Väktarnas identitet

Väktarnas identitet[1]

Vem var egentligen dessa väktare som vi läser om i Henoks bok 6:2? I populärlitteraturen, och även i viss mån teologisk litteratur, finner man två olika svar på vem väktarna var: Antingen var de änglar som övergav sin himmelska vistelse, eller så var de gudfruktiga ättlingar av Set som föll för det ogudaktiga livet som rådde hos ättlingarna av Kain. Dessa två ståndpunkter står ofta i skarp polemik mot varandra, och man kan ana att denna polemik egentligen handlar om något annat. Vanliga utgångspunkter i denna polemik är (1) frågan om vem egentligen Guds söner och människornas döttrar var 1 Mos 6:1-4, och (2) frågan om vilken källa Judas brev 14-15 verkligen citerar, om citatet är från Henok 1:9 eller inte, och om det i sådana fall skänker Henoks bok kanonisk ställning.

Polemiken hindrar däremot ett objektivt svar på frågan vem väktarna egentligen var. Tar man ett titt på litteratur som tar frågan mer förutsättningslöst så märker man ett spektrum av möjliga svar mellan dessa två polariserade ståndpunkter. Ser man inte detta spektrum, så kan man inte på allvar säga att man har ärligt övervägt alla möjligheter till svar på ovanstående fråga.

Det är brukligt att citera olika kyrkofäder för att finna svaren i ovanstående frågor, men såsom man ofta ser i så många andra frågor, ger dessa våra kyrkofäder ingen enhetlig svar på dessa frågor.[2] Låt oss se i stället se på traditioner som kanske även kyrkofäderna själva förmodligen utgick ifrån i sina uttalanden, så är vi i bättre stånd att utforma några hypoteser om vem dessa väktare egentligen var.

Orlov visar hur Josephus berättar om en tradition som säger att det var Setsläktet[3] som upptäckte astronomi och hur de försäkrade att kunskapen fördes vidare, något som man får förespegling att Henok ensam gjorde när man läser Henoks bok. Något annat som Josephus berättar är att Noa predikar för jättarna utan resultat, något som Josephus enligt J. Vanderkam kunde ha utläst från en källa som Henoks bok 6-11, (Orlov). John Malalas, en medeltid kristen krönikor, pekar på att Setsläktet ansågs känna till den kommande undergången av världen, en kunskap som annars bara Noa, eller Henok, kände till, (Orlov). Märk väl att här finns traditioner som inte nödvändigtvis motsäger berättelser i Henoks bok eller Bibeln, men snarare fyller ut luckorna och ger en mer mångsidig och realistisk bild i min mening.

Orlov även redogör att Henosh sägs vara den som uppfann bokstäverna, enligt den armeniska verket Abel; och att hos krönikören John Malalas och i latinska verket Adams och Evas liv påpekas det att skriftkonsten hade sitt ursprung hos Setsläktet eftersom Set var den som utformade bokstäverna[4] (Orlov), en kunskap som Henoks bok klart säger var av himmelskt ursprung och kom från väktarna. Det finns i spänningsfältet mellan dessa två grupper ett oroande moment: dessa speciella kunskaper som utmärkade dessa gudfruktiga Setättlingar var just de hemliga kunskaper som änglar förmedlade olovandes till människorna; inklusive till Henok själv, kan det påpekas. I Henoks bok 83:1-2 får vi reda på till och med att Henok fick sin första drömvision när han höll på lära sig läsa och skriva. Vad är det för relation mellan dessa Setättlingar och dessa väktare egentligen?

I den armeniska Förfädernas historia anar man en möjlig realtion.[5] Där framstår Henosh, som predikar mot Kainsläktet, och som sedan predikar för sina söner att leva ett celibat liv. 200 av dessa sägs då, med livet i paradiset i minnet, ha upprättat ett förbund för att leva i renhet. De kallades ”Guds söner” i det att deras lust stod till de himmelska tingen.[6] [7] Orsaken till ett celibat liv kan vara samma orsak som ligger bakom den viktiga påpekandet i 1 Mos 6:9 att Noa var ostrafflig eller oförvitlig vilket är samma ord i Bibeln som beskriver frånvaron av kroppsliga brister hos ett offer.[8] Detta står i kontrast till orden i 6:12 allt kött vandrade i fördärv på jorden. Vad handlade detta fördärv om? Det kan inte ha varit den umgänge mellan man kvinna som Gud hade befallt, då han sade att de skulle vara fruktsamma och fylla jorden, 1 Mos 1:28. I vad då bestod Noas ostrafflighet och Enosh uppmaning till celibat? Kan det ha att göra med den onaturliga avkomma i form av jättar som står beskrivet i 1 Mos 6:4? Om Enosh predikade celibat för änglar för att de inte skulle ta människors kvinnor till hustrur, då hade det varit fullt förståeligt; men de han predikade för var hans egna söner eller släkt. Orlov anmärker att det finns något änglalikt att dessa ”Guds söner” hade livet i paradiset i minnet och att deras lust stod till de himmelska tingen; och han citerar M. Stone som anmärker att Setsläktet ofta kallades för änglar i vissa grekiska och bysantinska källor.

Inom den setiska tolkningen ingår inte alltid ett celibat leverne, vilket framgår i den armeniska Teaching of St. Gregory[9] från vilken M. E. Stone (Stone, s. 52) bland annat citerar följande: ”I den mördade Abels ställe, etablerade då Gud en annan son åt Adam, som kallades Set [1 Mos 4:25]. … Så den svekfulle och mordlystne Kain var förbannad. … Då förökades mänskligheten överlag över bägge dessa familjers områden på jorden. Patriarkerna hos Setstammen var rättfärdiga män tills den åttonde generationen; … Guds ånger [1 Mos 6:6] är tecknet på hans överväldigande beskydd, genom vilket Han möjligen skulle kunna vårda om dem som glömde Skaparens kraft, som blandade sig med Kains förbannade säd i otukt och tygellösa liv, att äta kadaver [3 Mos 15:17].” M. E. Stone säger här att det impliceras här att Setstammen föll i åttonde generationen genom att blanda sig med Kainstammen.

Ytterligare en variant är från Bar Hebraeus[10] citerad av Bernstein: ”Efter Adam kom hans son Set. Under Sets tid, när hans söner kom ihåg det välsignade livet (som de levde) i Paradiset, tog de sig upp på Hermons berg, och där levde de en kyskt och heligt liv, långt ifrån köttslig umgänge (samlag); och på grund av detta kallades de för IRE, vilket betyder väktare och Alohims söners. … Efter Set kom hans son Anosh … även om han gav efter för giftermål, var han inte försumlig i att behaga Gud, och han gjorde så mer än de som valde ett jungfruligt liv och som tog sig upp till Hermons berg, men som inte förblev i sitt förbund … Och i Yards [Jareds] fyrtionde år … kom Guds Söner, runt tvåhundra själar, ner från Hermons berg, eftersom de hade förlorat all hopp om att kunna återvända till Paradiset. Och eftersom de hade begär efter köttslig samlag med kvinnor, föraktade deras bröder Sets söner och Anosh dem, och höll de som överträdare av förbundet, och de förnekade att ge dem deras döttrar. Och på grund av detta, gick de till Kains barn, och tog hustrur, och födde mäktiga namnkunniga män … ökända för att vara mördare och rånare. Dessutom, satte de över sig den första kungen, en man vars var Samyazos[11].”[12]

En annan version om hur det gick till kan man läsa i den rabbinska Midrash över Shemihasa om hur änglarna Shemihaza och Asasel (de som var ledare för de 200 änglarna i Henoks bok) slår vad med Gud att de kan stiga ner från himlen och leva på jorden och samtidigt stå emot ondskans dragningskraft. Men snart efter det att de kommer till jorden så märker de att de misslyckas stå emot kvinnornas skönhet och börjar även avslöja himmelska hemligheter för dem, (Davila).

*****************

Men följande Jesuord sträcker sig bortom polemiken: Ty som det var i Noas dagar, så blir det vid Männiksosonens ankomst. Under tiden före floden åt man och drack, gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken, och ingen visste något förrän floden kom och förde bort alla … Håll er därför vakna (Matt 24:37-42, Bibeln 2000). Huvudfrågan bör vara hur vi skall hålla oss vakna under dagar lik Noas dagar. Henoks bok i detta sammanhang är intressant eftersom den handlar om mänsklighetens och jordens situation i Noas dagar, förhållanden som vi annars vet väldigt lite om. Och ett bevis på att vi inte vet så mycket om hur det var då i Noas dagar är att vi inte rätt kan bedöma orden åt … och drack, gifte sig och blev bortgift. Låter väldigt vardagligt, eller hur? I Lukas fortsätter Jesus Eller som på Lots tid: folk åt och drak, köpte och sålde, planterade och byggde … Låter nästan idylliskt! Men hade vi följt med änglarna till Lots hushåll, så hade vi bytt mening. På samma sätt efter att ha läst Henoks bok: ännu längre ifrån idyllen under Noas dagar.

Detta dubbla sätt att förstå orden tror jag var det som Jesus ville åstadkomma för sina åhörare, för att det speglar så väl hur vi lurar oss själva i vår gråa vardag. Om vi inte aktivt ”vakar” kommer vi obönhörligen att uppslukas av världens sätt att fungera. Ordet väktare antyder några som vakar över jorden och mänskligheten, får man anta; men Jesus talar om hur vi skall vaka. I Matteus berättar Han hur husägaren kan vaka mot tjuven, och i Markus hur portvakten vaktar ägarens ankomst från en lång resa. Var på er vakt så att inte era sinnen förduklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer … (Luk 21:34). Lot och hans hushåll var rättfärdiga, men även de blev avtrubbade; och så är det även i dag, och speciellt kommer det att bli vid Männiksosonens ankomst. Poängen är detta: vi själva, var och en, måste vaka, och ingen annan kan göra det åt oss.

Detta gäller antingen vi befinner oss innanför eller utanför kyrkans väggar. Varför? Jesus poängterar att det existerar inga yttre attribut eller tecken (t ex att tillhöra en viss grupp) som kan urskilja dem som ”vakar” eller inte: Då är två mån ute på åkern; en kommer att bli tagen, och en kommer att lämnas. Två kivnnor är vid kvarnen och mal; en kommer att bli tagen, och en kommer att lämnas. … den natt ligger två mån på samma bädd; en kommer att bli tagen, och en kommer att lämnas. (Matt 24:40-41 och Luk 17:34, Bibel 2000 och NASB). Jesus uttrycker det sålunda i Thomasevangeliet 61: Två skall vila ut på en brits. Den ene skall dö, den andre skall leva. Det handlar om död eller liv, vilket även ekar i de sista ord i detta tal han förkunna i Jerusalem vid detta tillfälle: Dessa skall då bort till evigt straff men de rättfördiga till evigt liv (Matt 25:46, Bibel 2000). Endast du själv kan vaka över det liv du har i föreningen med Jesus själv!

Av ovanstående förstår nog de flesta att jag tycker att polemiken kring om väktarna var änglar eller människor är av underordnad betydelse. Men för dem som ärligt undrar, så kan jag sammanfatta att båda sidorna har fog för sina ståndpunkter. den armeniska Abel talar om hur Enosh får uppenbarelse från Gud och förmanar till ett rättfärdigt och celibat liv. 200 av Sets släkt antar utmaningen och kallades därför för Guds söner tills de föll. En annan version av vad som hände kan vi läsa i Midrash … Shemihazah och Asa’el, där dessa två änglar slår vad med Gud att de kan leva på jorden utan att falla i människans korruption. Detta misslyckas däremot för de 200 änglarna.

I första versionen med Enosh så förekommer något egendomligt: kravet på celibatet, eftersom celibatet inte är alls något som ses som gudfruktigt, inte i rabbinsk judendomen i alla fall. (Det enda fallen i Bibeln jag kan komma på är Mose och Paulus som avhåller sig från sina fruar). Däremot var celibat mot människornas kvinnor ett krav för änglarnas del. Kan det vara så att dessa väktare var änglar som flyttade ner bland människor, i företrädesvis hos Sets släkt för att fungera som väktare över människorna och jorden. Enosh däremot anade kanske oråd, och förmanade ord från Gud till dem. Men allt efter vad tiden gick så blandade sig väktarna  in i människornas liv, åt och drak, köpte och sålde, planterade och byggde, och så småningom gifte sig eller, mer ordagrant, togo sig hustrur, dessa väktare som satte standarden på gudsfruktan. Problemet var att dessa väktare misslyckades vaka över sig själva, eftersom deras påtänkta rättfärdighet var ingen sann rättfärdighet: de misslyckades att vaka över sig själva.

Men det blev värre, med omåttlig brutalitet (ätande av kött, även rått kött och kannibalism, introduceras) och ockulta aktiviteter som följd, och mänskligheten led av detta så pass så Gud såg ingen annan lösning än att förinta hela den världen, och börja på nytt genom Noas ark. Och även inför Människosonens ankomst kommer Herren förkorta den tiden, annars skulle intet kött bliva frälst (Markus 13:20, 1917). Hur vakar vi över oss själva under sådana omständigheter? Jesus ger svar i Thomasevangeliet 60:

De såg en samarier som hade ett lamm med sig, då han var på väg in i Judéen. Han sade till sina lärjungar: ”Han med lammet?”

De sade till honom: ”För att han skall döda det och äta det.”

Han sade till dem: ”Medan det lever, skall han inte äta det, utan om han dödar det, och det blir ett lik.”[13]

De sade: ”På annat sätt skall han inte kunna göra det.”

Han sade till dem: ”Sök själva en plats åt er in i en vila för att ni inte skall bli ett lik och bli uppätna.”

Det handlar om död eller liv. Vi har vårt liv i Jesus: vi måste hitta vår vila i Honom, få vårt liv i Honom.


[1] Varning: denna bilaga innehåller “spoilers”.

[2] Följande personligheter i den tidiga kyrkan ansåg att väktarna var änglar: Justin, Athenagoras, Cyprian, Eusebius, m.fl. Tanken på att ”Guds söner” betyder de av Sets släktled som var överlåtna till den sanna Gudstillbedjan stöddes av Julius Africanus, Cyril av Alexandria, och Augustinus (Missler).

[3] Följande förfäder till Noa knyter Noa till Set och är därmed en del av Setsläktet: Set Henosh Kenan Mahalalel Jered Henok Metusela Lemek Noa.

[4] Ordagrant hos Orlov: who devised the caps of letters

[5] Jag vet tyvärr inte källan till den information som jag återger här från ett s.k. Förfädernas historia, ett verk som torde vara detsamma som den som M. E. Stone behandlar i kapitlet ”The History of the Forefathers, Adam and his Sons and Grandsons”, sidorna 28-40 i boken (Stone), ompublicerad från JSAS 1 (1984), sidorna 79-91.

[6] Enligt (Orlov)

[7] Detta rimmar väl med 1 Mos 4:26

[8] Enligt (Missler)

[9] M. E. Stone daterar Teaching of St. Gregory till mitten av 400-talet. (Stone, s. 52)

[10] Bar Hebraeus (1226 – 1286) var bl.a. biskop i den syriskortodoxa kyrkan och ägde till synes encyclopedisk kunskap. Se en.wikipedia.org/wiki/Bar-Hebraeus.

[11] Jämför namnet Samyazos med namnet Semjasa i denna svenska Henokutgåvan, han som var ledaren för furstarna över de 200. Se Henok 6:7.

[12] Min översättning till svenska från (Bernstein).

[13] När Gud skulle börja på nytt genom Noa, så instiftades ett nytt förbund med Noa och mänskligheten där regnbågen är förbundstecknet. Enligt judiskt tradition ingår det även sju lagar i förbundetuppgörelsen, där det ingår ett förbud att äta rått levande kött, som var ett av de mer brutala inslagen i Noas dagar och som frambringade Guds dom.

_ _ _ _ _ _

Referenser

Bernstein: Egregor (Egregore); funnen på nätadressen http://www.mystae.com/streams/scripts/egregor.html.

Davila: The Book of Giants; av J. R. Davila; ett sammandrag av en föreläsning hållen av honom den 1 mars 2002, funnen på nätadressen http://www.st-andrews.ac.uk/divinity/rt/otp/abstracts/bgiants/.

Missler: As The Days of Noah Were ‒ Return of the Aliens?; av Chuck Missler; funnen på nätadressen http://ldolphin.org/noahdays.html.

Orlov: Overshadowed by Enoch’s Greatness: “Two Tablets” Traditions from the Book of Giants to Palaea Historica; av Andrei A. Orlov; funnen på nätadressen http://www.marquette.edu/maqom/giants.html.

Stone: Selected Studies in Pseudepigrapha & Apocrypha With Special Reference to the Armenian Tradition; av M. E. Stone; funnen vid nätadressen books.google.com, 2009-01-06. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s