det finns dåligt … men det finns bra också! …

juli 18, 2011 § Lämna en kommentar

Hittade följande rad när jag läste kommentarerna till The Guardians artikel om VM-finalen, skriven av en viktoriapark:

”relax and enjoy the good in your lives – forever”

Visst finns det en djup sanning i detta.

 

Såg filmen Papillon, och det finns en scen där med en liknande visdom:

The Judge:
”You know the charge.”

Papillon:
”I’m innocent.
I didn’t kill that pimp.
You couldn’t get anything on me
and you framed me.”

 

Judge:
”That is quite true.
But your real crime has nothing to do with a pimp’s death.”

 

P:
”Well then?
What is it?”

 

Judge:

”Yours is the most terrible crime a human being can commit.

I accuse you…

…of a wasted life.

Guilty.

The penalty for that is death.”

 

Papillon walks away saying:

”Guilty.

Guilty.

Guilty.”

Källa: Papillon Script – Dialogue Transcript

"Cute kids watching the football ..." (cc by-nc-nd) by T-Oh! & Matt @flickr

"Cute kids watching the football ..." (cc by-nc-nd) by T-Oh! & Matt @flickr

 

Det finns så mycket i ett liv. Men om vi är så upptagna av problem att vi inte LEVER livet, så syndar vi mot livet självt.

Föräldrarna är dem som skall lära sina barn att uppskatta alla möjliga delar av livet: umgänge, mat, lek, natur, djur, böcker, musik, dans, resor, sport, osv … Från ett perspektiv från olika perspektiv, ser jag att olika kulturer lär ut olika saker. Det ser jag, inte minst, vad gäller mat. Men även vad gäller sport ser man tydliga skillnader. Vilka sporter kan du se eller spela med behållning? Eftersom jag är uppväxt med amerikansk fotboll, har jag haft lätt att uppskatta rugby. Men jag har också haft svårare att uppskatta (fot-)fotboll.

Men inte bara att jag har haft svårare att förstå vanlig fotboll: Det har även gjort att jag kunnat se damfotboll med behållning, eftersom jag ser inte alla skavanker en vanlig svenskfödd ser. (Så där är principen lite omvänt).

Visst har jag sett vissa skavanker i damfotbollen, men de har inte alls retat gallfeber på mig p.s.s. som gemene man. Men denna VM i år har jag haft svårare att peka ut vilka skavanker dessa skulle vara. Damfotbollen har helt enkelt blivit bättre. (Lawrie Mifflin på NYT håller med mig). Och när jag såg Japan spela semifinal blev jag alldeles betagna av deras passningsspel. Det var som len sammet. Så det var endast av det skälet jag såg finalen.

Och efter att ha sett den finalen (länk till sammanfattning nedan), kan jag hålla med viktoriapark:

 

”relax and enjoy the good in your lives – forever”

_ _ _

 

OBS! FÖLJANDE AVSLÖJER RESULTATET! OBS! FÖLJANDE AVSLÖJER RESULTATET! OBS!

Japansk sammanfattning av matchen (tillsynes från en tv-kanal).

Denna sammanfattning inte hinner vissa var hur otroligt dominerande USA var under ordinarie tid, speciellt i första halvtimmen av matchen. Men Japan jobbade sig in i matchen genom att göra det som de är bäst på: sin passningsspel. Som OwenL kommenterar till The Guardian-artikeln Japan edge out USA on penalites to lift women’s World Cup:

”Japan played fantastically – soaked up pressure and soaked up pressure and waited and waited and refused to be forced to change the plan – and then capitalized on the first big mistake by the US …”

Vad är så vackert med denna seger? Artiken Women’s soccer a ”beautiful flower” for post-disaster Japan (damslandslaget heter Nadeshiko, och betyder ”en vacker blomma”) försöker sätta fingret på det.

Artikeln Left on the Sideline as an Underdog Celebrates anmärker: ”The United States lost to an inspired team from a nation that had sustained a monumental triple blow of earthquake and tsunami and nuclear breakdown on March 11. … ”The last week we have all been talking about American resiliency, and it is true,” Gulati said, referring to impressive victories by the United States in the quarterfinals and semifinals. “But tonight Japan said, ‘We are resilient, too,’ ” he added.”

Artikeln Women’s Soccer, Japan-Style citerar Mami Mori, en 24-årig tjänteman:

”The U.S. was the stronger team tonight, but Japan embodied the spirit of winning”

Annonser

Krigets yttersta orsak? – del 2

februari 11, 2009 § Lämna en kommentar

Har haft en dialog emailledes med en vän till mig om krigets yttersta orsaker, och man inser att detta ämne är sannerligen mångfaceterat.

En del ser att krig på sätt och vis även pågår under fredstid, med industrispionage, osv.

Det är nog under fredstid som människor kan göra sin största insats att ändra tänket, och dämpa konkurrensen mellan olika geopolitiska parter.

Men jag fick en ny hemsk tanke när jag läste denna artikel hos ”Anne’s diary” från Unknown Country:
www.unknowncountry.com/diary/?id=327

citat:
”… I recently heard a report on the radio that said that the military will probably vote overwhelmingly for Obama because the people who are actually ”on the ground” in Iraq can’t figure out what the heck they’re doing there.

It reminds me of Vietnam—none of the soldiers I knew liked the way they were treated when they came home, but I also didn’t know a single one of them who thought we should have been there.

(den fetstilta formateringen är mitt)

Är det orimligt att anta att soldaterna själva är de som bäst vet varför de är där? Och om de inte vet, att det är dem som lägger ner mest energi för att ta reda på det, speciellt eftersom kriget har påverkat så mycket av deras egna liv?

Inte då helt orimligt med slutsatsen att USA hade egentligen ingen militär anledning att vara i vare sig Vietnam eller Iraq.

… Vad kan då va anledningen, om inte militärt?

Kan dessa krig även ha haft och ha som syfte att skapa bilden av en USA som en beskyddarängel mot kommunismen och mot islam? En beskyddarängel för den vita konservativa livsstilen och makteliten? Mot allt som skulle hota den ”kapitalistiska” ordningen?

Skulle USA bli en ”vanligt” land, skulle de allra rikaste i USA inte kunna försvara sin livsstil.

Alltså gäller det att fortsätta vara dödsfiende till Kuba! Frågan är om detta ändras i och med Obama.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande bland inlägg taggade USAPataphysics of Simulacra.