Schrödingers katt IRL eller både A och ¬A kan gälla samtidigt

februari 7, 2012 § Lämna en kommentar

Schrödingers katt är en känd tankeexperiment som tog kvantfysiken till dess ytterlighet för att visa att det är något knepigt med kvantfysikens logik som skulle möjliggöra både A och ¬A samtidigt. Problemet med sådana tankeexperiment är att de kan va tveeggade, så att de slår mot de som skapade dem, och det hände Schrödingers katt för några år sedan.

No word on whether Schroedinger’s cat is jumping for joy/already dead, but you can celebrate this achievement with the NeatoShop‘s latest physics T-shirt:

<a href="http://www.neatoshop.com/product/Look-Out-Schroedingers-Cat-Its-a-Trap">Look Out Schroedinger’s Cat, It’s a Trap!</a> by <a href="http://www.neatoshop.com/catg/Mike-Jacobsen">Mike Jacobsen</a> – $14.95

Look Out Schroedinger’s Cat, It’s a Trap! by Mike Jacobsen – $14.95

Aaron O’Connell som forskar med qubits i UCSB skapade för några år sedan en ”Schrödingers katt”, dvs skapat ett föremål som vi kan faktiskt se (dvs ett föremål i vår verklighet, IRL) och som faktiskt, i isolering, både vibrerar och inte vibrerar samtidigt, som i princip finns på två platser samtidigt, enligt logiken både A och ¬A samtidigt.

Jag låter Aaron O’Connell själv förklara denna upptäckt i denna sevärda TED-tal:

Han avrundar det hela med en intressant ontologisk implikation:

You hear a lot of talk about how quantum mechanics is that everything disolv[?]… is interconnected. Well, that’s not really not quite right. It’s actually … it’s more than that. (yanno) It’s deeper. It’s that, those connections… your connections to all the things around you literally define who you are. And that’s the profound weirdness of quantum mechanics.

_ _ _

New Scientist bevakar genombrottet här: First quantum effects seen in visible object

Kurzweils bevakning: Science’s breakthrough of the year: The first quantum machine

Neatoshops bevakning: http://www.neatorama.com/tag/aaron-oconnell/

Annonser

Neutriner och Don Quixote

januari 19, 2012 § 5 kommentarer

Jag skriver här I respons till Emanuel-Hais kommentar på hans bloggsida Språkets förmåga att kunna beskriva verkligheten! Från en av hans kommentarer, citat:

Angående Kvantfysiken: Tydligen så verkar det som att Relativitetsteorin har blivit motbevisad! (http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/partikel-rorde-sig-snabbare-an-ljus)

Ifall jag förstod mina klasskamrater som är Naturvetenskapsnördar rätt så kan det även omkullkasta Kvanteorin. Själv har jag dock för lite kött på bena om ämnet för att säkert kunna utala mig men tänkte att det kanske kunde intressera dig!

Angående relativitetsteorin och kvantfysiken: Det är lite för tidigt att säga att relativitetsteorin och rådande teori(er) bakom kvantfysiken blivit omkullkastade. Visserligen har man mätt och kontrolmätt neutrinernas hastighet mellan CERN och OPERA till över ljusets hastighet, men för att på allvar omkullkasta en teori (som är betydligt mer än en hypotes) behöver man rimligen återupprepa experimentet flera gånger med samma resultat. Svårigheten är att det inte finns många anläggningar i världen som skulle kunna iscensätta ett sådant experiment. Ett annat alternativ skulle va om man använde ett annat mätteknik mellan CERN och OPERA.

Det som blir motbevisat är den matematiska modell som man formulerat för att förklara de fenomen som man ser framför sig. Även om experimentet verka stämma, så har man naturligtvis inte bortförklarat alla relativistiska och kvantfysiska fenomen (under de senaste hundra åren) som man måste ändå på något sätt förklara. Att komma på en ny formulering utan relativistiska eller kvantfysiska inslag tror jag blir ganska svårt.

Jag har faktiskt lite svårt att förstå varför det finns ett sådant motstånd mot relativitetsteorin och kanske även kvantfysiken bland kyrkans folk. Det har gått åt huvudet på dem. Det säger mig att de inte förstått teorierna särskilt väl. Man misstänkliggör relativitetsteorin pga att den är relativ, och ”allt som är relativ är fel”. Relativitetsteorin hade lika gärna kunnat kallas absolutitetsteorin eftersom den formulerar dess fysik som att det finns en enda absolut konstant: ljusets hastighet c. Kyrkans folk fäktas alltså med ordspöken lik Don Quixote, inte med verkligeheten. Och kvantfysiken borde kyrkans folk i stället omhulda om de förstod den. Förmodligen tycker de att den blivit besudlad av New Age. Som jag ser det, är kvantfysiken det enda vetenskapliga sättet vi skulle kunna ”icke-mekaniskt” inrymma fri vilja i den verklighet vi lever i.

Min resonemang kanske låter reaktionärt, men jag kan intyga att jag inte heller tål den religion av vetenskap som många båda inom och utanför akademin avgudar. Men en religion av ovetenskap tycker jag också är lika dåraktigt. En viss dos av vetenskapsteori borde finnas på skolschemat så folk äntligen kan ta vetenskapen för vad den är och inte är.

_ _ _

Bloggartikeln E = mc2 ????????? Fail redogör hur fysiker nu dubbelcheckar neutrinoresultaten.

_ _ _

Det har redan föreslagits modeller att förklara det som hände. Redan tidigare har neutriner kopplats till mörk energi. Ett exempel är artikeln A New Dark Energy Force Theoretically Calculates Faster-than-light-neutrinos (av Dan Visser i Nederländerna) visar hur en kosmologisk modell som heter Double Torus geometry-hypothesis förutsäger till någorlunda bra precision den tidsskillnaden som mättes i CERN – OPERA experimentet. Den förändring i verklighetsbeskrivning som detta innebär beskrivs i artikeln sålunda:

… This means that no longer an accelerating Big Bang is supposed to be the ‘reality’. Instead a recalculated connected quantum-space, caused by a higher order three dimensional time [1.15] is the ‘reality’.

och

This confirms in an alternative way that Einstein’s Relativity emerges from a higher order cosmology into the lower dimensional cosmology of the Big Bang

Naivt om sanningen tycker jag

januari 11, 2012 § Lämna en kommentar

I kommentarerna till blogginlägget ”En annorlunda definition på postmodernism” så finns en liten dialog om sanningsbegreppet.

Jag har reagerat, både i troslivet och i akademin, att man på allvar använder, som jag ser det, en ganska naiv syn på sanning. Att en sanning kan fullständigt uttryckas i en språklig sats (vilket görs i både religion och logiken) är en ganska djärv troshandling. Man måste då i sådana fall anta att ett tillstånd i världen kan fullkomligt uttryckas i en språklig sats, (vars grammatik vi inte fullständigt förstår/behärskar, det kan matematiska lingvistiker tala om för oss. Den senare Wittgenstein karaktäriserade språk som flera språkspel). … I detta sammanhang blir korrespondensteorin blir väldigt suspekt eftersom den verka bygga på språkliga satser.

OK, vilken sanningsbegrepp tror jag på? … Jag vet inte!. …… Jag förstår visserligen att det språkliga sanningsbegreppet är det som ligger närmast till hands i all mänsklig aktivitet. Men det måste tillhöra det mänskliga svagheten att blanda ihop korten, och upphöja till skyarna vår språkliga uttrycksförmåga. Nej, alltså sanning, anser jag, är bortom vår normala uppfattningsförmåga. Redan Pontus Pilatus hade förstått detta.

I kommentarerna talade vi även om de religiösa skälen till att tro på språkets förmåga att uttrycka sanningar. Att Gud valde att kommunicera med oss genom språk (dvs via Bibeln) är en skäl att tro på det språkliga. Både judar och kristna använder begreppet ”Ordet” för en synonym för Gud eller Guds Son, och att det var genom Guds talade ord som han skapade världen. Här finns det stöd för att språket skulle kunna återspegla verkligheten, ja, t.o.m. vara grundvalen till verkligheten, vilket Sefer jetzira handlar om.

”Yes” säger den troende!! ………… ”No” säger Jesus till de som kallar sig för troende: – Ni läser genom hela bibeln, men på nåt sätt missar ni att den handlar om: Mig. … Så vad vill detta säga? Jo, att språket är ingen garanti att uppfatta sanningen, och det påstår han som vi kallar för ”Ordet”. Dessa s.k. troende kunde läsa raderna, men de kunde inte läsa mellan raderna, för att få fatt på den verkliga tron. Språket är alltså en medel till att förstå sanningen, men korresponderar inte exakt med sanningen. Språket är inte heller en enkelriktad kommunikation, utan är en samspel mellan olika parter. Det var detta som sanningssökaren Wittgenstein kom fram till, tror jag, och likt Jesus som tillrättavisade de troende fick Wittgenstein tillrättavisade logikerna och matematikerna. Kanske säger Jesus och Wittgenstein samma sak: språk är en kommunikation, inte en skäl för att kunna säga att man vet Sanningen.

"May Philosophy Be With You: Book 'Em 26" (cc by-nc-sa) by ShellyS @flickr

"May Philosophy Be With You: Book 'Em 26" (cc by-nc-sa) by ShellyS @flickr

Kvantfysiken också pekar till att sanningen är inte så enkel som bara en sakförhållande utan har någon sorts kognitiv aspekt, vilket är välkänd i hur medvetna observatörer kan kollapsa vågfunktionen (som är ett suddigt virtuell ”tillstånd” mellan annars verkliga tillstånd). Dvs en medveten observatör bestämmer att virtuella tillstånd verkligen förvandlas till verkliga tillstånd. Kvantfysiken knyter alltså ihop verklighet och kognitiv förmåga. Sanning kan alltså inte definieras som något oberoende av de som observerar denna sanning. Sanningen är ett samspel, kanske ett samtal, en kommunikation, sanningen är formbar av de som betraktar sanningen.

Mer och mer betonas att Bibeln ska inte ses som en punktlista på lärdomar, utan en realistisk berättelse om denna värld gentemot en Gud som ändå finns där. Detta rimmar väl med den syn på vad sanning är enligt reflektionerna ovan. Sanningar bara approximeras som slagfärdiga fakta, men inte är det i realiteten; utan sanningar finns i kommunikationen mellan Gud och skapelsen, mellan människan och skapelsen, mellan människor, och mellan människan och Gud.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande bland inlägg taggade kvantfysikPataphysics of Simulacra.