Vad är poängen med att lära känna sig själv?

maj 4, 2014 § Lämna en kommentar

Vad kan Thomasevangelium mena med att ”lära känna sig själv”?

 

Jag läste härom veckan Thomasevangeliets 3:e logio i samband då min ”svenska Thomas” hittade min ”amerikanska Thomas”.

Detta skrev jag på fejan den 19 april:

 

Jesus said : ”If those who lead You say to You : ‘See, the Kingdom is in heaven !’, then the birds of the sky will be there before You. If they say to You, ‘It is in the sea !’, then the fish will be there before You. But the Kingdom is inside You and outside You.

[from 3rd logio of Gospel of Thomas]

Jesus came w/ his Kingdom to _my_ world! Even sharing in our death💀!… 🌞

 

Detta skrev jag på fejan den 20 april:

 

Den försvunna Thomas: Jag ”försvann” igår, kanske som apoteln Thomas som oxå försvann vid påsken. Men jag fann då mer av mig själv: för första ggn så integrerades den svenska och den amerikanska Thomas.

(Det var därför jag citerade fr Thomasevangeliet. Fortsättningen av det jag citerade handlar om att hitta sig själv).

Jag har funderat på att skriva en bok på vad som hände aposteln Thomas när han hade flytt fältet en hel vecka. Såg nån film om det, men han skildrades då va bakom flötet, vilket är ganska osympatiskt).

 

Jag hittade helt enkelt mer av mig själv, vilket logiots andra hälft handlar om:

”…

När ni känner er (själva), då skall man känna er, och ni skall veta, att ni är den levande Faderns barn.

Men om ni inte kommer att känna er (själva), då är ni i fattigdom, och ni är fattigdomen.”

 

Nu kan jag inte säga att jag kvalitativt kände mer av mig själv, mest kvantitativt, vilket skall inte förringas. Men det kändes som att jag vandrade från min svenska Thomas till min amerikanska Thomas, ända till min födsel, och till …

… Jag började undra varför det fanns en sådan fokus på självkännedom i Thomasevangeliet. Men en morgon vaknade jag av en sorts aha-upplevelse: ”jag tror jag fattar!” Alltså, det finns redan i skapelseberättelsen …

Något annat beredde vägen för en kanske djupare förståelse av vem jag är. Det var en judisk tanke, tror jag, som jag läste nyligen, att kroppen är det materiella uttrycket för människans ande. Därför kan uppståndelsen ske, även om kroppen förmultnar.

Det är ungefär som en stämpel som ger ett avtryck. Min ”aha!” kom när jag kopplade detta till att det står i skapelseberättelsen att människan var skapad till Guds avbild. Det skulle betyda att våra kroppar, som ”man och kvinna”, är ett materiellt uttryck av Gud. Så om våra andar är en låga från Gud (Prov 20:27), då är var och en av oss ett uttryck för någon aspekt av Gud. Är det detta som är vår djupaste identitet?!

Detta förklarar i sådana fall varför så mycket emfas ligger på att känna oss själva: eftersom det har med vår relation till Fadern att göra: ”… då skall man känna er, och ni skall veta, att ni är den levande Faderns barn” (Thomas 3).

Det är tydligen en skillnad mellan ambitionen att bli lika Gud utan Gud (kunskapens träd i Eden), och att känna till sin släktskap med Gud med Gud (livets träd).

_ _ _

Naturligtvis måste detta ha att göra med Guds Enfödde Son, (eftersom ”enfödde” verkar vara en motsägelse att vi är Faderns barn).

Enligt vad jag hittade detta på wikipedia ( http://en.wikipedia.org/wiki/Monogenēs ) …

”Likewise in the later Jewish Septuagint revisions:

  • Gen 22:2 of Aquila ”take your son Isaac, your only-begotten (monogenes) son whom you love”

  • Gen 22:12 of Symmachus ”now I know that you fear God, seeing you have not withheld your son, your only-begotten (monogenes) son, from me.”

… är det tämligen uppenbart här att monogenes (enfödde) betyder den enda avkomma som genom vilken välsignelse och arvet förmedlas till senare generationer.

Se även användningen i Hebréerbrevet kommenterad på http://www.bible-researcher.com/only-begotten.html :

”… In the Epistle to the Hebrews, it is said that when Abraham was ready to sacrifice Isaac he was offering up τον μονογενή, “his only-begotten” (11:17), because although Abraham had another son, God had said that only in Isaac shall Abraham’s seed (σπερμα) be named. …”

Johannes 17:5 ”med en härlighet, som jag hade hos dig innan världen var till

Johannes 17:24 ”eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd.”

Dessa säger mig att det är Sonen som är den enda verkliga ”förmedlaren” av Guds natur och liv till den skapade världen. Vi som mänsklighet skulle implementera detta, men vi valde inte Sonen utan vår egen egoistiska visdom, och därmed missade vår innersta mening att bli ett uttryck för Gud i denna värld.

”Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom.” Kol 1:15

Detta säger mig att, i den mån vi blir Guds avbilder, så uppfylls denna ursprungliga intention i oss genom att vi blir ett med Messias, Abrahams säd.

 

Det är detta som menas att vi känner oss själva!! Att bli Faderns barn är att bli förenad med Faderns enfödda Son!!

_ _ _

Mer kontroversiellt, så kan man säga att detta uppfylldes redan när Maria Magdalena blev Messias kompanjon. Om Jesus är den andre Adam, så borde det finnas en andra Eva, om ni Gud skapade människan till man och kvinna.

Citat från A Homily for the Day of Holy Mary of Magdala http://gnosis.org/ecclesia/homily_MaryMagdala.htm :

”The kiss, according to the Gnostic Gospel of Philip, is initiatory in character. ’For it is by a kiss that the perfect conceive and give birth. For this reason we also kiss one another.We receive conception from the grace which is in each other.’ ”

och

”This reorientation of the soul towards the spirit, this new relationship between the soul and the spirit from which the nous comes into being, parallels the relationship between Mary Magdalen and the Savior. This perhaps illustrates the meaning of the enigmatic line in the Gospel of Philip, “The Sophia whom they call the barren is the mother of the angels, and the consort of Christ is Mary Magdalen.” Even as the orientation of the soul inward to the spirit gives birth to the nous, so Mary’s orientation toward the Savior gives rise to her vision and understanding. The soul, like Sophia as the mother of the angels, bears spiritual children when she is oriented toward the spirit, as further described in The Exegesis of the Soul:

“Thus when the soul had adorned herself again in her beauty and enjoyed her beloved, and he also loved her. And when she had intercourse with him, she got from him the seed that is the life-giving Spirit, so that by him she bears good children and rears them. For this is the great, perfect marvel of birth.”

This birth is by means of that mystic kiss described in the Gospel of Philipby which the perfect conceive and which the Savior shares often with Mary. This is the birth of the nous when the soul gives birth by the life-giving Spirit. ”

Är vi avkomma till Messias och Maria Magdalena?

_ _ _

Så när Thomasevangeliet 3 säger ”När ni känner er (själva)”, så tolkar jag det som ”när ni kan rätt relatera till intentionen och meningen och målet med er som Guds avbilder” och förmodligen med denna implicita fortsättningen: ”… förverkligad genom säden, den Andra Adam, en avbild av hans väsen (Hebr 1:3), förkroppsligandet av hela den gudomliga fullheten (Kol 2:9), genom vilken vi blir födda …”

Och när det händer så säger Thomasevangeliet 3 att: ”… då skall man känna er, och ni skall veta, att ni är den levande Faderns barn”

När Thomasevangeliet 3 säger att ”Men riket är i ert inre, och är i ert yttre” så betyder det att Anden med vårt ande (riket i ert inre) formar våra liv i världen (riket i ert yttre). Så riket betyder hur vi som Guds avbilder lever ut hans liv i våra liv och i vår värld, hur Gud genom oss gör avtryck i våra liv och därmed i vår värld.

 

Tarantino håller i Maria Magdalenas röda ägg

november 16, 2011 § Lämna en kommentar

Tarantino holding red egg

Tarantino holding red egg

Just nu är min favoritöppningsscen är den i Sukiyaki Western Django.
Den japanska tolkningen av den ursprungliga italienska spaghettivästern Django: Django (film).

Kolla bara! Öppningsscenen här: Tarantino in ”Sukiyaki Western Django”

(Vet inte om det finns någon ljudkvalité på youtube. Koppla till högtalare om du har möjlighet och se i helskärmsläge)
(Ljudet på kniven i ormen, ljudet när tungan som rullar runt halvruttna tänder, och ljudet av det godaste biffen som slinkar ner strupen!!!)

Dessa japanska cowboy-dudes, som nästan stilar med sin starka brytning på engleska, svarar Tarantino med en lika bred amerikansk sätt att snacka, som den amerikansktypiska: ”su(nt)’n-like-this” ;^) . Men Tarantinos egen kärlek till det asiatiska går inte att ta fel på när man kan nästan smaka hur de delikata köttbitar, med hjälp av pinnarna, slinker ner på halsen på honom och med slutkläm med den söta japanska tjejen!

_ _ _

Tydligen har vissa källor snappat upp info om att Tarantino skall göra sin egen Django-film relativt snart! Manuset är redan klart!! :-O

Se ‘Django Unchained’: Quentin Tarantino’s Spaghetti Western Script Finished

_ _ _

Det röda ägget är en symbolisk symbol för Maria Magdalena. I ortodoxa länder målar man påskäggen röda.

Från Orthodox Wikis sida om Maria Magdalena [sidversion 2011-11-16, ca. 01:00 GMT+1]:

”According to tradition, during a dinner with the emperor Tiberius Caesar, Mary Magdalene was speaking about Christ’s Resurrection. Caesar scoffed at her, saying that a man could rise from the dead no more than the egg in her hand could turn red. Immediately, the egg turned red. Because of this, icons of Mary Magdalene sometimes depict her holding a red egg. Also, this is believed to be an explanation for dyeing eggs red at Pascha. ”

Hittade mer intressant bakgrundsinfo om Magdalenas ägg bland kommentarerna till blogginlägget Mary Magdalene, Red Eggs, and Zombies :

”St. Mary Magdalene, Myrrh-Bearer and Equal to the Apostles, travelled far and wide following the Resurrection. When she went to have audience with Caesar, she was expected to bring a gift. Wealthy people brought quite important things like jewels or horses, etc., the less wealthy might bring silver or wine, while the particularly poor would be expected to bring, at the very least, an egg. Mary came from a wealthy family and Caesar was expecting something more than the egg she had with her because he did not understand that she had given all her things away to following Christ. The indignant answer ensued as well as the egg changing color, which you already know. ”

Frågvisa änglar vid Jesus grav

maj 3, 2011 § 6 kommentarer

Fråga: Hur många änglar fanns vid Jesus grav?

Jag hade nog gjort en sketch över händelseförloppet, men jag orkade inte leta efter den, så jag gjorde en ny jämförelserna mellan evangelierna i morse.

Jag gör här då en hypotetisk händelseförlopp, och då framgår det hur många änglar var där:

 Från ”myrrabärarnas” perspektiv

I. Kvinnorna köper(?) och gör i ordning balsameringskryddorna i början av ”första dagen”, dvs efter solnedgången.

II. Innan kvinnorna kommer till graven, stiger en Herrens ängel ner och rullar undan stenen och vakterna flyr av skräck.

III. Kvinnorna beger sig tillsammans mot graven den morgonen (medan det fortfarande är mörkt) för att smörja färdigt Jesus.

IV. När kvinnorna kommer fram, finner de stenen bortrullad och Jesus kropp borta.

V. Maria Magdalena springer in i Jerusalem för att tala om detta för Petrus.

VI. Under tiden går kvinnorna in i graven och ser Herrens ängel som nu har satt sig på höger sida i graven; och ängeln säger: Var inte rädda/förvirrade.

VII. Då medan de står där, visar sig plötsligt även två andra ”frågvisa” änglar ståendes hos dem och som frågar: ”Varför söker ni den Levande bland de döda?”

VIII. Under tiden meddelar Magdalena Petrus om att Jesus kropp är borta, och Petrus, ”den lärjunge Jesus älskade”  (och förmodligen Magdalena) börjar springa mot graven.

IX. Kvinnorna (minus Magdalena) springer bort från gravträdgården i förskräckelse (och de kommer inte för sig vad de skall göra?)

X. Petrus, ”den lärjunge Jesus älskade”, och Magdalena kommer nu till graven, och de två första går in i graven, men ser inga änglar.

XI. De två första går hem igen och Magdalena är kvar, och de två ”frågvisa” änglar (som nu har satt sig inne i graven) frågar henne varför hon gråter?

XII: Magdalena möter Mästaren.

XIII. Magdalena beger sig till de manliga lärjungarna för att vittna om att Jesus lever.

XIV. Jesus visar sig för de andra kvinnorna.

XV. De andra kvinnorna beger sig också till de manliga lärjungarna för att vittna om att de sett Herren.

#2630. Angel (cc by-nc-sa) by Ulf Bodin @flickr

#2630. Angel (cc by-nc-sa) by Ulf Bodin @flickr

 (Denna ängel finns på Tjolöholms slott. Klick på bilden.)

Från änglarnas perspektiv:

A. Herrens ängel öppnar graven med buller och bång, och han sätter sig på gravstenen.

B. Sedan när soldaterna ”ger upp striden”, går Herrens ängel och sätter sig i graven lagom till att kvinnorna kommer.

C. Ängel sitter kanske undanskymd eftersom Maria Magdalena inte ser ängeln när hon kikar in och ser att Jesus kropp är borta. Maria springer iväg.

D. De andra kvinnorna går in i graven och ser Herrens ängel sitta där, men ängeln har ”skruvat ner ljusstyrkan” i sin vita klädsel antagligen.

E. Och nu visar sig plötsligen de ”frågvisa” änglarna. De står plötsligen bland kvinnorna och frågar dem lite skämtsamt varför de i hela världen söker Den Levande bland de döda. De påminner sedan kvinnorna om vad Jesus själv hade sagt.

F. När kvinnorna försvinner, så försvinner även änglarna så att säga, lagom till att Petrus och ”den lärjunge som Jesus älskade” kom.

G. När Maria är kvar, har nu de frågvisa änglarna tagit sittplats på Jesus grav.

H. Maria måste ha gråtit hejdlöst eftersom de frågar henne varför hon gråter. De kanske förklarar för henne att han Jesus står ju där, men då har hon redan börjat prata med ”trädgårdsmästarn”.

I. Sedan tar ”trädgårdsmästarn” Jesus över, och möter Maria.

J. Den ena ängeln frågar då den andre ängeln: ”Varför skapade Gud människor så här rädda och gråtande?” Den andra svarar: ”Bra fråga! Till och med Jesus själv förundrades över det.” [Thomasevang. 29]

_ _ _

Jag drar slutsatsen att det fanns 3 änglar vid Jesus grav: 1 Herrens ängel och 2 ”frågvisa” änglar. Jag identifierar dessa mellan de olika evangelierna pga att 1 ängel säger nästan samma sak i Matt och Mark (tror jag), i sådana fall Herrens ängel, och att ängelparet inleder sina samtal med kvinnorna och Magdalena med just en fråga. Om även änglar har personlighet, så kan det då vara samma ”frågvisa” änglar.

Skapas sanningen dynamiskt i relationen?

april 10, 2011 § Lämna en kommentar

I mina funderingar kring världens och civilisationernas och människornas bisarra situation och okända framtid, har jag sett både fullkomlig meningslöshet och fabulös mening, och jag anar på något vis att det finns en mening i spänningen mellan dessa ytterligheter, och att meningen med tillvaron är att, ur denna spänning, skapa något nytt.

"Where To Now?" (cc by-nc-sa) by Russell Heistuman @ flickr

"Where To Now?" (cc by-nc-sa) by Russell Heistuman @ flickr

Man brukar säga att mannen är en sanningssökare. Jag är inget undantag. Ovanstående jakt på meningen är på samma gång en jakt på sanningen. Att fastslå att sanningen är statiskt tillhör det dogmatiska och konservativa. Det måste det vara om man skall hävda en dogm eller en tradition man skall hålla sig till. För de som vill slå sig lös från tradition, är det nära till hands att påstå att sanningen är relativ, eller åtminstone att det finns många vägar till sanningen.

Men det finns en tredje möjlighet: kan sanningen vara dynamiskt? Det är ju det som antyds i det inledande stycket om mina funderingar. Uttryckt på ett annat sätt: Vi har å ena sidan det synliga världen, vi människor, och å andra sidan det osynliga världen, den gudomliga världen. Vi kan se dessa som motpoler, där religionen gärna lägger sanningen i den osynliga världen. Men i sådana fall, varför skapades denna värld? Det måste finnas en mening med det. Meningen torde finnas i denna spänning mellan dessa två världar. Och därmed torde även sanningen finnas i spänningen, i samspelet mellan dessa två världar.

Om vi ser sanningen belägen i andevärlden, så resulterar det i konservativa samhällen och kulturer som lätt blir hierarkiska. Ser vi sanningen belägen i det synliga världen, där varje människa är sin egen lyckas smed, faller samhällen samman i egoism. Men om vi ser sanningen skapas i spänningen mellan det synliga och det osynliga, så skapas sanningen i en relation, i en dialog, där nya värden skapas. Mänsklig kultur, i form av berättelser, konst, litteratur, bildning, är en produkt av denna strävan mot en sanning som motverkar det annars bisarra tillvaron vi lever i, mot en mer andlig tillvaro.

"Red Umbrella" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

"Red Umbrella" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

Kan det vara så att verklig sanning skapas i dialog och relation mellan människa (från den synliga världen) och Gud (från det osynliga världen)? I så fall, skapas sanning i en relation.

Så är sanningen bunden till en relation? Att den är inte helt objektiv. Inte heller helt egoistiskt subjektiv; utan beroende av en du och jag, i en relation, som skapas fram i en kärlek som trotsar alla gränser?

 

"More Snow" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

"More Snow" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

_ _ _

Varför jag skriver ner detta är att jag äntligen hittade ord för mina funderingar när jag läste Jean-Yves LeLoups kommentarbok om Maria Magdalas evangelium. Han menar att Maria rörde sig i en verklighet som överbryggar det synliga med det osynliga. Leloup hade t.o.m. ett namn på detta: Creative Imagination, och då menas det verkligen en ”imagination” som verkligen skapar. Även andra som sysslar med dessa tankar nämner han i boken: Henry Corbin, Christian Jambet. Jag citerar lite från ovanstående bok:

Intermediate realm … between the visible and the invisible [p. 15]

Reality is neither objective nor subjective; it is an inclusive third state where the two [subject and object] imaginally become one. [p. 16]

… philosphy of openness …

”The imagination creates, and is universal creation itself” [p. 16, citerar Christian Jambet]

"Vagabond" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

"Vagabond" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

_ _ _

Men det finns en likhet som slog mig, eftersom jag har tänkt en del på en beskrivning på kvantvakuumet som en föreläsare på Apologias konferens i Göteborg gjorde: Kvantvakuumet är inte verkliga partiklar utan endast virtuella sådana. Detta stämmer. Fysiker har kommit fram till att det innersta i den fysiska världen består i grund och botten av ett ”vakuum” som egentligen består av en stor bassäng av potential där skapande och annihilerande av materia pågår oavlåtligen. Dessutom har fysiker konstaterat att den riktning en potentiellt läge ändå tar är kopplat till den mänskliga medvetandet. (Detta är bakgrunden till tankeexperimentet bakom Schrödingers Katt). Detta har föranlett vissa att spekulera att hela tillvaron måste vara tänkt fram, t.ex. av en högre väsen.

Det har också spekulerats att människans fria vilja (endast beroende av sin egen vilja) kan i själva verket vara en sorts kvantpotential (annars endast beroende av sin egen slump), eftersom de, utifrån betraktat åtminstone, fungerar egentligen identiska. (Den intresserade kan läsa wikipediaartikeln om Quantum Mind-hypotesen. Sök på nätet annars på ”consciousness quantum”).

 

"Guess I've Got That Old Traveling Bone" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

"Guess I've Got That Old Traveling Bone" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

_ _ _

Är det så att denna Creative Imagination är en arena i kvantvakuumvärlden där vi människor och Gud, i relation till varandra, skapar sanningen om världen.

Sanningen blir därmed att sanningen skapas i en relation mellan oss och Gud, och i evangeliets ljus är det naturligtvis frågan om en relation med basis på kärlek. Att känna sanningen blir då inte att känna en mystiskt insikt, a la gnosticism. Det blir inte heller att bara tro på en sanning, som lätt blir fallet för bokstavstroende. Det handlar då i stället att känna Någon i en relation, och att leva ut nya realiteter i denna relation, som varken är känslolös gnosticism eller intuitionslös fundamentalism.

Denna sanningsbegrepp är minsann utmanande och ansvarsgivande. Det är i sådana fall en otrolig förtroende som vi fått av Gud, ett förtroende bortom all förstånd. Och det belyser, i sådana fall, hela denna bisarra värld i ett helt annat ljus.

 

"Stones" (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr
”Stones” (cc by-nc-sa) by another.point.in.time @ flickr

(Bilden är från minnesmärket över Förintelsen, i Berlin)

_ _ _

I’m especially grateful for another.point.in.time@flickr for making so nice photos (all except the first picture) that fit my article so well!

 

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande bland inlägg taggade Maria MagdalenaPataphysics of Simulacra.