Kärleken saknas i den allmänna uppenbarelsen

februari 8, 2012 § Lämna en kommentar

Det är sällan jag stött på en beskrivning av kärlekens natur som i dessa rader av Rumi från hans Mathnawi/Masnavi:

Being a lover means your heart must ache,
  No sickness hurts as much as when hearts break,
The lover’s ailment’s totally unique,
  Love is the astrolabe of all we seek,
Whether you feel divine or earthly love,
  Ultimately we’re destined for above.
To capture love whatever words I say
  Make me ashamed when love arrives my way,
While explanation sometimes makes things clear
  True love through silence only one can hear:
The pen would smoothly write the things it knew
  But when it came to love it split in two,
A donkey stuck in mud is logic’s fate—
  Love’s nature only love can demonstrate:
Sunshine reveals its nature in each ray,
  So if it’s proof you want just look this way!
Shadows can indicate what’s shining bright
  But it’s the sun which fills your soul with light,

[Masnavi, couplets 109-117; Jawid Mojaddedis översättning; Oxford World’s Classics]

Denna dikt och människor i övrigt kan vittna om kärlekens enorma andliga kraft den kan ha på många olika sätt. Den är så stark att människor kan uppleva Guds närvaro i dess rus. [tillägg 2012-02-08-2124]

Det är lustigt att ingen har tagit upp denna teologiska miss (eller har jag missat nåt?): I den s.k. allmänna uppenbarelsen, har man missat att ta med kärleken. Ifrån musik, litteratur, scenkonst, och film, är det helt uppenbart att kärlek är en central tema i människors liv. Varför är inte kärlek med i den allmänna uppenbarelsen? Eller är det uppenbart att kärleken skall räknas som en del av skapelsen eller Guds försyn? Rumis verspar ovan visar att kärleken är värd sin egen punkt på listan. De punkter jag lyckats hitta,  som skall sammanfatta den allmänna uppenbarelsen  om Gud och andliga ting är följande: genom den fysiska naturen; människans samvete, förstånd, och längtan; och genom Guds försyn. Jag antar att det är meningen att man skall läsa in kärleken mellan raderna, men t.o.m. jag som är mästare på sånt har aldrig lyckats göra det de senaste 30 åren. Skulle det alltså vara alltför opassande att ha kärlek som en egen punkt bland ovanstående? Jag skulle säga att det är pinsamt att det inte står där. Min respekt för den teologin sjönk till botten när jag förstod att det stod till på det viset. 😦

Oavsett så har jag aldrig uppfattat att kärleken ingår i skapelsen såsom det uppfattas i den allmänna uppenbarelsen. Varför? Jo, för att när man förklarar vad denna allmänna uppenbarelse består av så får man som t ex djur, natur, och vackra solnedgångar. Jag kan inte dra mig till minnes en enda gång att man nämnt kärleken? Varför? Är det för att det var medeltida eller antika celibata munkar till teologer som uttryckte den allmänna uppenbarelsen? Antingen kom de aldrig på tanken, eller så motsa det deras tro. Skulle va ganska pinsamt om man trodde på den särskilda uppenbarelsen men inte ens den allmänna.

Jag är ganska säker på att, om kärleken var med som en huvudpunkt i den allmänna uppenbarelsen, så skulle dagens teologi och kristen världs- och livssyn se ganska annorlunda ut.

/

Short summary in English: These verses of Rumi, and the experience of people, clearly show that love (earthly or heavenly) can be an enormous spiritual power in a class of its own, even bringing people into the presence of God. As such it is missing among the examples of General Revelation. My explanation of this bothering blunder is that its theology was written down by celibate monks, and it either never crossed their mind, or was contradictory to their faith.

En mer objektiv och intressant syn på kabbalas uppkomst

december 9, 2011 § Lämna en kommentar

I denna artikel Christian Cabala finner jag en mer objektiv blick på kabbalas ursprung som är intressant. ”Objektiv” såtillvida utan den mystifierande eller demoniseringen som görs per automatik från religiös håll, hålls undan på arms längd.

Den beskriver hur kabbala uppstår där kristendom och judendom korsar varandra i det medeltida södra Europa, särskilt södra Spanien där en otrolig tankefrihet infinner sig innan katolska kyrkan slår till. Kanske därför inte så konstigt att jag finner dagens chassidim så väldigt ”kristna” i sin undervisning och etik, eftersom de är så starkt påverkade av kabbala? Ofta har jag tänkt: Om judar skulle någon dag fullt ut bli Messiastroende, då blir de förmodligen som dessa chassidim, fast ännu mer. Nu ser jag helt enkelt att de har köksvägen fått med vissa fundamentala kristna idéer från medeltiden. Men vad dessa kristna idéer från kabbala kan vara finns nog ingen diskussion om inom kristenheten eftersom kabbala har varit stämplat sju gånger om som demoniskt, djävulskt, ockult, allt på samma gång. … Men, med tanke på artikeln jag länkade till, det behöver inte alls vara fallet historiskt sätt.

Nu frågar någon säkert om jag skall förlora mig själv i kabbala de närmaste 10 åren … nja, alltså, jag faller inte heller i gropen att mystifiera kabbala. Det var helt enkelt en jättelik medeltid think-tank-projekt mellan kristendom och judendom med de brister och intressanta idéer alla teologier har. … Men mest en spekulerande nyfikenhet som man inte behöver hänga upp sitt liv på …

teologisk avgiftsbehandling

maj 18, 2011 § Lämna en kommentar

Känns som jag behöver gå på teologisk avgiftsbehandling.

❝… de säger ett och gör ett annat.❞
Matt 23:3

_ _ _

texten från Bibel 2000
Copyright Svenska Bibelsällskapet

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande bland inlägg taggade teologiPataphysics of Simulacra.