4)
15. 蘭交 — nära vänskap; a meeting of minds (mandarin: lan2 jiao1) (ordagrant: Behagfull korsning (av två personligheter))
16. 戚誼 — relation; nära vänskap (mandarin: qi1 yi4)

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Som sagt, slår man upp ett enskilt tecken får man också en betydelse. Så jag går även igenom de enskilda tecknen på kinesiska som betyder vänskap och som kanske skulle passa till en tatuering. (OBS, fråga först någon som verkligen kan kinesiska)


betydelse: vänskap med betoning på kamratskap
uttal: you3 (mandarin); yau5 (kantonesiska); yū, tomo (japanska)

tecknet är ursprungligen en bild på två högerhänder …

gammal variant på you3

gammal variant på you3

… vända åt samma håll. Typ, bara vänner kan jobba tillsammans åt samma håll.


betydelse: en mer intim betoning på vänskap.
uttal: yi2 (mandarin); gaau1 (kantonesiska); kō, kyō, majiwar, majiru, kau (japanska)

tecknet är ursprungligen en bild på två ben som korsar varandra.

OBS: Detta är ett vackert tecken, men jag vet inte om det _kan_ bli ett problem. I ordböcker ges ibland den ovanliga(?) betydelsen ”att göra ”det där mest intima” ” (om ni förstår vad jag menar …) Detta borde inte vara ett problem när tecknet kombineras med andra tecken, dvs i flerstaviga ord.

, (förenklad variant: )
betydelse: vänskap, ”kompanjonskap”, dvs med betoning på det goa i vänskapet tror jag.
uttal: yi4 (mandarin); ji4, ji6 (kantonesiska); gi, yoi, yoshimi (japanska)


betydelse: djup vänskap.
uttal: hou4 (mandarin); hau5 (kantonesiska); kō, atsui (japanska)
OBS: denna betydelse är nog mycket ovanlig för detta tecken. Den mest vanliga betydelsen är ”generös” eller ”större tjocklek (hos platta saker)”.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

En annan grej man skall tänka på är att det finns olika stilar kinesiska (och japanska) tecken, ung. som vi har ”tryckstil”, ”skrivstil”, ”kursivstil”, osv.
Så tänk gärna vilken stil du vill ha som tatuering.
kolla här för några exempel:
http://csymbol.com/calligraphy/sample.html

UPPDATERING

På websidan Chinese Seal Generator fick jag fram olika stilar på tecknet 交. Här finns ett urval som jag hämtat från den sidan (fast jag vet inte vad varje stil heter) (lägg också märke till att ramen runt tecknet är inte en del av tecknet):

831838131244838887831838131244838952831838131244839002831838131244839026831838131244839068831838131245189728831838131245189025831838131244839101831838131244839163831838131244839190831838131244839570831838131244839664831838131245188846831838131245189504831838131245189578

Stilen hos det andra tecknet från början heter ”seal” är ett exempel på en uråldrig variant på tecknet 交. Fler uråldriga ”seal”-varianter på 交 kan du hitta på Chinese Etymology.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Det finns även längre uttryck för vänskap som jag inte tagit med. Men här har jag länkar till sökningar så ni själva kan kolla efter:

en sökning på ”friendship” på Oriental Outpost
http://www.orientaloutpost.com/dictionary.php?q=friendship&t=english

en sökning på ”friendsip” på EUdict
http://eudict.com/?lang=engchi&word=friendship&go=Search

en sökning på ”friendship” på mdbg:
http://www.mdbg.net/chindict/chindict.php?page=worddictbasic&wdqb=friendship&wdrst=1&wdeac=1

japanska ord från en sökning på ”friendship” på eudict:
http://eudict.com/?lang=engjpk&word=friendship&go=Search

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

UPPDATERING

På sidan Chinese Tattoos ges mycket goda och tänkvärda råd innan man gör ett kinesiskt tatuering! Bland annat ges rådet att inte fråga en kines ”betyder detta tecknet Vänskap” eftersom han eller hon kan säga ”ja” bara av ren hövlighet. Kineser vill inte såra dig, så de säger inte emot dig! Knepigt, eller hur? 😉 Man får omfomulera frågan, typ: Vilka av dessa tecken passar bäst för Vänskap?

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Jag har hämtat översättningarna från www.sjkc.com.my/dictionary/index.htm, mdbg.net, och The Pinyin Chinese-English Dictionary.

Att bli hel i Haga, del två

mars 12, 2009 § 3 kommentarer

Denna stund i kaféet betydde verkligen mycket för mig. Jag såg en klyfta i mitt sätt att förhålla mig till min omvärld och mina medmänniskor. Jag har nog länge varit idealist, och detta förstärktes av min uppväxt i frikyrkomiljö. En distinktion mellan andligt och världsligt växt fram i min begreppsvärld, och i relation till mig själv och andra människor blir detta en distinktion mellan andligt och kroppsligt, eller andligt och ”köttsligt” som man gärna säger i kristna krestsar.

När jag såg framför mig hur människan håller på förinta sin värld, förstod jag på något sätt att detta beror på att vi i västerlandet, speciellt vi protestanter, styckar upp vår omvärld, och skiljer dem åt med vattentäta skott. Vi har då råd att förstöra vår omvärld om det gagnar människan, eftersom människan är ändå skapelsens krona. Vi har då dragit en distinktion mellan människan och resten av skapelsen. I förlängningen innebär detta att vi inte lyckas förvalta skapelsen.

Men där i kaféet skönjade tyckte jag även något av lösningen. I min skilldring i del 1 skrev jag ”vackra människor”: jag menade egentligen ovanligt vackra kvinnor, och då kom denna distinktion mellan ”andligt” och ”köttsligt” upp till ytan i mitt sinne. Jag så då i blixtbetlysning att jag hade utvecklat två sätt att förhålla mig till kvinnor. En ”andligt” platonisk förhållningssätt, där jag är bara kompis. En annan mer indirekt förhållningssätt, där jag försäkrar mig om feedback genom att vara genomgående snäll, egentligen ett manipulativ tillvägagångssätt. Detta kan inte stämma överens med sanningen.

Men där i kaféet såg jag ett alternativt sätt att se på förhållandet mellan mig och min omvärld: Livet. Livet som verkar mellan människor. Livet som inte känner till skillnaden mellan ”platonisk” och ”egoistisk” kärlek. Livet är som vinden. ”Vinden blåser vart den vill …” Jag kan inte bestämma hur Livet vill gestalta sig i mina relationer, jag kan inte förhålla mig till Livet på en ”andligt” och ”köttsligt” nivå. Då har jag våldfört mig på Livet …
… Det var då jag fick följande bild framför mig:

Visheten ropar högt på gatan, på torget ljuder hennes röst. Mitt i larmet ropar hon, i stadens portar tar hon till orda …
Visheten skall fylla ditt hjärta och kunskapen ge dig glädje …
Hon är dyrbarare än pärlor, inga skatter går upp mot henne. … Hennes vägar är ljuvliga att gå, alla hennes stigar är trygga. För dem som håller sig till henne är hon ett livets träd – lycklig den som håller fast vid henne. …
Jag älskar dem som älskar mig, och de som söker mig skall finna mig. …
Lyckliga de som följer min väg. …
Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sina sju pelare. Hon har ställt till med slakt [= överdådigt måltid], blandat vinet och dukat bordet. Hon har sänt ut sina tjänsteflickor att ropa från höjderna i staden: ”Du som är okunnig – kom!” Till de oförståndiga säger hon: ”Kom! Ät mitt bröd och drick vinet jag har har blandat. Överge enfalden så får ni leva, följ förståndets väg.” …
från Ordspråksboken 1-9

Vissa ser Visheten som den kvinnliga sidan hos Gud. Kanske är det Visheten som är det ljuset som lyser i allt som finns, som jag skrev i kafé Kringlan, (se del 1). Många kristna skulle kalla detta för panteism. Det är mer en religiöspolitisk rädsla än en rädsla mot avgudadyrkan. Det tryggare att veta vem Gud är än att inte vet vem eller var Gud är. Men vi måste släppa våra bilder och föreställningar om Gud om vi skall bli mer sanna, och komma närmare Gud, och Livet.

Visheten vill visa att jag är inte överordnad livet utan en del av den. Hon visar mig att jag inte längre ska itudela relationer i en ”platonsk” och en ”egoistisk” del, eftersom det är inte så relationer fungerar. Eller mer introspektivt: Jag skall inte längre korsfästa mig själv i en osjälviskt kärlek, och sedan kompensera mitt behov av beröm och kärlek genom diverse manipulativa åthävor. Hon vill visa hur Livet vill i stållet flöda genom mig gentemot andra medmänniskor i ett flöde av ”ge och ta”, där jag och den andre blir Livets gåvor till varandra. Det är en nåd att ge och en nåd att få. ”Du har fått för intet, ge ock för intet”. Jag kan va trygg, livet förser mig med allt jag behöver.

Eller som mandéerna säger:

Och Livet är segerrik

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande bland inlägg taggade kärlekPataphysics of Simulacra.