Jesus utropar: Ägd!! ;^) eller Gud återupprättar man-kvinna-relationen

Intro

I en tidigare blogginlägg, analyserade jag  sammanhanget Matt 19:-1-12, om vad den _inte_ säger, där jag fastställde, endast på textens eget grundval, att Jesus håller inte med det lärjungarna kommer fram till i vers 10, att det skulle va bättre att inte gifta sig överhuvudtaget. Dels p.g.a. att det skulle leda till en motsägelse enligt texten själv, och dels p.g.a.  textens lingvistik, där ”så” i vers 10 och ”det” i vers 11 är speciellt betonade (ordalydelsen från Folkbibeln här), och där båda torde hänvisa tillbaka till det Jesus sa i vers 9, och inte vad lärjungarna säger i vers 10.

I detta blogginlägg ser jag i stället på vad sammanhanget _faktiskt_ säger. Jag föreslår en stil på texten som har en humoristiskt och smått sarkastiskt grundton, och visar en sådan tolkning är högst rimlig. För en sammanfattning, se slutet på blogginlägget.

En läsning av Matt 19 med humoristisk grundton

Jag har hittat en humoristiskt skikt i Jesu dialog med sina lärjungar i Matt 19:10-12 när de diskuterar huruvida man skall förvänta sig att män skall leva med samma kvinna livet ut, eller inte. Logiken i humorn rimmar väl med texten, och den visar vad Jesus ville egentligen säga till sina lärjungar och var Jesus stod i frågan. Det är en påbyggnad av den föregående analysen.

Jag iscensätter texten och ni kan själva bedöma om det är en rimlig ”humoristiskt sann” tolkning av texten:

_ _ _

Som slutsats till bibelorden från Första Moseboken drar Jesus följande konsekvens:

– Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter om sig, han är en äktenskapsbrytare.

Sedan börjar lärjungarna svärma sig runt Jesus och tar över diskussionen som fariséerna ganska listigt började. Under ytan så känns det att han nuddade något ganska känsligt.

– Hörru Jesus! Bara ytterligare ett skäl att inte gifta sig! Verkar som esséerna har tänkt igenom det här: De har det ju ganska ”förspänt” egentligen! <Många esséer levde i celibat för att slippa kompromissa med alla de olika intressen som denna ”världens” tilltrasslande sociala relationer innebär>.

– Haha, synd att vi inte visste det tidigare, Jesus! De flesta av dina lärjungar har gift sig med ”fel” kvinna som inte förstått att Du är den stora Läraren!

Petrus lite snustorrt konstaterar, helt logiskt:

– Ja, om mannens ställning till hustrun är sådan är det bäst att inte gifta sig över huvudtaget!

– Amen, till det, Petrus! Orka asså! … svarar hans bror Andreas honom. Han fortsätter:

– Det är väl lika bra att skilja sig för att kunna ge sig helt för Guds Rike, likt esséerna! Vem orkar drass med en kvinna som inte förstår ”Guds vägar”?!

– Precis! … säger Taddeus … När vi apostlar skall ändå skrida fram som änglar i Det Kommande Riket för att döma hela Israel, då är ju ändå kvinnan något övervärderat, om vi nu ändå måste välja, eller vad säger du, Jesus?!

Jesus, inflikade, nästan som att han till hälften tog tillbaka sin tokiga ultimatum tidigare:

– Alla kan inte acceptera detta uttalande <att äkteskapsbrytaren byter kvinna som han byter skjorta>, utan bara de som har fått den gåvan.

Av lättnad av att inte sitta lika hårt på kroken som lärjungarna tidigare trodde, blev de lite mer lättsinniga:

– Där blev vi allt rädda Jesus! 😉 … Jag menar, vem orkar va fången livet ut med en gnällig kärring som kallar minsta oförarliga flört med en ungmö som vänsterprassel?!

Han väntar medhåll från Jesus, medan en annan lärjunge börjar berätta:

– Ja, jag blev så utskälld från frun min när jag kom hem på en snabbesök i Kapernaum, att jag fick inte ens ro att äta! Hon undrade hur jag kunde lämna henne hemma själv med barnen, och hur jag kunde ha mage att kalla hennes uppoffring för ”en tjänst till Gud”! …

Johannes Sebedaiosson flikade in, för att nästan imponera:

– Ja, jag har fått all kvinnfolk mot mig i släkten sedan min fru flyttade in hos sin syster för två veckor sen. Det är nog kört, haha… !

En tredje frågade:

– Om min kvinna säger att hon vill döda dig Jesus, kan det vara skäl nog för mig att gifta om mig iaf?! …

– Bra fråga Bartelomeus!! … sa ”Ivraren”, och skrattsalvorna fortsatte.

Som en logiskt följd av de spontana reaktioner som väller fram, konstateras det:

– Ja du, Jesus, du verkar ha helt rätt: alla kan inte acceptera detta uttalande om att leva med samma kvinna hela livet! … konstaterar Thomas med en mjugg smil.

Jesus fortsätter … och även om Jesus skulle ha varit något road av den spontana upprymdheten, så rör han inte en min, utan fortsätter vara den ”vise mannen” genom att lugnt fortsätta sin filosofiska utläggning:

– Det finns ju de som inte kan acceptera detta synsätt på äktenskapet eftersom de är födda eunucker …

– Nej, precis, Jesus! Eunucker kan ju inte heller acceptera ”det livslånga äktenskapet”! De har _verkligen_ inte ”gåvan” i vilket fall som helst (LOL) ! … och vissa kunde inte hålla sig för skratt … Jesus fortsatte uppräkningen när han fick chansen:

– Sen finns det ju sådana som inte kan acceptera detta synsätt eftersom de görs till eunucker av människor.

Nu är det lite tystare eftersom det skulle lite ohövligt att skratta åt hur människor i barbari kan göra en sådan illdåd mot andra medmänniskor … tills någon kläcker ur sig:

– Hur långt ner på listan kommer vi lärjungar, Jesus?!! … vilket förlöser en kikande skratt … <ROTFL>

… <efterföljande fniss>

Mästaren fortsätter lugnt vidare:

– Och så finns det de som inte kan acceptera detta synsätt … på grund av att … de gör sig själva till eunucker … för Himmelrikets skull ! …

<gasp!> Det blir helt tyst … nu blev det inte lika roligt längre … nu ligger det för nära samvetet … bumerangen de så glatt svingade iväg har nu returnerat  och slagit knock-out på dem. Var och en vet: De har förklätt och virat in sitt manliga egoism kring en religiös ambition, skenhelighet, och t.o.m. asketism.

De är förstummade, tappade hakan, kan inte se på Jesus, tittar mest på något obestämt punkt, tittar ibland på de andra med en snabb ögonkast. Vet inte vad de skall säga eller tänka. De vet bara att en stor livslögn har äntligen uppenbarats.

… Och det går upp för dem att Jesus menade med frasen ”inte alla kan acceptera detta” att ”nästan ingen har egentligen några legitima skäl att inte acceptera detta (i Hans undervisning)”.

Några av kvinnorna som håller på diska tallrikarna efter senaste måltid kikar på lärjungarna från bakom tältskynket. De ser inte på lärjungarna hämndlystet, utan med den sorg de känner för det manliga släktet som inte vet hur man värderar relationer.

Efter någon minut, kommer några av de mer analyserande lärjungarna till att Jesu uttalande att ”nästan ingen har legitima skäl att inte acceptera detta”, (eftersom de flesta inte är eunucker), är i förlängningen en hänvisning till det första budet Jesus i början citerade från Första Moseboken som egentligen är Guds uppmaning till varje man: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de blir ett”. Dvs varje man som inte är eunuck (på riktigt 😉 ) har kallelsen på sig att bli ett med sin hustru.

Efter två minuter, var det några lärjungar som kom ihåg att Jesus talade om ”gåvan”: ”Alla kan inte acceptera … utan bara de som har fått den gåvan”. Jesus liksom antyder den text som föregår den text som han citerade från Första Moseboken: ”och [Gud] förde fram henne till mannen”. Det verkar som att Jesus vill mena att förmågan att fullfölja en sådan hög kallelse är i själva verket en del av Guds nåd …

Jesus liksom läser deras funderingar med orden:

– Han som kan acceptera, må han acceptera.

Lärjungen Thomas sitter där och funderar: ”Innebär De Glada Nyheterna alltså att Gud nu återupprättar den ursprungliga relationen mellan man och kvinna?” Thomas kommer ihåg att Jesus faktiskt började hela dialogen med fariséerna med orden ”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?” Kan återupprättelsen av människan inte göras utan att återupprätta relationen mellan man och kvinna? …

”Och dessutom poängterar Jesus att Gud själv förenar mannen och kvinnan,” funderar Thomas vidare. ”Det verkar som att mannens och kvinnans förenande är ett intresse hos Gud själv, och därför en integrerad del i Guds vilja, såsom det också var i begynnelsen … hur det nu hänger ihop …”

Och lärjungarna skådade på Jesus, medan han grejade och talade med någon annan, och de undrade på vilket sätt Jesus introducerar denna nya återupprättade relationen mellan man och kvinna?

_ _ _

Den där sista hypotetiska stycket är mest en inledning till mina egna funderingar här i slutet. Om situationen var som jag gestaltade här, vilket jag tror är mycket troligt, grundad på humorns logik, så har den starka implikationer.

För det första: Jesus pekar på ”hur det var från början” eftersom självaste den ursprungliga ordningen skulle faktiskt nu återupprättas. Esséernas celibatideal håller därmed inte måttet.

För det andra: Celibat, som livsåskådning, är inte ett alternativ för Jesus. Självisk ambition i äktenskapet är inte heller ett alternativ. Initiativet finns i stället hos Gud. Inställningen från vår sida till man-kvinna-relationen skall ses som positiv eftersom relationen ligger i Guds eget intresse, och därmed blir man-kvinna-relationen heligt. Frågan är inte längre _om_ Gud vill, utan bara frågan om _när_.

För det tredje: Jesus kan inte säga att andra skall vara beredd på en livslång, återupprättad, gudsgiven relation med en hustru, om inte Jesus själv är beredd på det.

För det fjärde: Å andra sidan: ”Den som säger att han förblir i honom måste själva leva så som han levde” (1 Joh 2:6). Om vi skall kunna påstå att vi förblir i honom i ett äktenskap (eller beredskap till äktenskap), så måste vi leva som Jesus levde i ett äktenskap (eller beredskap till äktenskap). I annat fall, kan vi inte förblir i Honom i vår äktenskap, och äktenskapet skulle därmed falla utanför det Nya Förbundets inflytelsesfär.

För det femte: Då kommer då frågan: Hur återupprättar Gud det ursprungliga relationen mellan man och kvinna genom Messias Jesus?

För det sjätte: Det viktigaste frågan blir då inte _om_ Jesus var gift, utan _hur_ han levde enligt sin egen inställning till äktenskapet som en gåva från Gud. Det skulle i sin tur ge svar på _hur_ vi skall följa Guds uppmaning att leva med vår hustru.

_ _ _

För att sammanfatta:

I Jesus’ egen undervisning i Matteus 19, ser vi hur han återintroducerar Guds syn på människan som man och kvinna, och att han utmanar mannen att se ett levande livslång liv med sin hustru som något givet, eftersom föreningen mellan dem är Guds verk helt och hållet. Esséernas asketiska val för ett liv i celibat rimmar inte med Guds ursprungliga vision om man och kvinna, vilket Jesus nu säger att han återupprättar. (The ascetic choice of celibacy of the Essenes does not rhyme with God’s original vision of man and woman, which Jesus is now declaring he is ushering in.)

De som försöker komma undan denna ursprungliga gudomliga vision kallar Jesus för ”sådana som gör sig själva till eunucker”. Esséernas celibatideal faller därför till föga, men inte för att deras ambition är att helhjärtat följa Gud, utan för att de ser en intressekonflikt mellan Gud och sociala relationer. Vad Jesus introducerar är att relationen mellan man och kvinna ligger nu mitt i hjärtat för Guds vilja, och att det inte längre finns någon intressekonflikt mellan tjänst för Gud och att leva med sin make/maka, eftersom det är Gud själv som ligger bakom föreningen mellan man och kvinna.

Är det måhända så att den helighet som finns i Guds närvaro och den helighet som finns mellan man och kvinna är nu förenade i samma helighet? Att denna förening av dessa två fundamentala heligheter förenas i Jesus själv? Medan judendomen kom senare fram till just detta, så kom kristendomen utanför Israel att se en motsatsförhållande i stället. Under de första århundradena påverkades förmodligen judendomen inifrån av den kristna tro som fortfarande var en del av judendomen. Kan det vara så att judendomen rätt förstod Jesus i detta hänseende, medan de icke-judiska kristna utanför Israel totalt missförstod?

Citat:

In the perspective of traditional Judaism, sex and reproduction are the holiest of acts one can do, the act through which one can imitate God, ”The Creator”, and in order to preserve its sanctity there are many boundaries and guidelines.

(source: http://en.wikipedia.org/wiki/Sexual_immorality)

Denna ursprungliga gudomliga visionen om ”egenvärdet” (eller Gudsvärdet) hos mannens och kvinnans gemensamma liv måste ha gått helt emot dåtidens konventioner, och sociala traditioner, och patriarkala människosyn vilket kaoset i 1 Kor 7 klart visar.

Om nu denna tolkning av detta Jesusord är korrekt, då borde man fråga sig hur Jesus ”levde som han lärde”, eller alternativt, hur såg man detta i Hans eget liv? Jag har inget svar på det för tillfället, men jag gör mig förberedd att svaret kan vara något oväntad! …

”pwnd.” (cc by-nc) by no-frills marilyn. @flickr